Längs Höje å från Sankt Lars-parken till järnvägsbron i Källby.
Höjeådalen är sedan 2022 ett kommunalt naturreservat. Dess 68 hektar bildar en blågrön korridor mellan Värpinge och Höjebromölla. Här finns allt ifrån betesmark och åker, till buskmarker, sumpskogar och lövskogar. Området är ett populärt rekreationsområde för kommunens invånare.
Vill du läsa mer om Höjeådalens Naturreservat kan du besöka Naturområden i Lund.
Till området kan du ta dig vandrande, cyklande eller med stadsbuss. Olika bussar går till Sankt Lars-parken, respektive Källbybadet. Man är inte bunden att använda samma hållplats för dit- och hemresan. Detta ger möjligheter att lägga upp turen så att det passar ålder och tid för utevistelsen.
Du hittar tidtabeller på Skånetrafikens webbplats.
Det går också utmärkt att fortsätta vandra längs Höje å nedströms från Källby, förbi avloppsreningsverket och dess dammar, till Värpinge och Rinnebäcksravinen.
Om man börjar vandringen i Sankt Lars-parken och följer stigen västerut längs Höje å hittar man en plattform i trä, en grillplats med bänkar och en fin utsiktsplats över ån precis innan en grind. När vi går igenom grinden så lämnar vi parken bakom oss och en stor betesmark öppnar sig. Här betar ibland nyfikna hästar. Ån slingrar sig mjukt och inbjudande genom landskapet. Några gamla pilar står kvar vid brinken och lutar sig trolskt över ån. Här känner man verklig närkontakt med ån.
Södra sidan har tät vegetation och bildar sommartid en grön vägg. Norra sidan är lättvandrad med iordninggjord stig. Vänder man sig mot norr ser man Klostergårdens bostadsområde. Här finns också en stig som man ibland kan behöva använda när vattenståndet är högt och stigen närmast ån är översvämmad.
På flera ställen längs ån finns det möjligheter att rasta. Cirka 100 meter från grinden finns ett trädäck som kan vara till nytta vid håvning, fiske och andra vattenstudier. Ut på däcket går det även att ta sig med rullstol. I perioder är avståndet till vattnet dock för hög för att håvning lämpar sig.
Några hundra meter vidare efter stigen kommer man till en berättarplats med träbänkar som är uppställda framför en träsits formad som en fågel. Att sitta här och lyssna på en spännande berättelse skapar en alldeles särskild stämning.
Det går bra att håva varhelst man kommer till utmed ån. Bäst är chansen att hitta smådjur bland vattenväxter där vattnet inte är så strömt. Se upp – strandbrinken blir lätt lerig och hal! Låt eleverna sortera alla djur de hittar i små burkar. Genom att det bara får vara en art i varje burk, tvingas man studera djuren noga redan från början. Samtidigt blir det ett mått på mångfalden i vattendraget. Hur många olika djur kan ni hitta?
I slutet av betesmarken finns en damm på norra sidan om ån. Även dammen passar utmärkt att håva i. Varför inte låta halva klassen håva i ån och halva klassen i dammen och sedan jämföra vilka djur som lever i rinnande respektive stilla vatten? En spännande undersökning är också att jämföra mångfalden här med hur många djur man kan hitta strax nedströms avloppsreningsverket. Sträckan längs ån och betesmarken lämpar sig förutom till vattenstudier även till fågelskådning och bilddokumentation. Området är också mycket lämpligt för värderingsövningar. Här ska många natur- och samhällsintressen samsas.
Det brukar vara gott om kråk- och måsfåglar att studera i området. Vad håller de på med just vid denna årstid? Flera gräsänder håller till i ån, och man hittar ibland fjädrar som de tappat vid ruggningen. Vår och försommar kan man se strandskator leta efter mat ute på åkrarna söder om ån. Var kan denna havsstrandsfågel ha sitt bo någonstans? Då och då flyger en stor häger eller vråk över vattnet och betesmarken, och under hösten ser man ofta flockar av ärlor och piplärkor rasta här.
När man fortsätter vandringen, lämnar betesmarken och går över en liten grusväg, kommer man till ett område med helt annorlunda vegetation. Det växer flera arter av träd och buskar, högväxta örter och gräs. Ofta hörs näktergalen sjunga under vår och försommar i buskagen. Passa också på att lära er skilja på bofinkens och lövsångarens läten här under åren. Här finns ytterligare en grillplats med bänkar att rasta vid. Det finns även ett trädäck ut över ån med bänkar där det är mysigt att rasta. Ytterligare längre fram mot järnvägsbron ligger ett koloniområde. Under höstterminen är här bra att titta på småkryp genom att slaghåva och förnasålla. Här finns också rikliga möjligheter att studera frön och frukter och dess spridning.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?