Detaljplanekartan visar vilka bestämmelser som gäller för ett visst område. Här finns hjälp hur du ska tolka en detaljplan.
Detaljplanen är juridiskt bindande och reglerar hur byggnader, gator och allmänna platser ska se ut. Vad som står i detaljplanen är påverkar bygglovsbeslut.
Det finns bestämmelser för hur stora byggnaderna får vara, vad de ska användas till och ibland också hur de ska se ut. Detaljplanen kan ibland också innehålla bestämmelser av skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller värdefull natur.
Ovanpå en ljusgrå grundkarta finns tjockare linjer, text och ofta färgade fält inritade som visar vad som är tillåtet att bygga inom området.
Alla detaljplaner består av en plankarta och en plan- och genomförandebeskrivning. I nyare detaljplaner räcker det att läsa plankartan med tillhörande informationsruta med planbestämmelser, men har du en detaljplan som skapades 1987 eller tidigare behöver du läsa planbeskrivningen för att förstå bestämmelserna plankartan.
Grundkartan, som ligger i botten, är utritad med tunna linjer i grått och visar nuvarande förutsättningar i form av bebyggelse, fastighetsgränser, höjdkurvor, ledningar, markhöjder, vägar, och träd med mera.
Norrpil / kompasspil visar kartans väderstreck.
I informationsdelen av detaljplanekartan finns det förklaringar till kartans alla linjer, texter och symboler.
Här ser du också namnet på detaljplanen och vilka fastigheter som ingår i planområdet. Det står vem som är ansvarig handläggare och chef samt datum för antagande. Under datum för laga kraft står från vilket datum detaljplanen börjar gälla.
Linjerna visar var gränserna mellan olika användningsområden går. De kan se olika ut beroende på vilket område de avgränsar. Linjerna anger egenskapsgränser och användningsgränser, det vill säga inom vilka gränser som bestämmelserna gäller. Detaljplanens bestämmelser gäller endast inom det område som avgränsas som planområdesgräns.
Färgerna visar vilken typ av användning som är tillåten inom området. Det kan till exempel vara skola eller park.
Stora bokstäver (versaler) kan också markera de olika användningarna till exempel D för vård, S för skola, B för bostäder och K för lokal och kontor.
Inom områden som är markerade med prickar, så kallade prickmark är det inte tillåtet att bygga alls eller väldigt restriktivt med vad som får byggas. Det beror hur bestämmelsen är skriven och när detaljplanen beslutades. I äldre detaljplaner som anger ”får ej bebyggas” innebär det oftast att du får placera attefallshus på platsen. Undantaget är om det finns en specifik bestämmelse som anger att attefallshus inte får finnas där eller om platsen är utpekad som kulturhistoriskt värdefull. Men om detaljplanen är från 2011 eller nyare och anger ”får ej bebyggas” så får du inte bygga staket eller altaner där trots att de inte kräver bygglov.
I nyare detaljplaner så innebär oftast prickmark bestämmelsen ”byggnad får inte uppföras” vilket betyder att staket eller altan kan byggas på platsen men inget större som till exempel förråd eller attefallshus.
Inom områden som är markerade med plus eller kryss, så kallade plusmark/kryssmark är det gäller mycket specifika regler. Det kan till exempel vara att endast komplementbyggnader får placeras där.
Små bokstäver (gemener) avgör förutsättningar för hur byggnader får byggas och användas. Till exempel reglerar bestämmelsen ”p” byggnaders placering, q att det finns kulturhistoriska värden och ”e” hur stor del av ett område som får bebyggas (utnyttjandegrad).
Många äldre planer, till exempel stadsplaner och byggnadsplaner, som är antagna före 1 juli 1987 saknar bestämmelser om byggnadens läge. Det beror på att det fanns generella bestämmelser om placering i byggnadsstadgan som gällde tillsammans med planen. Har planen en planbestämmelse som reglerar avståndet så är det den bestämmelsen som ska användas för att avgöra placeringen av en byggnad. Om det också saknas ska övergångsbestämmelser i 39 § i byggnadsstadgan (1959:612) tillämpas.
Kartan är skalenlig viket gör att du kan mäta på kartan och översätta det till verklig storlek.
Förutsättningar och regler för utformning och utseende står ofta under en rubrik likt ”Placering, utformning och utförande” i informationsrutan. Våningsantalet anges alltid med romerska siffror och e1 styr hur stort du får bygga. Byggnadshöjd anger hur hög en byggnad får vara. Nockhöjd, byggnadshöjd och totalhöjd är olika typer av mått för att mäta en byggnads höjd. Planbestämmelserna avgöra vilken typ av mått som gäller i din detaljplan. Nock- eller totalhöjden anges oftast i plushöjd med utgångspunkt i nollplanet. Med nollplan avses geoiden i det höjdsystem som detaljplanen är upprättad enligt. (En geoid är en yta som sammanfaller med havsytans genomsnittliga nivå.)
Byggnadshöjd mäts med det som kallas svensk standards mätregler.
Dessa bestämmelser gäller för hela planområdet och är inte knutna till ett specifikt användningsområde inom planen.
Illustrationsritningen visar ett möjligt alternativ för hur detaljplanen kan utnyttjas. Men den är inte juridiskt bindande.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?