De senaste tio åren har mängden hushållsavfall ökat med över 30 procent i Sverige. Genom att minimera och förebygga avfall kan vi göra skillnad.
Många av våra miljöproblem har direkt eller indirekt att göra med hur vi använder naturresurser och material. Det hänger samman med produktion och konsumtion. I takt med att konsumtionen stiger, så stiger även råvaruuttagen och energibehovet som behövs för det.
Att förebygga att avfall innebär att handla och avyttra hållbart. Vi kan tänka till från början och göra kloka val när vi överväger att handla något. Det kan handla om att välja material, kvalité som håller länge, något som är giftfritt, att bara handla det man behöver och inte mer. Det handlar också om att återanvända material, möbler, kläder och ta tillvara på mat. Att tänka så att det aldrig behöver bli avfall.
Avfallstrappan eller "avfallshierarkin" anger i vilken ordning olika metoder för att behandla avfall bör användas. Den grundar sig på ett EU-direktiv och är en metod för att uppnå EU:s miljömål.
Sverige har en nationell avfallsplan. Den betonar att vi i mycket högre grad behöver arbeta med cirkulära flöden och återvinna material, men också jobba för att undvika att avfall uppkommer.
Högst upp i trappan hittar vi det viktigaste steget som handlar om att undvika att avfall uppstår. För oss konsumenter innebär det ett reflekterande tankesätt där vi faktiskt ställer oss själva frågan om vi behöver en ny produkt eller inte och på så sätt minskar mängden avfall. Men det handlar också om att producenter ska se till att minimera avfall i alla led från produktion till förpackning och emballage.
Det andra steget i avfallstrappan handlar om att återanvända i så hög grad som möjligt. Att förlänga livet på redan producerade produkter gör stor skillnad. Låta klänningen hänga med ett år till. Eller ge nytt liv till en redan köpt möbel med lite färg.
I det tredje steget handlar avfallstrappan om att se allt material i befintliga produkter som möjlig råvara att använda på nytt. På så sätt kan stora resurser sparas.
I det fjärde steget handlar det om energiutvinning. Vid förbränning av avfall kan energiutvinning ske och generera både värme och el.
I det femte steget och i sista hand är det fråga om deponering, det vill säga att lägga avfall på en soptipp.
Textilier har en stor miljöpåverkan från råvara till färdig textil eller klädesplagg. Detta oavsett om det handlar om bomullsodlingar eller annat material.
Att handla är för många ett nöje. Att det är låga priser på mode kan vara en orsak. Tyvärr har ofta billigare kläder en sämre kvalitet och därmed en kortare livslängd. Vi köper också idag mer hemtextil, efter säsong eller rådande inredningstrender.
2019 köptes konsumerade vi i Sverige 13,7 kilo kläder och textil per person. Vi slänger ca 8 kilo i soporna. Undersökningar visar att vi använder ett klädesplagg i snitt 7-8 gånger. Det betyder alltså att mer än hälften av den mängd textilier som köps, slängs varje år. Endast 3 kg lämnades till återanvändning via välgörenhetsorganisationer.
Det finns flera saker du själv kan göra när det gäller textilier och kläder.
I alla led används kemikalier. Det är bekämpningsmedel vid bomullsodling, kemikalietillsatser vid framställningen av garn och tyg samt vid förbehandling, färgning, slutberedning med mera. Vid en kartläggning gjord av Kemikalieinspektionen konstaterades att över 1 900 kemiska ämnen används i dagens textilproduktion.
Forskning visar att de årliga utsläppen av växthusgaser kan minska med 300 000 ton om mängden hushållsavfall i Sverige minskar med drygt 5 procent. Det motsvarar de årliga utsläppen av växthusgaser från en medelstor svensk kommun.
Det kastas stora mängder mat genom hela kedjan som hanterar mat. Det gäller både det som behöver kastas som skal med mera och matrester som hade kunnat ätas om vi hanterat det rätt.
Den mat som vi slänger kan delas upp i nödvändigt matavfall som t.ex. skal och ben, samt matsvinn som är mat som vi hade kunnat äta. Mängden onödigt matsvinn som vi kastade under år 2018 uppskattas till cirka 420 000 ton. Det är 45 kg ätbar mat per person och år.
I en vanlig soppåse idag finns ca 35% mat som kastats. För varje kilo mat som du kastar, men som du skulle kunna äta, räknar man att det ger upphov till 1,6 kg växthusgaser (CO2).
Den mat vi slänger har odlats (vattenkrävande), det vill säga tagit upp markområden samt nyttjat eventuella bekämpningsmedel. Den odlade råvaran har transporterats (bränsle) och kanske förädlats (energi). Produktion av råvara ger alltså upphov till miljöproblem som utsläpp av klimatgaser, övergödning, spridning av farliga ämnen (t.ex. växtskyddsmedel) och är en av de mest vattenkrävande sektorerna.
Att kasta mat innebär att resurser kastas bort. Maten i sig, men också alla de resurser som har lagts på att få fram maten till tallriken.
Vi importerar ungefär 40% av den mat som vi omsätter i Sverige. Vår mathushållning medför alltså idag betydande konsekvenser även utanför landets gränser. De skador som uppstår på miljön syns inte på priset på den mat vi köper. Men är de miljöproblem vi brottas med och som finns som en samhällsekonomisk kostnad.
