Länk till startsidan

Svar på delegeringsuppgifter

Svar på kunskapsfrågor.

Blodtrycksmätning

  1. Man mäter det högsta trycket, hjärtats arbetsfas respektive det lägsta trycket, hjärtats vilofas, i en pulsåder.
  2. 2. Blodtrycksmanschett av rätt storlek samtstetoskop.
  3. Blodtrycksmanschett som inte är riktigt påsatt. Kläder under blodtrycksmanschetten. Patienten ligger med korsade ben. Blodtrycksmanschetten har pumpats upp för snabbt efter tidigare försök att ta blodtryck.
  4. Hjärtslagen.
  5. Bör räknas under 1 minut.
  6. Regelbundenhet och hastighet.
  7. Dokumenteras enligt lokala anvisningar. Pulsens frekvens dokumenteras slag per minut, samt om den är regelbunden eller inte. Blodtrycket dokumenteras systoliskt och diastoliskt. På vilken arm trycket är taget och om patienten legat, suttit eller stått under blodtrycksmätningen. Dokumentationen kan se ut så här:
    170/60 vänster arm, liggande, efter 10min vila. Puls 84, regelbunden.

Diabetes, blodsockerkontroll och insulingivning

  1. Insulin fungerar som en ”nyckel” som öppnar upp kroppens celler och släpper in sockret från blodet.
  2. Hur snabbt effekten sätter in. Under hur lång tid effekten är som kraftigast och hur länge effekten verkar.
  3. I kylskåp, (2‐8 grader), helst i kylskåpsdörren.
  4. När en ny insulinpenna öppnas eftersom hållbarheten är högst 1 månad i rumstemperatur.
  5. Insulin tas upp olika snabbt från olika områden.
  6. Lokala fettkuddar. Om injektioner ges här blir insulinupptaget oregelbundet och förlångsammat vilket leder till instabilt blodsocker.
  7. Hur mår patienten, kan/vill patienten äta och dricka. Är det rätt patient‐säkerställ patientens identitet. Kontrollera att rätt namn och födelsedata står på läkemedelslista och signeringslista/signeringsverktyg. Kontrollera signeringslista/signeringsverktyg så patienten inte har fått sitt insulin. Kontrollera läkemedelslistan så det är rätt insulinsort, styrka, dos och tidpunkt (datum och klockslag). Kontrollera insulinpennan så insulinsort och styrka stämmer med ordinationen. Kontrollera insulinpennans hållbarhet samt att återstående antal enheter efter injektionen är minst 12 enheter. Förvissa dig om var insulinet ska ges, dvs. injektionsområde samt
    bedöm injektionsområdet‐lipohypertrofier.
  8. Det är viktigt att titta på tidigare värden och hur patienten mår eftersom det finns stora individuella variationer. Värden under 5mmol/L och över 15mmol/L är ett observandum. Vidare är tidpunkten på dygnet är av stor betydelse för vilka värden som är acceptabla.
  9. Högt blodsocker: trötthet, törst, stora urinmängder, torr‐varm och rosig hud,dimsyn, ev. acetonlukt.
    Lågt blodsocker: Retlighet, darrighet, hjärtklappning, hungerkänslor, trötthet, förvirring, oro, huvudvärk, kall‐blek och fuktig hud. Omtöckning och medvetslöshet. Om du är osäker kan du alltid ge något sött att äta eller dricka. Oftast beror symtomen på för lågt blodsocker och då mår patienten ofta bättre efter 10‐15 minuter. Stanna kvar hos patienten. Kontakta sjuksköterska. Be någon kollega komma med blodsockerapparaten.
  10. Det förhöjda blodsockervärdet kan bero på en infektion. Fråga patienten efter feber, urinvägsbesvär, förkylningssymtom, sår etc. Sjuksköterska ska kontaktas före insulingivningen.
  11. Eftersom blodsockret ligger lågt ska du ge något sött, ex. mjölk, saft eller honung. Insulinet ska inte ges utan kontakta sjuksköterska för vidare besked.
  12. Eftersom alkohol sänker blodsockret ska detta kontrolleras. Har patienten ätit? Kommer patienten att äta efter injektionsgivningen? Kontakta sjuksköterska.
  13. För att förebygga uppkomst av sår och tryckskador. Diabetiker har nedsatt känsel i fötterna pga. polyneuropati och sår och tryckskador kan därför ta längre tid att uppmärksamma. Sår är ofta svårläkta pga. försämrad cirkulation och även små sår kan snabbt förvärras. Förhöjd sockerhalt i blodet bidrar till ökad grogrund för bakterier och därmed infektioner. Nedsatt svettsekretion ger torra fötter och risk för hudsprickor.

