Monumentparken

Vid 200-årsminnet av det blodiga slaget vid Lund 1676 restes ett storslaget monument och en mindre park anlades intill bronsåldershögen på Sliparebacken. Monumentparken är ett grönt promenadstråk mellan stambanan och Kävlingevägen. Under 2018 ingår parken i ett ljusprojekt, Lighting Metropolis.

Parken är för många en genomfartsväg mellan centrum och bostadsområden i norr. I de lugnare delarna i söder kan man slå sig till ro och njuta av blomsterprakten eller den stilla vattenspegeln. Monumentet är väl värt ett besök liksom bronsåldershögen.

Utformning

Planen för den södra parkdelen liknar en antik hästkapplöpningsbana med en lång gräsmatta omgiven av perennrabatter och avrundad av symmetriskt grupperade växter och formklippta lindar. Utformningen sägs ha en påfallande likhet med Piazza Navona i Rom.

Den norra äldre delen av parken höjer sig mot monumentet och gravhögen, som omgärdas av äldre träd. I parkens damm finns en skulptur med en pojke som sitter på ryggen av en sköldpadda. Den före detta sandlådan, med en skulptur föreställande en dragspelande pojke, har gjorts om till en rabatt med torrmarksväxter.

Växter

Här växer rödblommande kastanj, silverlönn, paradisäpple, spirea och syren. Dammen med våtmarksväxter ger en spännande miljö. Västra stranden kläs sommartid av de stora pestskråpsbladen som ger en nästan tropisk känsla. Längs järnvägen står en rad björkar och i en av dessa växer den mycket sällsynta misteln som parasit. I anläggningens södra del finns många perenna växter som inbjuder till botaniska studier.

Kulturhistoria

Höjden norr om centrum var en del av platsen för det stora slaget mellan danska och svenska trupper 1676. Till 200-årsminnet av slaget restes här en obelisk i cement ritad av Helgo Zettervall. Platsen som valdes ligger högt och intill en bronsåldershög. Högen hade under medeltiden varit tingsplats och gick under många olika namn såsom Lerbäcks höj, efter bäcken i närheten, och S:t Liborii hög.

Monumentet avtäcktes först 1883 och har trots sitt krigiska utseende en uppmaning till förbrödring mellan de nordiska folken. Insamlingskommittén, som lät bygga monumentet, anlade även en mindre park som övertogs av staden 1886. På 1890-talet fanns planer på en större skogspark öster om Kävlingevägen men det blev i stället en mindre anläggning norr om monumentet, mellan järnvägen och Kävlingevägen.

År 1930 hade cementen i monumentet vittrat sönder och det ersattes av en kopia i granit. Parken utökades söderut med en ganska stram klassicistisk anläggning ritad av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström.