Trädgård för biologisk mångfald

Radhusträdgården har en yta på ungefär 150 m². I en liten trädgård är det många olika funktioner som ska få plats. I detta fall både lek, nyttoväxter och biologisk mångfald. Vid inventeringen hittades 13 olika arter av vilda bin. De flesta av dessa är marklevande.

Förslag på åtgärder

För att locka fler pollinatörer till trädgården behövs en mer varierad blomning, från tidig vår till sen höst. Även bihotell är ett bra tillskott för hållevande arter.

Vårblomning

• Bjud in vilda vårblommor som vårlök, nunneört och violer. Samla försiktigt in frön och plantera.
• Sälg ger mycket mat tidigt. Det finns mindre arter exempelvis krypvide som passar även i små trädgårdar.
• Plantera höstlök, exempelvis krokus, blåstjärna och narcisser.

Ängen

Även en liten äng på en eller ett par kvadratmeter gör skillnad. De flesta ängsblommor vill ha en näringsfattig och sandig jord, men det finns arter som även kan trivas i lerjord. Exempelvis stor blåklocka, prästkrage, gullviva och åkervädd.

Perenner

Som ett komplement till ängsblommor kan man även ha perenner. Framför allt på hösten är det få vilda blommor som blommar. Exempel på perenner som blommar länge och/eller som många pollinatörer gillar är anisisop, lavendel, stjärnflocka, röd solhatt, kantnepeta och kärleksört.

Kryddväxter

Kryddväxter passar bra att ha i kruka. För att få blomning hela säsongen kan man plantera timjan, kungsmynta, mejram, isop, stenkyndel och gräslök.

Frukt och bär

Fruktträd och bärbuskar ger mycket mat till pollinatörer när de blommar. Blåbärstry har djupa blommor som framför allt lockar till sig långtungade humlor. Krusbär, vinbär, äppel, plommon, päron och körsbärsträd har mer öppna blommor, vilket lockar till sig fler grupper av pollinatörer.

Nattfjärilar

Den största gruppen av fjärilar är nattlevande. De gillar blommor som doftar på natten. Kaprifol, tobaksblomma och björnbär är några favoriter. Nattfjärilar behöver mörker för att trivas, så det bästa man kan göra är att släcka belysningen utomhus under sommarhalvåret.

Insektshotell

Då det är ont om död ved i trädgårdar är bihotell en bra hjälp till hålbyggande solitärbin. Insektshotell med olika fack för olika typer av insekter gör mycket liten nytta, utan det är endast hålen som utnyttjas. Storleken på hålen ska varieras. De minsta ska vara två till tre millimeter och de största åtta till tio millimeter.

Villaträdgården är lite större än radhusträdgården. Det som var målet med det som gjordes i denna var att det dels skulle vara lättskött och dels anpassat till sandig mark. Vid inventeringen hittades 14 stycken vilda bin varav nästan alla är marklevande.

Förslag på åtgärder

Vårblomning

• Bjud in vilda vårblommor som vårlök, nunneört och violer. Samla försiktig in frön och plantera.
• Sälg ger mycket mat tidigt. Det finns mindre arter exempelvis krypvide som passar även i små trädgårdar.
• Plantera höstlök, exempelvis krokus, blåstjärna och narcisser.

Ängsblommor

En äng är mer lättskött än en gräsmatta. Ängen slår man av en gång om året och räfsar sedan ihop gräset. Låt gärna växterna få ligga några dagar för att fröa av sig. På sandig mark är det många ängsblommor som trivs. Exempelvis brudbröd, liten blåklocka, åkervädd, gullviva, prästkragar, backsippa, backnejlika, blodnäva, fältvädd, kattfot, mandelblomma och rödklint.

I en större gräsmatta kan man blanda och både sätta pluggplantor och så in frön. Gräv gärna upp flera små ytor, exempelvis 1 x 1 m och så i dessa. Sätter man pluggplantor direkt i gräsmattan behöver de minst 10 x 10 cm för att kunna etablera sig och inte konkurreras ut av gräset.