Grunddelegering läkemedelshantering

Delegering och avvikelser

  1. Den som är delegerad får inte överlåta arbetsuppgiften till någon som inte har delegering för uppgiften.
  2. Den som mottagit en delegering ansvarar själv för att delegeringen förnyas i god tid innan den upphör att gälla.
  3. Den som har mottagit en delegering ansvarar själv för hur uppgiften utförs.
  4. En avvikelse är en icke förväntad händelse eller risk för händelse som medfört eller skulle kunna medföra negativa konsekvenser för patienten.
  5. För att vårdskador inte ska uppstå eller upprepas.
  6. Exempelvis:
    1. Utebliven läkemedelsdos
    2. Missad signering
    3. Överdosering av läkemedel
    4. Förväxling av läkemedel
    5. Brister eller felaktigt utförd medicinsk omvårdnad gällande exempelvis såromläggning, stomiskötsel, munvård, katetervård eller uppkomst av trycksår
    6. Medicinteknisk produkt exempelvis hjälpmedel eller sjukvårdsmaterial som på något sätt är inblandat i händelsen
    7. Fall och fallolyckor

Läkemedel och antikoagulantia

  1. Identitetskontroll‐säkerställ att det är rätt patient. Kontrollera att rätt namn och födelsedata står på dosett, dospåse, originalförpackning, läkemedelslista och signeringslista. Kontrollera signeringslistan så att ingen annan redan har gett läkemedlen. Kontrollera att det är rätt läkemedel och antal tabletter/mängd stämmer med läkemedelslistan. Kontrollera rätt tidpunkt=datum och klockslag. Förvissa dig hur läkemedlet ska administreras/ges ex. tuggtablett, brustablett. Signera överlämnandet efter att patienten har intagit sina läkemedel.
  2. Suppositorier: i ändtarmen.
    Klysma: i ändtarmen.
    Resoriblett: under tungan.
    Munsönderfallande tablett: på tungan.
  3. I munhålan i mellanrummet mellan tandköttet och kindens insida.
  4. Det gamla plåstret innehåller fortfarande läkemedel, risk för överdosering.
  5. Fäst på särskild blankett som sitter i pärmen.
  6. Läkemedel med samma aktiva substans.
  7. Att antal uttag är slut, ny förskrivning behöver göras. Läkemedlet är inte utsatt.
  8. Titta på utgångsdatum samt vilken datum flaskan är öppnad.
  9. Ge en ny droppe direkt.
  10. Ta fram aktuell läkemedelslista, läs vid behovsordinationen, finns stående ordination med samma indikation? Läs vid behovs ordinationen: indikation, läkemedels namn, styrka, dos och maxdos. Kontrollera på signeringslistan när senaste dos är given, kontakta sjuksköterska, överlämna ordinerad dos, signera samt om narkotika klassat preparat ges fyll i förbrukningsjournal.
  11. En förteckning över uttagen och tillförd mängd av ett narkotikaklassat läkemedel. Även behållning samt anmärkning (brist och överskott) ska framgå samt datum och signatur.
  12. Blodförtunnande.
  13. Datum för nästa PK prov.
  14. NOAK kan finnas i dospåse, dosett eller originalförpackning.
  15. Risk för inre blödningar.

Inhalationsbehandling

  1. Att läkemedel tillförs genom inandningsluften.
  2. Astma och KOL.
  3. Inhalationer som innehåller kortison ökar risken för svampinfektioner i munhålan. Inhalationer bidrar även till muntorrhet.
  4. Patienten ska sitta upp och ha stöd för ryggen. Inhalationen inleds med att patienten andas ut och därefter sluts läpparna runt inhalatorns munstycke och en djup inandning görs genom munnen. Om patienten därefter ska hålla andan eller ej får anvisningar från respektive tillverkare följas. Om flera doser ska ges, upprepas proceduren i sin helhet enligt ordination.
  5. På apoteket. Ofta finns det en påse att kassera läkemedel i på din arbetsplats som lämnas till apoteket.
  6. En pulverinhalator får inte komma i kontakt med vatten. Den torkas av med mjukt papper exempelvis hushållspapper.

KAD och RIK

  1. Handskar 2 par, tvättvätska, kompresser, rondskålar 2 st, underlägg, bedövningsgel, spruta med 10 ml sterilt vatten, urinvägskateter, uribag, häfta för fixering på buken.
  2. Annars kan man inte vara säker på att katetern ligger i urinblåsan.
  3. Tar en ny steril kateter och gör ett nytt försök. Man kan låta katetern i slidan sitta kvar under tiden, så undviker man att hamna där igen. Man ska alltid ta en ny kateter om man förorenat och osterilat den.
  4. Kontakta sjuksköterska. Oftast upphör blödningen snabbt. Om det blöder mycket kan man efter kontakt med sjuksköterska och om man har delegering spola katetern med steril NaCL® 0,9 % för att förhindra koagelbildning och stopp.
  5. Mannens urinrör är längre än kvinnans och det tar tid för bedövninggelen att nå hela vägen fram till urinblåsan. Dessutom vidgar gelen passagen genom prostatakörteln och detta behöver också lite tid.
  6. För att minska risken för urinvägsinfektioner och stenbildning.
  7. För att räta ut urinröret och skona det så mycket som möjligt för skav och sårbildning.
  8. Handskar, underlägg, rondskål, ny uribag, spolvätska.
  9. Datum, tid, vad som föranleder spolningen t ex blödning eller misstanke om stopp (Problem/behov). Spolning med ordinerad spolvätska, eventuellt annan åtgärd såsom sjuksköterska kontaktas (Åtgärd) och vad spolningen resulterar i t ex bra flöde (Resultat), signatur.
  10. Aspirerar försiktigt med hjälp av spruta eller spolampull. Trycker mjukt över urinblåsan, ber vårdtagaren hosta (ökar buktrycket) eller ändra läge i sängen. Om inget av detta ger resultat men vårdtagaren inte har ont, kan man avvakta 15‐30 minuter. Om det efter 30minuter fortfarande inte kommit urin, kontakta sjuksköterska.
  11. Kontaktar sjuksköterska. Katetern behöver bytas.
  12. Kontaktar sjuksköterska. Katetern har glidit ner och kuffen sitter troligen i urinröret. Katetern behöver bytas.
  13. Avbryter spolningen och kontaktar sjuksköterska.
  14. Iakttag patientens kroppsspråk. Spänd eller avslappnad? Iakttag ansiktsuttrycket när man spolar in.
  15. Ca 60 ml (mindre om det gör ont)
  16. Då är det lätt att se hur mycket urin som kommit efter spolningen och även den nya urinens utseende.
  17. RIK kan bl. a förhindra urinläckage, minska risken för urinvägsinfektion, njurskador och många andra problem

Kompressionslindning

  1. Uppstår vid försämring av funktionen av klaffarna i benets venösa system.
  2. Att genom tryck, kompression, utifrån att ge klaffarna i venerna bättre funktion.
  3. Vid dåligt fungerande klaffar kommer någon form av kompression alltid att behövas exempelvis kompressionsstrumpor.
  4. Märks på tänjbarheten. Högelastisk binda ger en kraftigare kompression. Den ger ett högt tryck med benet i horisontalläge. Måste tas av på natten. Lågelastisk bindan ger lägre kompression i vila, kan sitta på upp till en vecka.
  5. Coban® bindan är en lågelastiskbinda. Den måste rullas upp och rullas ihop igen innan den används. Behöver inte tejpas, har klistrande egenskap.

