Ekokänslor hos barn och unga

Hur hanterar vi känslor runt miljöhoten i skolan?

Vi står inför många utmaningar, så som klimatkrisen, den ekologiska krisen, omfattande föroreningar och gifter i miljön, med flera. Dessa kriser rör moraliska, politiska och existentiella frågor och skapar inte sällan en mängd känslor i oss. Att ge elever utrymme att prata om känslor kopplade till de omfattande förändringar som vårt samhälle står inför är viktigt. Det finns ett antal begrepp som använts för att beskriva sådana känslor: klimatångest, klimatkänslor, miljöångest, ekokänslor, med flera. I den här texten väljer vi att använda ekokänslor.

Några vanliga ekokänslor är förvirring, förtvivlan, ilska, raseri, uppgivenhet, skuld, skam, sorg, hopp, oro, rädsla och känslor av gemenskap eller önskan att göra något. Det är viktigt att komma ihåg att inga känslor är rätt eller fel.

Vet du vilka ekokänslor som finns hos eleverna du möter?

Forskningen pekar ut att det är av stor vikt att lärare funderar på sina egna känslor kopplade till dessa frågor. Annars är risken stor att undervisningen som berör frågorna påverkas på ett negativt sätt eller att lärarens mående påverkas negativt.

Att dela sina ekokänslor med andra i grupp kan göra att det känns lättare och roligare, och att ilskan och oron kan leda till handling som skapar en känsla av hopp. Men enbart samtalet i sig kan vara syfte nog.

Läs gärna mer om olika sorters klimatsamtal på Klimatprata (se länk nedan).

I Lilla miljöångestguiden framtagen av Finlands motsvarighet till Håll Sverige Rent ges ett par tips på aktiviteter att göra med barn- och elevgrupper. Ett av tipsen heter Bollek, en lek som hjälper till att lufta tankar och känslor i gruppen. Så här går den till:

Bollek

Samla eleverna i en cirkel och ta fram en boll, gärna föreställande en jordglob. Kasta bollen till en elev i cirkeln och be dem säga något som de tänker på när de hör ordet klimatförändring, till exempel, "det finns inte snö på vintern längre". Låt sedan eleven kasta bollen till någon annan i cirkeln som berättar något de tänker på. När några eller alla i gruppen har fått berätta något de tänker på börjar lekens andra runda. Då ber du eleverna berätta något de känner kring klimatförändringen när de får bollen. Till exempel, "det känns sorgligt att vissa arter kommer att försvinna på grund av den globala uppvärmningen" eller "det känns hopplöst". Under lekens tredje runda kan du be eleverna att dela med sig av lösningar – stora som små, till exempel, "cykla till skolan, installera solceller, vara mer i naturen" eller "samarbeta med andra". Att avsluta leken med att berätta om lösningar kan göra att det känns hoppfullt.

Att använda bollen i ett samtal om de kriser vi är i kan leda till att det blir lättare för vissa att dela med sig av sina tankar och känslor. Det är också ett enkelt knep att få eleverna att se vem som har ordet.