Skugga

Även i skuggiga lägen går det att hitta blommor som trivs. Exempel på detta är lungört som blommar på våren och midsommarblomster som blommar i juni och någon månad framåt.

Bar jord

För att hjälpa de marklevande vilda bina lite extra kan man gräva upp en yta i soligt läge där det inte planteras något, alternativt planteras mycket glest med någon enstaka växt, exempelvis backsippa. Detta gäller framför allt där det är sandig mark.

Ett större hus har fler möjlighet att ha variation i sin trädgård. Där får man plats med allt som finns i en mindre trädgård, men också mycket mer. Ängen kan vara större och även större perennrabatter. Nedan är det som skiljer sig från mindre trädgårdar med. Vid inventeringen hittades 23 pollinatörer. Det som är speciellt med denna trädgården är att den inte har någon miljö som är bra för pollinatörer i direkt anslutning till trädgården, utan omges av åkrar på alla håll. Pollinatörer som flyger långt kan dock komma från platser på andra sidan åkrarna.

Förslag på åtgärder

Myllrande köksträdgård

Både ettåriga grödor, örter, fruktträd och bärbuskar är värdefulla nektar- och pollenkällor. Många kryddväxter som exempelvis timjan, gurkört och gräslök ger både kryddor till oss människor och mat till pollinatörer. Blanda gärna med ettåriga blommor som exempelvis ringblomma.

Blommande bård

Finns det någon gammal väg eller en bit av en gårdsplan som inte används kan man här lägga på sand eller sandblandad jord och sedan så in ängsblommor.

Soliga sandhögar

Högar med jord och sand är bra boplatser för många marklevande vilda bin. På dessa brukar det ofta även självså sig olika blommor som då blir mat. Det är bra med en större hög. Gärna 50 cm djup och 2 m bred.

Blommande gräsmatta

Delar av gräsmattan tillåts växa till en höjd mellan 5-15 cm. På så sätt kan låga örter hinna blomma samtidigt som ytan hålls tillräckligt kortklippt för att fungera för vistelse. Det är viktigt att samla upp gräsklippet - på så sätt töms näring ur jorden vilket över tid ger en ökad blomrikedom. Gräsklippet kan fungera som täckmaterial till odlingarna

Träd

Ta hand om de träd som redan finns på tomten. Är det ont om träd kan man plantera nya. Gärna sälg, ek, lind, lönn, ask eller andra inhemska arter. När träd blir gamla och dör ska de stå kvar så länge som möjligt. Om ett träd behöver tas ner, så låt stammen ligga kvar som död ved. Död ved ger boplatser till många arter.

Blommande bryn

Genom att plantera blommande buskar får man både vindskydd och mat till pollinatörer på samma gång. Exempel på arter är hagtorn, fläder, apel, getapel och nyponrosor. Undvik vresros, som är en invasiv art.

Barnkammare

Fjärilars larver behöver rätt mat och ett skyddat läge där de kan mumsa i sig blad, blommor, stjälkar och rötter. Freda en ”ostädad” hörna med vilda växter - som en barnkammare där fjärilen kan utvecklas från larv till puppa och färdig fjäril. Brännässlor är prima mat för fjärilslarver, bland annat för nässelfjäril, amiral, påfågelöga och vinbärsfuks. Tistlar, brudborste och kardborrar och annat ”ogräs” som kommer upp spontant är välkomna nektarväxter och getväppling är värdväxt för blåvingar. Buskar som brakved, benved och getapel ger skydd och är viktig mat för många fjärilslarver, till exempel citronfjärilen. Ett flätat staket som ringar in ”barnkammaren” gör att det ser mer ordnat ut.