Munvård svårt sjuk patient samt sugning av munhåla

  1. På patienter som tar vätskedrivande läkemedel, eller av annan anledning har särskilt torra munslemhinnor. På patienter som använder inhalationspreparat med kortison.
  2. Det finns salivstimulerande eller saliversättningsmedel på apoteket.
  3. Det är viktigt med samma ritual vid varje tandborstningstillfälle. Skapa lugn omkring situationen.
  4. Eventuellt en tandborste och vatten. Rundtork, peang, rondskål, munvatten och saliv­ersättningsmedel. Cerat. Det är bra om lätt borstning av tänderna med sparsamt med vätska kan användas, se till så att vätska inte rinner ner i svalget. Slemhinnorna i munnen rengörs med rundtork fastsatt på peang. Vatten med litet munvatten användes.
  5. Saliversättningsmedel sprayas eller smörjes på munslemhinnorna. Cerat smörjes på läpparna. OBS! De pinnar med glycerin som användes, får inte ersätta munvård med vatten.
  6. Munvård görs två ggr/dag. Munslemhinnorna skall fuktas minst en gång i timmen.
    Sugning av munhålan
  7. Näsa, munhåla och svalg.
  8. När patienten inte kan hosta upp och svälja ner sitt slem.
  9. Iordningställd, rengjord sug, sugkatetrar, vatten, handskar, påse för avfall.
  10. Här skall den som delegeras kunna redogöra för arbetsgången innan hon/han utför uppgiften i praktiken. Det viktigaste är naturligtvis att den som delegeras på ett tillfredsställande sätt kan demonstrera sin kunnighet.

