Länk till startsidan
Nässlor och texten Natural Nations i högra hörnet.

Brännässla

Informationsblad om brännässlan.

Olika namn

Brännässlans vetenskapliga namn är Urtica dioica: urtica härstammar från ett latinskt ord som betyder 'sting' och dioica (δίοικος) härstammar från grekiska och betyder 'av två hus' (med separata hon- och hanväxter, så kallad tvåbyggare eller dioik).

Det engelska namnet nettel kan spåras till det fornengelska ordet netel, ett ord av germanskt

ursprung. Det spanska namnet ortiga härstammar från latinets urtica (som betyder att bränna).

I Sverige heter den brännässla och kommer av det brännande obehag man drabbas av vid kontakt med bladen. Det maltesiska namnet är hurrieq, som bokstavligen betyder 'brännaren' eller 'brinnande växt'.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att irritationen och smärtan som orsakas av bladen i hög grad har påverkat namnet på denna växt över olika kulturer och språk.

Språk

Ett spanskt ordspråk säger att "Desde chica, la ortiga pica" (Sedan barndomen, svider nässlan).

På engelska har växtens namn gett upphov till verbet ‘to nettle', vilket betyder att irritera eller irritera någon.

På Malta är den röda fjärilen amiral känd som 'Farfett tal-Hurrieq', bokstavligen nässelfjäril, eftersom den ibland lägger sina ägg på nässlans blad.

Två avklippta toppar av brännässlor.

Traditioner och övertygelser

I Spanien brukade det rekommenderas att man skulle hålla andan för att undvika de irriterande utslag som kommer av kontakt med en nässla.

I Sverige brukade det rekommenderas att man skulle rulla naken i en nässelbuske före soluppgången för att ha lycka och välstånd resten av livet.

På Malta, när en trädgård eller ett fält blev bevuxet med nässlor, trodde man att detta var ett verk av en anonym fiende som sådde fröna i nattens mörker för att hämnas. Man finner spår av denna tro i liknelsen om ogräset och vetet (Matt 13, 24–30).

Mat

I Spanien, Sverige och Storbritannien används nässlor ofta som en källa till mat, för när de väl är kokta förlorar bladen sin brännande egenskap och har en trevlig smak. De äts som grönsak, som en soppa, i omeletter, etcetera. I Sverige användes de också för att göra öl.

Nedan följer ett traditionellt recept på nässelsoppa från Storbritannien.

  • Plocka de färska bladen vid nässelplantans topp och lämna själva växten intakt. Det är bäst att göra detta på våren när vitamininnehållet är högst innan blommorna dyker upp.
  • Skölj nässeltopparna i kallt vatten och skär av alla träiga bitar eller tjocka stjälkar. Du måste bära handskar medan du hanterar dem, men när nässlorna är kokta kan du säkert äta dem utan att det svider.
  • Smält lite smör i botten av soppgrytan, tillsätt en hackad lök eller två och koka långsamt tills den mjuknat.
  • Tillsätt en liter buljong, samt salt, peppar och andra örter du vill ha.
  • Tillsätt två stora potatisar (hackade), en stor morot (hackad) och låt sjuda tills de är nästan mjuka. Om du gillar tjockare soppa, använd mer potatis.
  • Lägg i flera stora nävar färska nässelblad och låt sjuda försiktigt i ytterligare 10 minuter.
  • Tillsätt lite grädde (efter smak) och en nypa muskotnöt. Mixa slät och servera. (Om du råkar ha lite tryffelolja i ditt skafferi, ett lätt stänk på soppan smakar fantastiskt.)
Potatisar, gul lök och ett durkslag med nässlor på en köksbänk. 
En genomskinlig kopp med te av nässlor på ett fat.

Traditionell medicin

Nässla nämns som en medicinalväxt i gammal litteratur. Bladen har renande, vätskedrivande, antiinflammatoriska, antioxidanta, antireumatiska, cirkulations- och närande egenskaper. Vid extern användning används de som smärtstillande. Nässlans rot är också vätskedrivande och antiinflammatorisk, särskilt för prostatan. Den anges som behandling av urinvägsinfektioner och för symtom på godartad prostatahyperplasi.

I Sverige användes nässla som blodstillande, mot reumatism och för att rena blodet. Andra användningsområden inkluderar behandling av mag-tarmkatarr, hudsjukdomar och sjukdomar i andningsorganen. Den har även använts som ansiktsvatten.

På Malta användes den ofta tidigare för att bota olika sjukdomar, allt från köldknölar till anemi och matsmältningsproblem. Både de kokta bladen och vattnet som användes för att koka bladen i användes för behandling.

Andra användningsområden

Nässlor konkurrerade en gång med lin och hampa (och senare bomull) som ett fiber för att göra tråd och garn, som sedan användes för att göra allt från tung segelduk till fint bordslinne fram till 1600–1700-talen. (Under första världskriget fick bristen på vissa tyger många människor att använda nässlor.)

På 1800-talet visade sig andra fibrer vara mer ekonomiska eftersom tillverkningen av tyg blev mer mekaniserad, men i vissa områden (som Skottlands högland) tillverkas nässelduk fortfarande än i dessa dagar.

En rulle väv.

"I Skottland har jag ätit nässlor", sa 1700-talspoeten Thomas Campbell, "Jag har sovit i nässellakan och jag har ätit vid en nässelduk. Den unga och späda nässlan är en utmärkt primör. Stjälkarna på den gamla nässlan är lika bra som lin för att göra tyg. Jag har hört min mamma säga att hon tyckte att nässelduk var mer hållbart än något annat linne."

En bild av sju organisationers logotyper ovanför en svart tecknad blomsteräng.

Uppdaterad:

Dela sidan:

Hjälpte informationen på denna sida dig?