Det bästa sättet är att ta vara på de blommor som redan växer i gräsmattan. Testa vad som händer om du inte klipper gräsmattan under några veckor. Dyker det upp några fina blommor, spara dem och klipp resten av gräsmattan. Låt blommorna stå tills de får frö. När blommorna har blommat över ska det långa gräset bort.

Det tar tid

Det tar många år för en äng att utvecklas, men hjälper man till så det går snabbare. Plantera in vårlökar så blir det blomning en längre tid på året. Vill man hjälpa blommorna att sprida sig, så ta bort gräset på små ytor. Detta kan man göra genom att gräva bort gräset eller att kratta hårt. Nu finns det möjlighet för fröerna att gro. Det går också att så eller plantera in nya blommor i luckorna som bildats i gräsmattan.

Så frön

Ett annat sätt att anlägga en äng är att så in frön. Ängen kan sås antingen på våren (april och maj) eller hösten (september och oktober).

1. Se ut en bra plats. Ängar trivs bäst där det är torrt och soligt. Är det gräsmatta på platsen där ängen ska vara så ska gräset grävas bort.
2. Hur är jorden? Är det lerjord så lägg på sand. Är jorden sandig, så låt den vara som den är.
3. Strö ut fröna och mylla ner dem försiktigt med en kratta. Ungefär 1 msk frön till 1 m2 är en lagom mängd. Det blir lättare att sprida ut fröna om man blandar fröna med en lika stor mängd av exempelvis sand eller vetekli.
4. Vattna och låt det inte torka ut under de första veckorna. När väl ängen har växt upp klarar den sig utan extra vatten.

Även om man inte har en egen trädgård, så kan man hjälpa pollinatörer på olika sätt. Ett av de bästa sätten är att se till att det finns mat. Det kan vara svårt att ha en flerårig äng på balkongen, på grund av vinterförvaringen. Ett alternativ är att så ettåriga blommor.

1. Ta en kruka och fyll med jord. Jorden ska, om möjligt, inte vara gödslad.
2. Vattna först.
3. Lägg ut fröna på ytan och mylla ner dem försiktigt.
4. Håll ytan fuktig medan fröna gror. Vattna sedan när det börjar bli torrt.

Lunds kommun har som mål att ha en rik biologisk mångfald, väl fungerande ekosystemstjänster och god tillgång till kvalitativa gröna miljöer. Att arbeta med pollinering är en del i detta arbete.
För att pollinatörer ska trivas behöver de tillgång till mycket mat, vilket är pollen och/eller nektar från blommor till vuxna individer och lite mer varierat till larverna. Ett sätt att öka mängden mat är att förändra skötseln av gräsmattorna på kommunens parkmark. Målet är att gå från kortklippta gräsmattor till blommande gräsmattor och långgräs. Blommande gräsmattor klipps några gånger per säsong, men inte lika ofta. Istället låter man klöver och andra lågväxande blommor få blomma. Långgräs klipps en gång per år och gräset transporteras sedan bort. Denna typ av skötsel berör inte alla gräsmattor, men kommer bli ett allt vanligare inslag i Lund.
Just nu pågår också ett Lokalt naturvårdsprojekt (LONA) med syfte att förbättra för pollinatörer inom kommunen. I projektet ingår både att göra förbättringar för pollinatörer på parkmark, men också att informera allmänheten om pollinatörer och att vi tillsammans kan skapa miljöer där både människor och naturen trivs.

Om det är många eller få fästingar på en plats beror på fästingarnas värddjur. Vanliga värddjur är rådjur, hjortar och harar. Finns det inga värddjur för fästingar i ett område kan det inte heller finnas fästingar. Det blir alltså inte fler fästingar i ett område för att det är högt gräs.

Fästingar trivs bäst där det är fuktigt och skugga. Därför är det skog och buskrika miljöer som passar dem bäst. Högt gräs är bättre för fästingar än kortklippt gräs, men om det höga gräset är på en varm och solig plats så är detta ingen bra miljö för fästingar.