Enteral nutrition

  1. Sväljsvårigheter (dysfagi) pga. MS, Parkinson, ALS, Stroke. Tumörsjukdomar, flerfunktionsnedsättning, återhämtning efter operation, sjukdom eller behandling. Skador/besvär från mun, matstrupe eller magsäck. Cystisk fibros, KOL. Medfödda hjärtfel, hjärtsvikt.
  2. Att föda ges via en kanal/stomi direkt till magsäcken i stället för att passera genom munnen.
  3. PEG (Perkutan‐Endoskopisk‐Gastrostomi), gastrostomikateter/gastrotub, gastrostomiport/knapp.
  4. Det kan vara tecken på felaktigt sondläge. Inget får administreras i sonden. Tjänstgörande sjuksköterska kontaktas omgående.
  5. Nej, detta kan skada katetern. I stället får katetern ”knickas” en kort stund för att förhindra läckage.
  6. Infart från bukväggen till tunntarmen. Jejunum är den delen av tunntarmen som kommer efter duodenum.
  7. Daglig inspektion av huden gällande rodnad och svullnad för att tidigt upptäcka tecken på infektion och tryck. Vissa sonder ska vridas ½‐1 varv för att förebygga så att den fixerande delen i ventrikeln inte fastnar. Rengör runt katetern eller knappen och under plattan dagligen med mild tvållösning och vatten. Klapptorka med kompress eller ren handduk. Förband kan appliceras runt kateteringången för att hålla den torr. Förbandet ex. en kompress byts dagligen eller vid behov.
  8. Sätt omgående någon form av kateter i stomat så att det hålls öppet tills en ny kateter/knapp kan sättas. Stomin drar snabbt ihop sig och växer igen. Ring sjuksköterska omgående.
  9. Ökad risk för sköra slemhinnor i munnen när inte maten tuggas.
  10. Den får INTE sparas. Är en engångsprodukt.
  11. Om gastrostomin är fixerad med en kuff så finns det en separat port på sonden märkt ex. ”BAL eller kuff”. Denna sitter vid sidan av porten där maten ges. Detta är viktigt att känna till eftersom det på en del sonder finns en sidoport genom vilken läkemedel kan ges. Viktigt att en kuff inte förväxlas med denna eftersom inga läkemedel eller mat får sprutas i kuffen. Kuffen riskerar då att gå sönder och gastrostomin åker ut. Det är alltid säkert att ge läkemedel genom porten avsedd för sondmat.
  12. Viktigt med minst 30 graders höjd huvudända under pågående tillförsel och 30‐40 minuter efter avslutad tillförsel annars kan sondmaten rinna upp i matstrupen och ner i lungorna.
  13. Följande punkter bör beröras: Patientens läge, identitet, ordination, typ av sondnäring, mängd, klockslag. Material som skall finnas, hygien‐arbeta aseptiskt. Tillvägagångssätt för att ladda pumpen, kontroll av sondläge, vatten före och efter, hur läkemedel administreras: ett i taget samt vatten mellan varje. Signera utförda åtgärder.
  14. Sondmatning avslutas med att ordinerad mängd vatten ges med en ny spruta avsedd för enteral nutrition samt att koppling och lock på sonden torkas av med rent vatten. Sonden stängs enligt anvisning för respektive sond. Signera utförda åtgärder.
  15. Flödeshinder, ex. glömt öppna en klämma, glömt nollställa given volym från föregående tillfälle, pumpen behöver laddas, luft i slangen, locket/dörren på pumpen är inte stängd ordentligt.
  16. Ulkningar, kräkningar, hosta: sonden kan ligga fel, sondmaten ges för snabbt, huvudänden är inte tillräckligt höjd. Avbryt matningen, försök att identifiera anledningen till besväret. Kalla på hjälp vid tveksamhet. Patienten skiftar ansiktsfärg – avbryt matningen ‐ lämna inte patienten ensam, larma sjuksköterska.
  17. Bakterier i sondmaten, eller själva sonden. För hög sondmatningshastighet eller för kall sondnäring. Sondnäring med eller utan fiber eller för hög osmolaritet. Patienten kan även ha smittats av bakterier eller virus från omgivningen.

Stomiskötsel

  1. Ileostomi, kolostomi och urostomi.
  2. Två typer.
    Dels s.k. endelsbandage, dvs allt i ett. Hela bandaget byts varje gång.
    Dels tvådelsbandage, som består av en hudskyddsplatta med en speciell fästanordning för påsen. Plattan kan sitta kvar på huden flera dagar och påsen kan bytas separat.
  3. Nej.
  4. Avföringen är relativt tunn och kommer kontinuerligt. Bandaget behöver inte bytas så ofta och på så sätt skonas huden. Påsen tömmes flera gånger om dagen och bytes 3‐7 ggr/v.

Subcutana injektioner med förfylld spruta

  1. Läkemedlet sprutas in strax under huden i underhudsfettet.
  2. Sedvanlig kontroll av ordinationshandling signerad av läkare:
    Patientens identitet.
    Läkemedlets namn.
    Hur ofta injektionen skall ges (även tidpunkt på dygnet kan vara betydelsefullt)
    Vilken dos som är ordinerad
  3. Det bör finnas en notering om injektionsställe.
  4. Desinfektionsmedel (när detta användes), ordinationshandling, signeringslista samt kärl för ”Stickande skärande föremål”.
  5. Torkar av eventuellt blod, sätter på ett plåster om nödvändigt. Om det går bytes kanyl på sprutan, annars måste en helt ny spruta tas och den ”förorenade” kasseras.
  6. Trycker ut så mycket blod som möjligt. Tvätta med tvål och vatten, desinficera med 70%‐ ig sprit, alltså injektionstork med sprit. Rapportera det inträffade till Din arbetsledare, som även ansvarar för att arbetsskadeanmälan skrivs.
    För mer information se ”Rutin vid stick‐ eller skärskada” under Verksamhetsledningssystemet, Rutiner och riktlinjer för hälsooch sjukvård inom MAS ansvarsområde samt vårdhandbokens webbplats.
  7. Alla patienter som behandlas med blodförtunnande medel har en ökad blödningsbenägenhet. Alltså skall tecken på blödningar uppmärksammas. Buksmärtor, huvudvärk, ökad trötthet bör följas upp.
  8. Sprutan med kanyl slängs i därför avsett uppsamlingskärl.

Sårvård, Sutur och Agrafftagning

  1. Till exempel skärsår, sår efter fall, skrapsår eller upprivna skinnflikar, bensår, operationssår.
  2. Akuta sår typ: traumatiska sår och kirurgiska sår.
    Kroniska sår: diabetessår, trycksår, venösa sår och ischemiska sår.
  3. Försöker försiktigt lägga hudfliken tillrätta och täcker såret med Jelonet* om det finns, annars annat icke vidhäftande material. Täck sedan med torrt förband. Rapportera till sjuksköterska samt dokumentera.
  4. Orsaker till såret måste elimineras. Såret skall hållas rent. Sårmiljön skall vara fuktig, men vid vätskande sår måste absorberande material användas. Hel hud skall skyddas. Sårhålor skall fyllas.
  5. Rodnad, svullnad, värmeökning, sårvätskan tjocknar, blir var, ibland uppstår lukt, förband kan bli missfärgat.
  6. Vid varje förändring i såret, som kan tolkas som en försämring.
  7. Förebygg bensvullnad. Den äldre skall inte stå stilla längre stunder eller sitta med hängande ben, utan skall röra sig, skall ha benet i högläge vid stillasittande. Bensvullnad skall behandlas så fort den uppstår, med kompressionsbehandling och/eller vätskedrivande läkemedel.
  8. Såret minskar i storlek och djup. Bensvullnaden minskar tack vare kompression. Man ser inga tecken på infektion.
  9. Venösa sår uppkommer när klaffarna i benets två venösa system fungerar dåligt. Arteriella bensår uppkommer vid förträngningar i kärlen som för syresatt blod ut i Vävnaderna.
  10. Venös insufficiens: bensvullnad och smärtor när patienten står stilla en längre stund eller sitter med benen hängande. Symtomen minskar med benen i högläge.
    Arteriell insufficiens: ingen bensvullnad, smärtor med benen i högläge – typiskt är att patienten har smärtor under natten. Blandformer finns.
  11. För att behandlingen blir olika. Exempelvis får inte svarta nekroser klippas bort på sår förorsakade av arteriell insufficiens.
  12. De arteriella såren sitter oftast på tårna och/eller på framfoten, de venösa såren sitter vanligen från mellanfoten, ankeln och upp på underbenet.
  13. Ja, men bara på läkarordination och med lågelastisk binda.
  14. Diabetiker har nedsatt cirkulation i fötterna och försämrad känsel. Därför både lättare att få sår, men såren upptäcks ofta för sent – patienten har inte känt när såret uppstod.
  15. Daglig inspektion av fötterna för att upptäcka små skador innan de blir stora problem. God fothygien, regelbundna besök hos fotvårdsspecialist.
  16. Långvarigt sängläge eller stillasittande, för få lägesändringar, malnutrition, lite underhudsfett eller kraftig övervikt, värme och fukt.
  17. Lägesändringar och tryckavlastning, rätt lyft‐ och förflyttningsteknik för att undvika skjuv, torrt i sängen, febernedsättande medel vid behov, näringsrik kost och ständig uppmärksamhet på eventuella tecken på början till trycksår. Huden skall hållas mjuk och smidig.
  18. Rodnad som kvarstår när stället inte längre utsätts för tryck.
  19. Intensifiera de förebyggande åtgärderna.
  20. Remiss, odlingsrör (observera utgångsdatum!). Såret spolas rent med NaCl innan odling tas.
  21. Försämrar cirkulationen.

