Bokens historia
Boken invandrade till Skåne för ungefär 3000 år sedan. Den trängde då undan ek-, hassel- och lindskogar genom att klimatet blev svalare och fuktigare. I det gamla kulturlandskapet fick bokskogen efterhand ge vika för odlingsmark i form av åkrar och ängar (inmark).
Boken var liksom eken förbehållen kronan så kallad regale. För att kringgå bestämmelsen topphögg bönderna träden. Än idag kan man se gamla bokar som bär spår efter topphuggning. På sådana träd utgår alla grövre grenar från en och samma punkt. Regalen på bok avskaffades 1793. I Trollskogen vid Torna Hällestad och även på andra håll i Skåne förekommer vresbokar. De kan ha ett utseende som påminner om topphuggna träd. Grenarna är ofta vridna och hängande och stammen nedliggande. Detta växtsätt är dock genetiskt betingat och har inget med topphuggning att göra.
I början av 1900-talet växte utmarksskogarna igen till täta skogar. Boken fick en renässans. Numera har mycket bokskog ersatts av granskog. Dagens bokskogar är rakstammiga. De är planterade med träd från Mellaneuropa och har alltså ett annat genetiskt ursprung. Boken räknas till de ädla lövträden liksom alm, ask, avenbok, ek, fågelbär, lind och lönn. Enligt ädellövskogslagen är man skyldig att återplantera ädellövskog om man avverkar den. Skogar med minst 70% lövträd och minst 50% ädla lövträd klassas som ädellövskogar. Lagen har tillkommit för att förhindra att ädellövskog ersätts med gran.
Användning
Bokveden har varit ett eftertraktat bränsle. Förr användes veden också till silltunnor, smörkärnor, redskapsskaft med mera. Ur ollonen kan man pressa en olja som används till bränsle i oljelampor men också till matolja. Den har också strukits på sår för att påskynda läkning. De första bokbladen som slår ut kan man äta råa som sallad eller tillaga som kål. Man har förr blandat bokblad med sädesmjöl och kokat till gröt. Knopparna har torkats och malts till mjöl. Idag används den till parkettgolv, möbler och (eftersom veden är smaklös) till glasspinnar, grillpinnar och tandpetare. Skalade och mixade bokollonfrön lär säljas i exklusiva mataffärer som bokollonsmör.
Folktro
Enligt Den gamla svenska bondepraktikan från 1862 kan man spå väder med bokträ:
Vill du veta hurdan vintern vara må,
Så skall du Allhelgona Dag i skogen gå,
Och därefter en bok uppleta,
Varpå du det skall få veta,
Där må du dig en spån avskära,
Är han torr, varm vinter vill dig nära,
Men är samma spån våt och fuktig,
Då kommer en kall vinter duktig.
Bönderna kunde också med hjälp av boken få reda på när det var dags att så havren.
När den ena boken är grön och den andra grå
då skall bonden sin havre så.
Enligt Svenska blomsterspråket från 1849 skulle man ge några bokblad eller en bokkvist till sin älskade om man ville skydda hen mot olycka.
Dikter
Här presenteras två dikter, den ena skildrar bokskogen en försommardag och den andra en höstdag.
Nu är här så tyst här inne
i bokars sal,
andaktsstilla, lugnande.
sommarsval.
Det är, som skogen det hölle
skyggt emot
var tungtrådd, trampande prasslande
människofot.
Det är, som därur det viskade
fint ett: Bliv!
Rör ej mitt unga, doftrikt
lekande liv!
Bliv med ditt släp och ditt kval
och din fröjd utom
min spirande, luftigt rena
helgedom!
Albert Ulrik Bååth
Guldklart mellan bokarnas glesa stammar
lyser senhöstkvällningen;
sakta rör sig,
andas och rinner oavbrutet
den immigt glödande ljusfloden
in under de bruna löven.
I de nakna grenarna
klingar det stundom
klart, metalliskt
som en bristande utdragen violinton.
Vilhelm Ekelund 1901