Ekosystemtjänster är processer i naturen som vi människor är beroende av för vår överlevnad. Det handlar inte om att människan gör naturen några tjänster.
Begreppet ekosystemtjänster har uppkommit för att beskriva och synliggöra människors koppling till naturen och de mängder av levande organismer som vi behöver för att själva kunna leva. Ekosystemtjänster är gratis och tas ofta för givna. Det skulle dock skapa stora svårigheter för oss om de inte fanns. Tänk bara om inte löv som faller från träd och buskar varje höst tagits omhand av ett myller av nedbrytare! Tänk om inte småfåglarna reglerat förekomsten av insekter genom att äta enorma mängder av dem! Och ännu värre – tänk om de gröna växterna i hav och skogar slutade att producera syre!
Begreppet kan hjälpa oss att förstå hur vi kan skapa en hållbar utveckling både ekologiskt, socialt och ekonomiskt. I en studie uppskattades alla jordens ekosystemtjänster ha ett dubbelt så stort ekonomiskt värde som alla länders samlade BNP. Ekosystemtjänster kan indelas i fyra kategorier:
Ekosystemets producerande tjänster innehåller tillgångar så som växter, djur, bränsle, fiber och dricksvatten. Det är ofta ganska lätt att sätta ett ekonomiskt värde på dessa tjänster och de ingår i vårt handelssystem från lokal till global nivå.
Kulturella tjänster handlar om naturens estetiska och rekreativa värden, till exempel vackra miljöer att njuta av. Naturen ger oss också inspiration och kunskap. Kulturella ekosystemtjänster gör helt enkelt att vi mår bra.
Ekosystemtjänster som är reglerande är rening av luft och vatten, pollinering och skadedjursbekämpning. Träd i en stad kan ha en reglerande funktion gällande luftrening samt buller- och klimatreglering. Växter kan också utgöra skydd mot och kontroll av erosion.
För att de andra tjänsterna ska fungera behövs stödjande tjänster som innefattar energi- och materialflöden, till exempel vattnets kretslopp, fotosyntesen, kvävets kretslopp, nybildande av jord och biologisk mångfald.
I Lgr22 finns begreppet ekosystemtjänster med i centralt innehåll för år 4–6 i ämnet biologi under rubriken Natur och miljö:
I centralt innehåll för år 7–9 i biologi finns ekosystemtjänster också med under rubriken Natur och miljö:
I Lpfö22 finns mål som stödjer lärande om ekosystemtjänster. Förskolan ska sträva efter att varje barn:
Utomhuspedagogik i autentiska situationer och med alla sinnen aktiverade, ger naturligtvis de bästa förutsättningarna för att uppleva och förstå de kulturella ekosystemtjänsterna. Men mycket av det spännande samspelet i naturen sker osynligt för oss vilket är en stor utmaning att försöka synliggöra för eleverna i den pedagogiska vardagen. Nedan följer några förslag på aktiviteter som man kan använda sig av.
Minst tre fjärdedelar av alla odlade och vilda växter är helt eller delvis beroende av insektspollinering. Minst en tredjedel av skörden globalt sett kommer från grödor som till någon del pollineras av insekter. Följande aktivitet kan synliggöra hur beroende vi människor är av insekter samt hur vi kan agera för att göra villkoren bättre för pollinerande insekter.
Dela in eleverna i mindre grupper och dela ut olika livsmedel till exempel en banan, ett äpple, en flaska rapsolja, ett rågknäckebröd, en burk gröna ärtor och en burk med jordgubbssylt till alla grupperna. Ställ frågan till alla grupper:
- Hur tror ni växterna som vi får dessa livsmedel från pollineras?
Efter en stund får grupperna berätta för varandra hur de tänkte runt de olika livsmedlen.
Vill du veta det rätta svaret? Äpple, raps, gröna ärtor och jordgubbar pollineras helt eller delvis av insekter. Råg pollineras genom att pollenkorn förflyttas med hjälp av vinden. Vilda bananer pollineras med hjälp av fåglar och fladdermöss medan odlade bananer kan bilda frukt utan pollinering.
I dagsläget är det på vissa platser illa ställt med insekter som kan pollinera grödor. Vi människor har skapat miljöer där det inte finns så gott om utrymme för insekter att leva och fortplanta sig.
De viktigaste pollinatörerna i Sverige är honungsbin, humlor, solitärbin och blomflugor. Grödpollineringen av bin har ett större ekonomiskt värde än honungsproduktionen. Man kan inte direkt ersätta vildbin med tambin. Genom att försöka skapa nya boplatser för till exempel vilda solitärbin kan vi människor förbättra förutsättningarna för ekosystemtjänsten pollinering.
På skolgården kan man till exempel låta ihåliga pinnar och mossa finnas för insekternas övervintring. Leta på internet efter bi-batteri, stekelholk eller småkrypshotell för att få fram beskrivningar över hur ni kan bygga boplatser för insekter. Det är också bra att skapa en blomrik skolgård, helst med blommor som redan finns i lokalområdet och som har olika blomningstid färg och form.
Glöm alltså inte bort att i undervisningen koppla ekosystemtjänsterna till människans påverkan och beroende av dem, samt ge exempel på hur man kan gynna dem. Enbart kunskap om till exempel pollinering är inte tillräckligt för ett lärande som ska skapa en hållbar utveckling.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?