TENS

  1. Det är två olika stimuleringssätt som används vid behandling med TENS och som bygger på två olika verkningsmekanismer. Vid högfrekvent TENS uppnås smärtlindring genom att beröringsnerverna i huden skickar signaler till hjärna vilket resulterar i att smärtsignaler till hjärna blockeras och man upplever en smärtlindring. Effekten vid lågfrekvent stimulering bygger på att det frisätts endorfiner i kroppen när man skapar muskelsammandragningar med hjälp av TENS‐apparaten.
  2. Behandling med TENS används vid behandling av olika smärttillstånd både akuta och långvariga.TENS kan används när smärtan har sitt ursprung i leder, skelett, muskler, hud, inre organ eller i nervsystemet.
  3. Personer med nedsatt känsel ska inte behandlas med högfrekvent TENS i det område där känseln är nedsatt. Behandlingen bygger på att man känner och har intakta beröringsnerver. En person med nedsatt känsel kan inte känna den pirrande/surrande känslan i huden och det finns risk att man ökar stimuleringen så kraftigt att brännskada kan uppstå. Effekten av behandlingen bygger på att man känner stimuleringen så att beröringssinnet delvis blockerar smärtupplevelsen. Stimulering med lågfrekvent TENS är möjlig vid nedsatt känsel.
  4. Personer som har pacemaker ska inte använda TENS då pacemakern kan störas av de elektriska impulserna från TENS‐apparaten.
  5. TENS‐behandling kan användas som ensam smärtlindring men går också bra att kombinera med exempelvis läkemedel och/eller träning. TENSbehandlingen lindrar smärtan men påverkar inte nödvändigtvis orsaken till smärtan.
  6. Efter en stund vänjer sig huden vid stimuleringsintensiteten och för att uppnå full effekt behöver amplituden ökas. Öka amplituden försiktigt då det kan vara smärtsamt om det sker för häftigt.

Skötsel av tracheostoma

  1. Vid skador i luftvägarna eller sjukdomar i luftvägarna som hindrar luftpassage vid andning. Skador i CNS, med förlamningstillstånd, är en vanlig orsak. Vid svårare förlamningar blir respiratorvård aktuell.
  2. Fri luftpassage till och från lungorna.
  3. I luftstrupen strax nedom stämbanden.
  4. Trachelakanyl med eller utan kuff. Det finns också trachealkanyler med inner kanyl.
  5. Med ett nackband. Det är bra att vara två vid byte av nackband. En som håller trachealkanylen på plats och en som byter bandet.
  6. En näsa håller inandningsluften fuktad. Detta minskar besvär av torra slemhinnor. En talventil tillåter att andningsluften passerar via stämbanden, vilket möjliggör tal. Talventil får aldrig användas tillsammans med uppblåst kuff, om sådan trachelakanyl användes.
  7. Daglig inspektion av huden. Daglig rengöring av huden, samt vid behov. Huden hålls mjuk med hudkräm.
  8. Den vanligaste komplikationen är infektion runt stomat. En fruktad komplikation är akut hinder i luftvägarna. Detta kan ske om större mängd sekret täpper till kanylen. En annan komplikation kan vara att kanylen åker ut.
  9. Det är viktigt att du alltid har möjlighet att kalla på hjälp akut. Därför skall säkra rutiner finnas för detta hos varje tracheotomerad patient.
    Gå igenom lokala rutiner för akut hjälp!

Blodprovstagning

  1. 5‐10 cm ovan punktionsstället.
  2. Kraftig stas, muskelarbete och knuten hand kan ge felaktiga resultat på ett flertal blodprovs analyser.
  3. För att skölja bort eventuella föroreningar.

Källor

Vårdhandboken
Medicinsk ordbok

Wikipedia, Kateter

1177 Handboken Region Skåne

Uppdaterad:

Hjälpte informationen på denna sida dig?