Desinformationsrisker i samband med EU-valet
Europa Direkt Lund har intervjuat Andreas Jahrehorn Önnerfors om desinformation. Andreas är docent och professor i idéhistoria vid Linnéuniversitetet. Han är också projektledare för Faktajouren vid Medieinstitutet Fojo.
Andreas har sedan 2015 bedrivit forskning om idéerna bakom högerpopulistisk retorik, med särskilt fokus på Tyskland. Han har även en framträdande roll inom studier om radikalisering och forskning kring konspirationsteorier. Vi har ställt frågor till Andreas om desinformation i samband med EU-valet.
Är det skillnad på mängden desinformation inför EU-valet i år jämfört med valet 2019?
Det vet vi inte. Det vi däremot vet är att vi inom EU har bättre koll på flöden av desinformation - alltså avsiktlig spridning av falsk information - idag jämfört med 2019. Dels har EU:s Utrikestjänst EEAS sitt initiativ EUvsDisinfo där de stora narrativen riktade mot EU och det europeiska samarbetet kartläggs, dels har vi ett helt nätverk av faktagranskare inom EU som utbyter information med varandra, till exempel European Digital Media Observatory EDMO som leds av European University Institute i Florens.
Vilken desinformation har du sett kopplat till EU-valet i år? Har de som medvetet sprider desinformation någon taktik?
Desinformation syftar till att manipulera och ingripa i våra samhällens informationsflöden och vad gäller val så handlar det exempelvis om att misskreditera politiska partier och deras kandidater men lika mycket om att undergräva förtroendet för valet som sådant. Du som väljare skall antingen välja extremer eller bli så avtrubbad att du inte röstar alls. Ofta sorteras desinformationskampanjer under särskilda narrativ (alltså berättelser) och “heta ämnen” som triggar känslor hos människor. Det stora narrativet är det om EU som en diktatorisk och teknokratisk superstat som inte alls arbetar för utan mot folket. Under denna stora berättelse hittar vi mindre berättelser som att EU genom sin klimatpolitik vill förstöra jordbruket. Kokar man ner det ytterligare så blir en taktik för att berätta om ett sådant ämne att med anonyma konton och falska identiteter gå in i kommentarstrådar om jordbruksfrågor och trolla. Tidningen Land och Lantbruk berättade nyligen om hur olika aktörer utnyttjar bondeprotesterna för att sprida falsk information
Vilka är de största riskerna med desinformation inför EU-valet?
- Det finns fem stora hot som har identifierats:
Själva hotet mot informationsflödet och opinionsbildningen - EU:s medborgare kan få svårt att orientera sig i sina politiska val genom att informationslandskapet översvämmas av falsk information och vilseledande påståenden. Detta försvårar för de etablerade politiska aktörernas opinionsbildning - lyckas partierna och kandidaterna göra sig hörda eller blir de överröstade? Nås vi som EU-medborgare av korrekt information och kan göra informerade val? - Hotet mot medborgarnas möjligheter att rösta - här är det rent konkret fråga om att antagonistiska aktörer underminerar att röster kan avges på ett korrekt sätt.
- Hotet mot kandidater och partier - här handlar det om rent misstänkliggörande av enskilda kandidater eller partier och för EU-valet viktigt - partigrupper i parlamentet. Om man lyckas attackera dem, få dem att hoppa av eller svartmåla partiernas politik genom falsk och vilseledande information.
- Hotet mot förtroendet i demokratiska processer - detta hot handlar om att vi som EU-medborgare inte skall tro att vår röst räknas eller få oss at tro att medbestämmandet bara är ett spel för gallerierna.
- Hotet mot valets infrastruktur - är till skillnad från punkt 2 mer inriktat på valets tekniska infrastruktur så som vallokaler, rösträkning, officiell statistik och liknande, till exempel att man hackar in sig på valmyndigheters hemsidor.
Vad har du för tips på hur man som privatperson kan "fact-checka" sig själv? Hur vet man exempelvis om källan är verifierad innan man sprider vidare innehållet?
Steg 1 är att tänka efter om den information jag möter är sann eller falsk. Om jag har en magkänsla att den inte är det – dela den inte utan undersök och försök ta reda på avsändaren och källorna. God källkritik räcker långt och vi måste hjälpas åt för att stoppa flödet av falsk information. Det finns också en mängd falsk information som har granskats av oberoende fact-checkers där man kan kolla upp om det man möter verkligen stämmer eller inte. Vi har också en relativt god EU-bevakning i de större medierna, det finns journalister med decennier av erfarenhet att bevaka dessa frågor.
Steg 2 är att fråga mig själv varför jag blir känslomässigt berörd av viss information, vissa bilder och ljud. Som sociologen Eva Illouz säger mobiliserar känslor som rädsla, äckel, förbittring och kärlek oss att ta ställning, men det finns en stor risk att det demokratiska samtalet undergrävs av dessa känslor. Med andra ord är det någon som har tryckt på mina emotionella knappar genom en viss typ av information.
Vill du veta mer om hur du ska förhålla dig till information och desinformation, inte minst nu till EU-valet? Andreas tipsar om många bra sidor:
European Digital Media Observatory
Nyhetsbrev:
Faktajourens egna verktygslåda för bevakning av information och nyhetsbrev:
Uppdaterad: