Dalar och höjder, bäckraviner och körsbärsblom. Slingrande å eller 200 år gamla ekar. Du behöver inte välja, här finns allt.
Mellan Genarp och Veberöd uppe på Romeleåsen ligger Dörröds fälad vackert beläget med porlande bäckar samt dalar och höjder.
Väster om reservatet går Skåneleden. Ge dig gärna av på en avstickare, njut av matsäcken och den varierande miljön med både öppen fäladsmark och lummiga hassellundar. Här kan du få syn på djur som rådjur och dovhjort. Området hyser dessutom en varierande och rik flora.
År 1993 bildades naturreservat av området för att bevara fäladsmarken. Romeleåsen var täckt av lövskog fram till medeltidens slut men därefter började man hugga ner skogen. Marken väster om Dörröds by började så småningom användas som utmark, det vill säga gemensamma betesmarker.
Ordet fälad kommer från danskan och betyder just gemensam. Under 1900-talets början minskade betestrycket och området började växa igen. Framförallt hassel dominerade. Man rensade området på 1920-talet men det fick än en gång växa igen men i början av 1980-talet röjde man åter delar av området. Hassellunden fick vara kvar. Andra delen av området återskapades till fäladsmark.
Floran i området består av ganska näringskrävande arter vilket är typiskt för urbergsryggar såsom Romeleåsen.
Söder om Idala utanför Veberöd ligger en träd- och buskrik betesmark med vackra bäckraviner och betad skog. Ett vackert område beläget i västra delen av området kallas för Körsbärsdalen.
Det tätortsnära naturreservatet bjuder på en kuperad terräng med trevliga utsiktsplatser och en fantastisk vy över Vombsänkan.
Varje år kommer många besökare hit för att njuta av de få dagar som dalens körsbärsträd blommar och skapar en extra fantastisk miljö.
Området blev naturreservat år 2010 och är dessutom ett Natura 2000-område i EUs ekologiska nätverk av skyddad natur.
Innan skiftesreformerna nyttjades marken som utmark, det vill säga gemensam betesmark, utanför Veberöd. Marken har haft en lång kontinuitet och den typiska fäladsfloran har kunnat bevaras med arter som fårsvingel, knägräs, ljung, jungfrulin, backtimjan, backsippa, vårtåtel, blodrot, ängsviol, blåklocka, stenmåra och stagg. I torpruinerna som tros vara från 1830-talet finns rester av kulturväxter. Skogspartierna i området består mest av ek, bok och fågelbär. Nära bäckarna finns sumpskog. Man kan hitta både kron- och dovhjort här.
Du hittar alla naturområden och massor av information i naturkartan – Sveriges största digitala guide för att hitta ut i naturen. Här hittar du vandringsleder, grillplatser, tips om utflyktsmål och mycket annat.
Klingavälsåns naturreservat, ett av Skånes största, ligger mellan Krankesjön och Vombsjön, och inkluderar även Vombs ängar.
Klingavälsån är ett biflöde till Kävlingeån. Dalgången börjar vid Kävlingeån och sträcker sig till Sövdesjön. Ån är på många ställen inte påverkad av dikningsföretag och är kraftigt meandrad vilket innebär att den slingrar sig fram.
Området är väldigt rikt på fåglar. Såväl sjöfåglar, våtmarksfåglar som rovfåglar trivs bra här. Det finns flera fågeltorn i området.
Särskilda bestämmelser gäller i det här naturreservatet, bland annat får du inte beträda ängarna.
Området blev naturreservat år 1968 men Vombs ängar blev naturminnesmärke redan år 1923. Området ingår även i EUs nätverk av skyddade området som ett Natura 2000-område.
Dalgången med sin slingrande å har genomgått väldigt få förändringar och troligen såg det ungefär likadant ut år 1749 när Carl von Linné gjorde sin skånska resa. Här finns fiskar som grönling, bäcknejonöga, stensimpa och öring. I naturreservatet finns den ovanliga strandpaddan, lätt att känna igen med ett gult streck på ryggen. Växter som luktvädd, majviva, majnycklar och kärrsälting förekommer.
Söder om väg 11 finns en del öppna sandmarker med bland annat grå hedvårtbitare. Annars är framförallt fågellivet det spektakulära i området. Här häckar tofsvipa, storspov, gulärla och enkelbeckasin med mera. Rastande fåglar som grönbena, mosnäppa och brushane samt änder som kricka, gräsand och gravand ses här på våren. På hösten är det istället gässen som kommer i form av grågås, bläsgås, vitkindad gås, fjällgås, rödhalsad gås med flera. Även rovfåglar trivs bra i området. Både havs- och kungsörn samt tornfalk och blå kärrhök är karakteristiska för området.
I Vombsänkan strax öster om Veberöd ligger gamla naturbetesmarker fullt av ståtliga ekar, flera av dem över 200 år gamla. Här finns många ovanliga skalbaggar och insekter knutna till skog och gamla träd.
Naturreservatet ligger på sandiga jordar i vilka ytterligare en del ovanliga arter trivs bra. Klingavälsån och två mindre bäckar går genom reservatet. Området med sin närhet till Veberöd är välbesökt och här finns bra parkeringsplatser. Markerna betas av nötkreatur så var varsam!
Området blev naturreservat år 2013. På gamla kartor från slutet av 1600-talet finns här fyra vångar, ett sätt att dela in åkermark innan skiftena kom. Redan då fanns här spridda träd, troligen ek.
När Carl von Linné gjorde sin skånska resa år 1749 påpekade han att säden tycktes vara sådd i eklundar vilket tyder på att ekar har funnits länge i området. I början av 1900-talet var området fortfarande relativt öppet men sedan planterades tall in allt eftersom till området fått dagens utseende.
Genom Veberöds Ljung går den gamla banvallen för den nedlagda Malmö-Simrishamns Järnväg. Spåret ligger dessutom kvar. Flera ovanliga insekter trivs i området, bland annat den blåglänsande trädbaggen. Floran i området består bland annat av blåmonke, blåklocka, gulmåra, backtimjan, backsippa och fårsvingel.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?