Grundskolläraren som får barnen att växa

Ann-Sofie Bodström växte upp i en familj där det alltid var viktigt att göra utanförskap till innanförskap. Genom sin egen skolgång och med stöd från duktiga lärare, som gav henne det där "lilla extra", insåg hon att hon ville bli en del av anpassad grundskola (tidigare grundsärskolan).

Ann-Sofie Bodström är i grunden är grundskollärare i svenska och SO och arbetar idag med elever i anpassad skola på Nyvångskolan i Dalby. En verksamhet hon alltid velat arbeta i. Både för att hon tycker att det är ett spännande forum, och för att hennes son har gått i anpassad skola. Men det var just sonens diagnos som fördröjde beslutet att söka sig till anpassad skola.
– Jag ville känna mig trygg i hans diagnos innan jag var redo att ta steget till att själv arbeta i anpassad skola.
En annan del av drivkraften tror Ann-Sofie Bodström är den egna ADHD-diagnosen som hon fått som vuxen.

– Det har alltid funnits inom mig att jag skulle söka mig till anpassad skola. Även när jag jobbade i ”vanliga” grundskoleklasser, arbetade jag oftast med barn med särskilda behov. Jag startade till exempel upp mindre undervisningsgrupper.

Vem går i anpassad grundskola?

Elever som går i anpassad skola har någon form av intellektuell funktionsnedsättning, där spannet kan vara stort.
Ann-Sofie Bodströms elever går i sjuan och åttan. Eleverna läser slöjd, idrott, matte och alla andra vanliga ämnen, men skillnaden ligger i att varje lektion är kortare än normalt samt individanpassad. Anpassad skola har inte samma kunskapskrav som grundskolan men det innebär inte att det inte är utmanande att undervisa.
– Det är ju inte så att mina elever alltid sitter där jag vill att de ska sitta, säger Ann-Sofie. Har du tics och du behöver hoppa runt lite måste du få göra det. Jag och elevassistenterna är ett bra team så det löser sig alltid, säger hon och fortsätter:
– Ärligt talat, så har jag skyhöga krav på mina elever, för jag tycker det är så roligt och tror verkligen att det gör någonting med barnen när de lyckas!

Stöd i undervisningen

Bildstöd och TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) använder Ann-Sofie Bodström och hennes kollegor varje dag. TAKK underlättar språkförståelse och lärande men används också som ersättning för talat språk. Ann-Sofie upplever att både skolans ledning och Lunds kommun är måna om att de anställda ska ges möjlighet till träning och utbildning i TAKK.

Om hennes egen nivå, säger Ann-Sofie:
– Det mesta har jag lärt mig genom att interagera med mina elever eftersom många av dem har egna TAKK-tecken. Så det handlar om att lära känna varandra.

Kärlek och struktur i skolan

Ann-Sofie Bodström säger att tänka anpassad skola är att tänka skola i stort.
– Jag tror att alla elever mår bra av att bemötas lågaffektivt, strukturerat och tydligt. Kärlek, struktur och att ha kul är något man kan överföra på alla skolformer.
– Samtidigt är jag superfyrkantig vilket ger ett bra klassrumsklimat. Mina elever har regler som jag förväntar mig att de följer: De får inte slåss, de måste vara vänliga och de måste göra sitt skolarbete. Reglerna är få, men då kommer eleverna ihåg dem.
– Ja, och jag kommer också ihåg dem då, tillägger Ann-Sofie skrattande.

Att det är eleverna som gör Ann-Sofie Bodström allra mest engagerad är inte svårt att se. Hon kallar dem sina ’stråle-stjärnor’.

– Mina stråle-stjärnor, det är mina elever. Att jag får vara med dem varje dag är underbart och jag är så väldigt stolt över dem!

– Jag undervisar mina elever och samtidigt försöker jag skapa förbättring och framsteg i den anpassade skolan. Jag får hänga med ungarna, jag får lära dem saker! Och att få lära ut samma sak men på olika sätt, det tycker jag är häftigt.

Var hittar man kraften?

Lägger man så mycket engagemang i sitt jobb, som Ann-Sofie Bodström gör, verkar det lätt att ”gå in i väggen”.

– Där tror jag inte att man ska utgå från mig, säger Ann-Sofie. Min ADHD gör att högt tempo är det som ger mig en bra dag, säger hon men fortsätter:
– Men vi kollegor är duktiga på att hjälpa, på att lösa av varandra och känna in när vi inte räcker till. Oftast behöver vi inte ens säga någonting.

Ann-Sofie Bodström tycker också att Lunds kommun satsar på de anställda, exempelvis genom kompetensutveckling. Kommunen ger även de olika skolenheterna som har anpassad skola möjligheter att ses och samtala kring det som rör deras unika nisch inom skolans verksamhet.

”Jag ska rädda världen”

En kille i tretton-års-åldern kommer för att hämta sin väska. Ann-Sofie ber om en kram och ställer samtidigt frågan:
– Vad brukar jag säga att du ska göra när du blir vuxen?

Killen svarar aningen blygt:
– Att jag ska rädda världen?

– Exakt! Är det någon som kan rädda världen så är det du, svarar Ann-Sofie. Det går inte att misstro sanningen i påståendet.
Både Ann-Sofie och killen strålar.

– Vi är här för att eleverna ska växa, bli självständiga och trygga individer utifrån deras egna möjligheter. Det blir liksom större i den här skolformen när någon lyckas. När någon äntligen själv kan skriva ’bil’ eller ’sol’.
Ann-Sofie Bodström avslutar:
– Man jobbar inte i anpassad skola om man inte brinner för det.