Det handlar om vilka vanor vi har. Hur vi brukar handla, vilka krav vi ställer på varan och hur vi ser på mat. Är mat något värdefullt? Vi lever i en stressad tillvaro där det blir svårt att hinna med. Det blir ont om tid för att planera matinköp och vilka mängder som ska hem.
Reklamen – köp tre, betala för två – kan kännas lockande. Vi köper därmed hem mer än vad vi hinner göra av med. Vi tolkar också bäst-före-datumet på förpackningen som något exakt istället för att lukta och smaka.
Att tänka ut vad vi kan göra med matrester kräver med av oss. Det är enklare att kasta än att kreativt se vad potatismoset som blev över kan användas till. De flesta av oss har råd att agera så här. Men även om vår egen plånbok har råd med det, så har inte miljön det.
Om du kastar mindre mat, så tjänar både miljön och du på det. Genomsnittligt beräknas ett hushåll kunna spara 3 000–6 000 kronor per år genom att ta till vara på mer mat och kasta mindre.
Planera maten en vecka i förväg. Titta efter vad som finns i kylskåp och skafferi och skriv bara upp det som du verkligen behöver. Håll dig till listan när du handlar. Låt dig inte frestas av extrapriser eller varor utsatta vid kassorna. Köp frukt och grönsaker i lösvikt i stället för färdigförpackat så att du får exakt den mängd du behöver.
Välj varor med långt bäst-före-datum om du inte tänker använda dem direkt. Köp varor med kort bäst-före-datum när du vet att du ska använda dem. Tänk på att olika datummärkningar betyder olika saker. ”Sista förbrukningsdag” anger hur länge ett livsmedel är säkert för konsumtion (används exempelvis för kött och fisk). ”Bäst före” talar om hur länge produkten har kvar de särskilda egenskaper som den normalt förknippas med. Livsmedel håller ofta längre än sitt bäst-före-datum.
Den dyraste maten är den man slänger.
Kontrollera tätningslisterna och temperaturen i kylskåpet. Livsmedel ska förvaras mellan 1 och 5 grader för att hålla sig fräscha så länge som möjligt.
Se till att förvara livsmedlen enligt instruktionerna på förpackningen.
Flytta fram det som redan finns i skafferiet och kylskåpet när du kommer hem från affären och ställ de nya inköpen längst bak. Då minskar risken att du glömmer bort eller inte ser produkter som kan bli för gamla.
Lägg inte upp för stora portioner utan ta hellre om när tallriken är tom om du orkar mer. Hungriga ögon tenderar alltid att lägga på för mycket.
Släng inte rester utan använd dem till lunch eller middag nästa dag, eller frys in dem till senare tillfälle. Frukt som bara har blivit lite mjuk kan du göra fruktdrinkar eller pajer av. Grönsaker som inte längre ser fräscha ut gör sig utmärkt i soppor. Torrt bröd blir gott om du rostar det eller bara värmer upp det något.
Om du inte äter så mycket bröd kan du frysa det i skivor och tina efter behov. Portionsförpacka färdiglagad mat och ta fram när du är för trött för att ställa dig i köket.
Det går inte att undvika matavfall helt. Sortera ut matavfallet och låt det bli till biogas och biogödsel.
Konsumtionens påverkan på miljön blir allt tydligare. Men en sida av konsumtionen som inte många känner till är att det uppstår mycket avfall vid tillverkningen av olika produkter, avfall som inte syns. Vi kallar det här för ”Osynligt avfall”.
Att avfallet från tillverkningen inte syns gör det svårt att förstå vilken miljöpåverkan en produkt har i sin helhet. Därför måste det osynliga avfallet göras synligt och kunskapen om det osynliga avfallet måste öka. Det skulle göra det lättare för konsumenten att se helheten och ta ansvar för sina inköp.
En smartphone väger mindre än 200 gram och levereras i en liten förpackning. Men det uppstår hela 86 kg avfall när den produceras!
En hållbar konsumtion kräver flera förändringar. Produkter behöver få en längre livslängd, bli enklare att reparera, bli lättare att återvinna och slutligen måste de vara helt giftfria den dag de ska återvinnas. Ett stort ansvar för att detta ska kunna bli verklighet vilar på de som beslutar om styrmedel för produktion och konsumtion.
Vara | Mängd osynligt avfall | Klimatavtryck |
---|---|---|
Bärbar dator | 1200 kg gruvavfall och slagg | 210 kg CO2-avtryck |
Elektrisk borrmaskin | 51 kg gruvavfall | 10 kg CO2-avtryck |
Mobiltelefon | 86 kg gruvavfall | 110 kg CO2-avtryck |
Byxor i bomull | 25 kg kemikalier, produktionsförluster tyg | 6,3 kg CO2-avtryck |
Nötkött 1 kg | 4 kg animaliskt avfall | 29 kg CO2 avtryck |
Det är lätt att tro att sina egna insatser inte betyder något. Men det sätt du lever, konsumerar och återvinner påverkar både miljö och andra i din närhet.
Här har vi samlat lite enkla tips på vad du kan göra:
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?