Jobba som en forskare - samla in, beskriv och ge namn! Föreställ er att ni inte känner till mycket om de småkryp som finns i markerna. Det blir nu er uppgift att som forskare beskriva djurlivet.
Lämplig årstid: vår / sommar / höst
Beskriv hur det såg ut där djuret fångades. Varför befann det sig just där tror ni? Kanske har ni fångat många djur av samma sort. Släpp ut ett av dem där det fångades och försök följa det. Vad gör djuret? Hur rör det sig? Vad tror ni att det äter? Hur får det tag på föda? Kan det försvara sig mot fiender? Hur då? Kan man se om det är en hona eller hane?
Låt eleverna läsa upp namnet, beskrivningen och iakttagelser om något av "sina" djur.
Hur tror ni forskarna kommit fram till allt man vet om småkryp idag? Hur går de till väga? Vet man allt? Kanske vill eleverna höra vad forskarna kommit fram till idag om just deras småkryp. Stämmer informationen med era iakttagelser?
Myggan: Varför ska de ha namn när de inte känns vid dem?
Alice: De har inte någon användning för dem, men jag antar att folk som ger dem namn har användning för dem.
Ur Alice i underlandet
Att dramatisera kring djuren i vår natur och samtidigt göra det till en gissningstävling är en uppskattad aktivitet.
Dela in eleverna två och två och låt dem välja ett småkryp som de vill jobba kring. De får inte berätta för de andra grupperna vilket djur de har valt. De kan välja ett småkryp som de redan vet mycket om och komplettera med egna studier som beskrivits ovan samt fakta från böcker. De kan också välja ett djur som de inte känner så väl men vill lära sig mycket om. De äldre eleverna kan skriva intervjufrågor själva medan de yngre kan få färdiga frågor och sen eventuellt komplettera med egna. Viktigt är att de elever som lyssnar och tittar på intervjun får veta så mycket om djuret så att de har chans att gissa vilket djur det handlar om. Exempel på intervjufrågor:
Låt eleverna få god tid på sig att studera djuret och att träna sin dramatisering så att de känner sig säkra när de ska spela upp sin intervju. Glöm inte att välja en fin plats för uppspelet.
Vilken färg är vanligast bland småkrypen i det höga gräset?
Vad tror du? Förklara varför. Gå ut och undersök! Använd bara burkar och småkrypssug eller försök fånga djuren med händerna. Sedan gäller det att räkna hur många djur som hör till varje färgkategori. Har djuret flera färger så noteras den som en till varje kategori, till exempel så förs en geting både till svart och gult. Försök åskådliggöra resultatet på plats i naturen utan papper och penna. Stämde ditt antagande (din hypotes)?
Gör sedan om samma undersökning genom att i stället slå med slaghåv i det höga gräset. Fångsten häller man sedan upp i en vit vanna eller på en plastduk. Djuren sorteras efter färgen på samma sätt som ovan. Blir resultatet det samma? Vilka slutsatser kan man dra av undersökningen?
Man finner att många djur skyddar sig genom att ha samma färg som bakgrunden. Det skydd mot upptäckt vi kan se i form av färger, mönster och former är riktade mot fåglar och andra djur som använder synen vid småkrypsjakt.
En intressant följdfråga är då: "Kommer färgfördelningen att vara likadan i det torra brunbrända gräset som i det friska gröna?"
Beteendet är också en viktig del av kamouflaget. Hur bär sig de djur åt som ni fångar? En teori är att de kamouflerade djuren söker sig ner i vegetationen medan de med signalfärger är obenägna att gömma sig. Går det att se något samband mellan färg och beteende? Dessutom kan man testa hur bra kamouflaget fungerar genom att placera ett djur i en vanna där man lagt lite gräs. Är det lätt eller svårt att upptäcka det?
Bland de djur som hittas i gräset är dock förvånansvärt många av de vanliga arterna bjärt färgade som till exempel getingar, blomflugor, bin, humlor, nyckelpigor och många skinnbaggar och fjärilar. De här signalfärgerna gör dem lätta att känna igen och eftersom många är giftiga och/eller illasmakande är det lätt för fienderna att lära sig av misstagen så att de undviker dem i fortsättningen. En del andra härmar de frånstötande djuren och undkommer på så sätt. Denna härmning kallas mimikry och är bland annat vanlig hos blomflugor.
(Aktivitet ur boken 'Myllrande mångfald', SNF 1997)
Välj ut två miljöer. En som du tror är rik på småkryp och en där du tror det inte finns så många. Motivera din hypotes. Ut och undersök! Använd olika insamlingsmetoder för att täcka in olika livsformer och vanor:
Djur | Insamlingsmetod |
---|---|
Flygande smådjur | håv, burkar |
Smådjur i vegetationen | skaka grenar över vit duk, småkrypssug, slaghåv |
Smådjur i multnande växtdelar | förnasåll, småkrypssug |
Smådjur i vatten | vattenhåv |
Nattaktiva smådjur | fallfällor, ljusfällor, doftfällor |
Gräv en grop i marken. Sätt ner en burk. Fyll igen runt omkring med jord. Lägg en brädbit över så att mellanrum finns kvar till burken. Använd lite päron- eller äppelbitar som bete. Vittja någon eller några dagar senare. Räkna, studera, sortera. Gör om experimentet vid varmare årstid. Jämför resultaten.
En småkrypsug ... ... eller insektssug används för att samla in de minsta djuren och småkryp som sitter svåråtkomliga i håligheter. Sugen är också användbar för att snabbt samla in insekter som annars snabbt tar till vingarna när man tömmer ut sin fångst från en slaghåv eller ett förnasåll på en vit duk.
Billigast är att tillverka sugen själv av en liten plastburk och två bitar plastslang (7-10 cm långa). Man gör hål i båda ändarna av burken, så att man kan sticka in plastslangarna ca 1 cm. Kring den ena slangens ände (den som sticks in i burken) lägger man gasbinda eller motsvarande för att förhindra att man får småkrypen i munnen. Det finns även färdiga insektssugar att köpa från läromedelsfirmorna. Här är ett exempel med galler som hindrar djuret från att sugas in i munnen.
Mått: Burken- Diameter 50 mm, höjd 70 mm. Slangarnas längd ca 190 mm.
Tvåvägsluppen är särskilt bra för mindre barn då det man vill undersöka alltid är i fokus, och kan studeras både från ovansidan och undersidan.
Fjärilar, sländor, flugor och andra mjuka insekter med vingar infångas med fördel flygande med fjärilshåv. Håven bör ha en diameter på ca 30 cm med ett luftgenomsläppligt nylontyg (tyll) av ljus eller mörk färg.
Med en slaghåv med förstärkt ring och kraftigt tyg runt öppningen som svepes i vegetationen fångas alla de insekter som sitter på blommor, blad och skott. Håvtyget bör vara ljust och luftgenomsläppligt på så sätt att det inte bildas en luftkudde över öppningen. Mot ett ljusare tyg syns också de minsta djuren bra. Slaghåven kan också hållas under grenar och ris som bankas av.
Ett förnasåll används till exempel för att skaka fram synliga nedbrytare i markförnan eller i en kompost. Håvpåsen har två ringar med handtag och kan knytas i botten. I den undre håvringen ligger ett trådnät av metall.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?