Länk till startsidan

Denna sida är äldre än 12 månader och är kanske inte längre aktuell.

Fritidslärarna – pedagogerna i de viktiga mellanrummen

Fritidslärarna Helena Ehn och Lars Nilsson, på Fågelskolans fritidshem, arbetar dagligen med att fånga upp det stora i det lilla. Att se och stötta vartenda barn, varje dag. Det ger både ork och glädje att gå till jobbet!

Porträttbild av en skallig man med svarta glasögon och svart hoodie samt en ljushårig kvinna i svart kofta. De står i vad som ser ut som en skollokal. Bakom på en vit vägg finns teckningar.
Lars Nilsson och Helena Ehn.

Lars Nilsson har jobbat som fritidslärare sedan 1995 och kom till Fågelskolan för tio år sedan. Helena Ehn började på Fågelskolan 1998, då helt nyutbildad. Det har snart gått 25 år, hur är det ens möjligt?

– Ha, ha! Jag har väl tänkt tusen gånger ”borde jag testa en annan arbetsplats?” men varje gång de känslorna dykt upp så har jag känt – men varför? Jag har möjlighet att fortbilda mig och jag får utmaningar här. Ledningen är öppen för utveckling eftersom de vet att det de ger, det får verksamheten tillbaka. Vi fritidspedagoger har hög status på skolan, konstaterar Helena Ehn.

– Ja, och här ser man verkligen verksamheten som en fysisk kropp där fritids ingår. Det gör att man blir engagerad, inspirerad och rakare i ryggen, inflikar Lars Nilsson.

Hur ser en vanlig dag ut?

Lars Nilsson och Helena Ehn har rastverksamhet både vad gäller omsorg och aktivitet. De har lektioner i normer och värden samt ansvar för elevråden, i årskurs 3–6 samt 7–9. Utöver detta sitter de med i olika team och grupper, exempelvis trygghetsteamet. På måndagar har alla lärare i årskurs 4–6, fritidspedagoger, elevassistenter och specialpedagoger gemensamma planeringsmöten.

Fritidslärarnas rastansvar på Fågelskolan är undervisningstid eftersom man har sett att detta säkerställer trygghet, aktivitet och rörelse vilket ger motiverade elever.

Skolgård med en röd tegeIbyggnad. I förgrunden syns ett genomskinligt paraply med blå målade frukter på. Frukterna har gröna blad. En kvinna med svart jacka talar med den som bär paraplyet. En mörkhårig flicka med rosa jacka står i bildens nederkant.

Den ”ständiga” frågan

Helena Ehn och Lars Nilsson arbetar efter läroplanens mål och uppdrag, men ändå kan frågan ”Vad gör man egentligen på fritids?” dyka upp då och då.
– Vi är stolta över vårt arbete och vi skjuter inte från höften, säger Lars, utan arbetar målmedvetet för att eleverna ska få en bra undervisning och vi är ”på” hela tiden. Helena håller med:

– Precis! Även om det ser ut som om vi ”hänger” så jobbar vi stenhårt i det tysta. Tar hela tiden in vad som händer, sker och kvalitetssäkrar. Det ser kanske ser ut som om jag bara ”ser på” när barnen leker, men det ger mig även möjligheten att observera och att gå in och lyfta någon utan att det märks. Jag ser om ett barn som tidigare har haft svårigheter nu utvecklas. Det är en ynnest att fånga de ögonblicken!
– Genom att proaktivt berätta om planeringens mål så brukar vi kunna undvika missförstånd. Transparens, helt enkelt. Vi vet vad vi gör. Vi visar upp vår verksamhet rakt upp och ner, avslutar Helena.

Eleven kommer först

Under hela samtalets gång återkommer Helena och Lars till elevernas välmående. Att försöka undvika att rucka på verksamhetens kontinuitet och stabilitet. Att de inte sviker barnens förväntningar och planer. Bakning, en FIFA-turnering, nåltovning eller ett biblioteksbesök kan vara viktigare än man tror.
– Vi jobbar liksom i ’mellanrummen’, alla på skolan vet precis vad vi menar med det, även om vi sällan sätter ord på det. Det är aldrig statiskt, utan väldigt spännande, konstaterar Lars.
Tack vare bra lokaler och verksamhet, är närvaron är hög på Fågelskolans fritidshem.
– Man måste vara nyfiken och våga fråga: Vad vill ni göra? Men det är även vår uppgift att erbjuda något annat. Att utmana barnen att våga testa och göra saker som de normalt inte gör. Erbjuder vi något annat så kan vi förlita sig på att det ger ett genomslag som påverkar.
– Ja, och en vårdnadshavare som har ett barn som bara leker med lego vill ju att fritids även ska kunna öppna upp världen för annat, tillägger Helena.

