Länk till startsidan

"Barn är som vuxna – de vill känna sig accepterade och en del av gemenskapen"

Suzana Jareman, lärare på Svaleboskolan vann årets Medarbetarpris i kategorin Lära.

Tre person står på rad. I mitten står en kvinna med en blombukett och en stor check på 10 000 kronor.
Suzana Jareman tog emot priset av HR-direktör Anna Nordén och Kommunstyrelsens andre vice ordförande Philip Sandberg.

Grattis Suzana! Vad tänkte du när du fick höra att du vunnit?

– Jag blev glad, såklart! Men, jag känner att jag arbetar med hjälpmedel och anpassningar på precis samma sätt som mina kollegor. Nu blev jag nominerad, men jag anser inte att jag har jobbat på något unikt vis.

Juryns motivering lyder:

”Suzana gör allt för sina elever och möter dem utifrån sina individuella behov. Hon jobbar med hjälpmedel för att elever ska klara sin skolgång och testar ständigt nya lärosätt. Barn som inte kan vara i skolan har deltagit på lektionerna med hjälp av en robot. Hon har lyckats med att inspirera till ökad läsning – klassen har läst flest böcker i Sverige bland årskurs 3.”

Den här roboten tillhör inte det vanligaste hjälpmedlet i klassrummet. Berätta - vad det är för robot?

– När barn av medicinska eller hälsoskäl behöver vara borta från skolan under en längre tid går det att använda sig av en robot som blir elevens öron och ögon i klassrummet. På grund av en medicinsk behandling har en elev inte kunnat vara på plats i klassrummet. Med hjälp av roboten som placerats på elevens bänk, och som är sammankopplad med en ipad som finns hemma hos eleven, kan hen delta i undervisningen och möta sina kompisar i klassrummet fast hen sitter hemma.

Hur tycker du att roboten har fungerat?

– Om man bortser från uppkopplingen, som varit sisådär emellanåt, är roboten ett fantastiskt hjälpmedel. Förutom att det är enklare för eleven att följa med i undervisningen och därmed har lättare att ta igen vad hen missat ser roboten till att eleven fortsätter vara en del av klassen och gemenskapen, och det är minst lika viktigt som undervisningsbiten. Har man gått igenom en lång behandling eller av andra skäl varit hemma ska man inte behöva oroa sig över om ens klasskamrater kommer ihåg en när man är redo att komma tillbaka till skolan.

Vilka är det viktigaste lärdomarna kring anpassningar och verktyg i klassrummet som du har dragit lärdom av efter dina tjugo år som lärare?

– Barn är som vi vuxna – de vill känna sig accepterade och vara en del av gemenskapen och det är viktigt att vi vuxna kommer ihåg det. Därför behöver vi lärare, tillsammans med barnen, komma fram till vilka anpassningar som behöver göras i klassrummet så de mår bra, känner sig sedda och därmed har förutsättningar för att prestera och klara målen. Jag anser att anpassningarna behöver göras så att barn som är i behov av en anpassning inte känner sig utpekade eller annorlunda. Därför ser jag till att alla våra olika former av anpassningar vi har i vårt klassrum är fria för alla elever att använda.

Kan du ge några exempel?

– Jag möblerar alltid om i klassrummet beroende på vilka behov som finns i just den aktuella klassen. Exempelvis har alla elever möjlighet att gå och sätta sig vid ett av våra små enplatsbord med stolar som är vända så man sitter och tittar in i väggen. De är till för dem som känner att man inte orkar sitta och ta in alla intryck och all information i helgrupp. I början vill många elever prova att sitta där, med tiden används platserna av just de elever som behöver avskärmning under dagen. Men eftersom alla barn har suttit där någon gång är det ingen stor grej när väl en elev återkommande använder sig av den platsen.

- Detsamma gäller de hörselkåpor vi har i klassrummet. De är till för alla som känner att de är i behov dem, och de kan ha olika skäl. Vi har alltid en god arbetsmiljö i klassrummet, men för vissa barn fungerar kåporna som ett sätt att gå in i sina egna världar vilket gör att de kan fokusera ännu bättre.

Har du någon mer metod eller ett arbetssätt du håller fast vid?

– Att försöka förekomma konflikter eller utmaningar och förebygga dem innan de blir problem. Jag försöker vara ute på skolgården även när jag inte är rastvakt för att ha koll på mina elever. Genom att vara närvarande kan jag hjälpa till när en konflikt eller något liknande uppstår, eller kanske hinna avstyra en lek innan konflikten uppstår. Det är betydligt enklare att lösa den där och då, på skolgården, än en halvtimme senare när barnen ska in i klassrummet vilket dessutom stjäl tid från undervisningen och tar alla elevers tid.

- Allt som går att laga när det ännu inte gjort så mycket skada är bra att försöka göra. Det underlättar för eleverna och även för dig som pedagog och lärare.

Berätta kort om hur ni lyckats bli den tredjeklassare i Sverige som läst flest böcker?

– Tillsammans med eleverna bestämde vi att vi ville delta i den här lästävlingen. Jag frågade barnen hur de ville bli påminda om att läsa under sommarlovet, och då kom de på att jag skulle smsa deras föräldrar om jag märkte att det inte kom in några notiser om utlästa böcker. Det tyckte jag också var en bra idé, och det verkar ha uppskattats av föräldrarna med, de blev inte ensamma om att peppa barnen att läsa.

Vad ska du göra med prispengarna på 10 000 kronor?

– Det ska jag prata med mina kollegor om. Jag tänker att det ska gå till någon slags fortbildningsinsats, så det är något vi bestämmer gemensamt. Även om jag nu vann det här priset är priset lika mycket deras.

Priser som Lunds kommun delar ut

Uppdaterad:

Dela sidan: