Produktiva frågor

Om konsten att ställa rätt frågor vid rätt tillfälle. Vårt sätt att ställa frågor till barnen styr aktiviteten och i vilken grad barnen är benägna att föra fram egna tanker och dra egna slutsatser. Det är viktigt att ställa rätt fråga vid rätt tillfälle.

Vad är en ”dålig” fråga?

I det här sammanhanget karakteriseras en dålig fråga av att den är rent verbal och att den kräver ett ordrikt svar som ofta är klätt i fraser direkt från läroboken. Oftast hittas svaret i läroböckerna eller bland något som den vuxne tagit upp tidigare. Barnen bläddrar i sina minnen och den snabbaste och mest verbale blir också den mest framgångsrike.

Produktiva frågor

En bra fråga stimulerar barnens nyfikenhet. Den är en inbjudan till en närmare undersökning eller till ett nytt experiment. Barnen leds dit där de kan hitta svaret. De kan visa snarare än att tala om svaret. – Se här, så här är det! Barnen har möjlighet att undersöka själva. De här frågorna kallas ”produktiva” därför att de stimulerar till en aktivitet. Det finns produktiva frågor av olika slag.

1. Frågor som fångar uppmärksamheten

Det här är den enklaste typen av produktiva frågor. De börjar ofta med:

Har du sett … eller har du lagt märke till …?
Har du lagt märke till att snäckans ögon sitter på skaft?
Kan du se om spindeln har ögon?

2. Frågor som får barnen att mäta eller räkna.

Hur många …, Hur långt …, Hur ofta …?
Hur många ben har gråsuggan? Hur ofta går en buksimmare upp till ytan?

3. Frågor som får barnen att jämföra.

Förra typen av frågor leder gärna till jämförande frågor typ; är den längre, starkare, tyngre, snabbare än …?
Väl genomtänkta jämförande frågor kan få barnen att bringa ordning ur kaos och enhetlighet ur variation.
På vilka sätt är frön olika och hur skiljer de sig från varandra? Saker kan skilja sig från varandra på många sätt och barnen tränas i att använda olika karaktärer som form, färg, yta, storlek, märken eller dylikt.

4. Frågor som skapar aktivitet.

De här frågorna har stort värde, speciellt när man ska undersöka egenskaper hos ett nyligen introducerat material.
De är ”Vad händer om …”frågor.

• Vad händer om man lägger ett frö på ett fuktigt papper?
• Vad händer om man låter saltvatten avdunsta?
• Vad händer om du sätter en videkvist i vatten?
• Vad händer om du kastar en liten papperstuss i ett spindelnät?

En spännande fortsättning till ”Vad händer om ...”-frågor är att försöka förutsäga resultatet. Barnen får gissa och tränas därmed att formulera hypoteser vilket de har nytta av när vi använder probleminriktade frågor.

5. Probleminriktade frågor.

När vi använder den här typen av frågor blir följden en problemlösande aktivitet. Barnen formulerar hypoteser (gissar), tänker ut hur de kan genomföra ett experiment, blir upptagna med att se resultatet och resonerar sig så småningom fram till en slutsats. Detta är de mest sofistikerade produktiva frågorna och också de som barnen har svårast att arbeta med. Om en probleminriktad fråga ställs för tidigt, innan barnen haft tid att bekanta sig med det material de ska arbeta med, blir resultatet nedslående.
Om man exempelvis ställer frågan ”Kan du visa vilka blad gråsuggan tycker bäst om?” så får man svaret ”Nej, det kan jag inte” om barnen inte haft tillräcklig tid att arbeta med dem tidigare.

6. Frågor som får barnen att resonera och spekulera.

De här frågorna börjar ofta med orden ”Hur …” eller ”Varför …” Därför kan det lätt förväxlas med ”dåliga” frågor, svaret som krävs är rent verbalt. Det osäkra barnet tar det gärna som en förhörsfråga. Men det är inte meningen att svaret på de här frågorna är ett speciellt. Meningen är att de ska få barnet att tänka och resonera fritt utifrån sin egen erfarenhet. De ska öppna en diskussion där barnen känner sig fria att uttrycka tankar från sina observationer. Genom att lägga till ”tror du …” underlättar man för barnen.

Översättningen av de produktiva frågorna är gjord av Naturskolan i Lund från boken ”Taking the plunge”. (Wynne Harlen, 1991;ISBN 0 435 57350).

En svensk översättning av hela boken kom 1996 och heter ”Våga språnget – Om att undervisa barn i naturvetenskapliga ämnen” (Wynne Harlen, 1996;ISBN 91-21-14778-7).