Porträttbild av skallig man med grått skägg. Han har svarta glasögon och svart hoodie. Bakom honom finns en vit vägg där man anar suddiga teckningar. Framför honom står en iPad med grått skal.
Lars Nilsson, fritidspedagog Fågelskolan.

En arbetsgivare som ger tillbaka

Helena och Lars vågar vara öppna inför vårdnadshavare, elever och kollegor. Detta då de upplever Lunds kommun som transparent och uppmuntrande. En arbetsgivare som ser dem och deras insatser.
Detta är ett arbetssätt som de hela tiden försöker arbeta efter även inom fritidsverksamheten. Höja varandra som kollegor och vara givmild med beröm.

Att få lov att utvecklas och fortbilda sig är viktigt för både Helena Ehn och Lars Nilsson. Något som de tycker att de hela tiden får lov att göra. Lars säger:
– Jag kan ibland tänka att nu när man är 55 år gammal, blir man verkligen bättre då? Men när jag ser tillbaka på den här tiden på Fågelskolan så tycker jag att ja, vi blir bättre och bättre. Kanske för att vi kollegor har ett ständigt utbyte. Vi jämför, vi testar och vågar vara transparenta inför varandra.

Helena lyser upp:

– Vi ser samma saker! Och det ger en sådan tillfredsställelse! Att man gemensamt kan se att just den tisdagen klockan 14.45 då hände det någonting i just den elevens sociala utveckling. Då hör jag Hollywood-musik i bakgrunden. Nu hände det! Och just vi, i den här verksamheten, skapade förutsättningen för det.

– Ja, vi har byggt våra relationer och därför visste vi att de där två filurerna har lite samma snack, lite samma humor och därför hände något bra, lägger Lars entusiastiskt till. Alltså, jag skulle kunna prata flera timmar om detta!

– Det satsas mycket på elevhälsa, som med engagerade kuratorer, skolsystrar och specialpedagoger. Alla som drar och sliter lösningsfokuserat, från rektorer till pedagoger, för att fixa och dona och ta hand om våra elever. Det är något som jag är stolt över i Lunds kommun.
Helena Ehn, fritidspedagog.

En kvinna och en pojke sitter på en bänk i en ganska öde lokal. De syns bakifrån. Tre suddiga barn och en anslagstavla syns i bakgrunden. Kvinnan har ljust hår i tofs och svart tröja. Pojken har mörkt hår och vit fotbollströja med texten "Messi 30".
Helena Ehn tillsammans med en elev.

Nyfikenhetens ABC

– Att tala om relations- och förtroendekapital kommer från läroplanen men vi vet att det inte bara är ord. Vårt jobb gör skillnad, säger Lars Nilsson.

– Ja, säger Helena, för att vi ser barnen. Hur gick det på simningen? Blev bilen lagad? Små frågor som kan verka obetydliga men som kan vara viktiga på riktigt. Ingen ska ha varit här på vårt fritids utan att någon har pratat med eleven. Lars fyller i:
– Jag tror att vi ofta kompenserar för något som saknas någon annanstans. Något som är trasigt. Det händer att man träffar elever många år senare och de lyfter något man sagt till dem i första klass. Då fattar man ju att det var viktigt. Det är en häftig känsla men fatta också: ”Shit, vilket ansvar! Vilket viktigt jobb jag har!”

– Jag känner att Lunds kommun har ett tydligt visionsarbete, är stolt över mig som medarbetare och visar upp det jag gör men fångar också upp mig om något går fel. Det gör att kommunens varumärke även blir mitt varumärke. Det hänger ihop!
Lars Nilsson, fritidspedagog

Uppdaterad:

Dela sidan:

Hjälpte informationen på denna sida dig?