Globala utmaningar på lokal nivå: kan biologisk mångfald och turism gå hand i hand?

Europa Direkt Lund har tagit en närmare titt på biosfärområdet Storkriket och de möjligheter och utmaningar som kommer med ett ökat besökstryck på natur- och kulturområden.

Ibland kan biologisk mångfald tyckas lite abstrakt. Vi vet att biologisk mångfald är premissen för allt liv på jorden. Att ett fungerande ekosystem genererar växtpollinering, bidrar till bördig jord, friska hav och ett stabilt klimat. Det är vitalt att skydda den biologiska mångfalden för vår planets resiliens mot olika katastrofer. Det fungerar som ett skyddsnät helt enkelt. Ju högre mångfald, desto mer motståndskraft och livskraft finns det i naturen. Samtidigt vill vi ofta besöka vackra naturplatser vilket sätter krav på att utveckla en hållbar turism för att skydda unika och känsliga ekosystem.

Biologisk mångfald är allt vi ser och ändå inte ser runt oss. Att skapa biosfärområden är ett sätt att konkretisera dessa stora frågor. Ett biosfärområde ramar in dessa värden, på en lokal nivå.

Biosfärområdet Storkriket

Det finns idag 714 biosfärområden i 129 länder, varav sju finns i Sverige. Nu kandiderar Storkriket om att bli Sveriges åttonde biosfärområde. Storkriket sträcker sig mellan södra Eslöv, Lund och Sjöbo. Idéerna och arbetet bakom det vi idag känner som Storkriket har formats fram under en lång tid. Redan 2008 samarbetade Sjöbo kommun och Lunds kommun kring idén om ett naturreservat. Idag har det utvecklats till Storkriket.

Hotade arter och hög exploateringstakt

Europa Direkt Lund träffade Anna-Karin Poussart, verksamhetsledare och koordinator för kandidaturen om biosfärområdet Storkriket, för en intervju. Anna-Karin börjar med att förklara att alla områden inte kan bli biosfärområden. Varje biosfärområde måste vara unikt.

– Storkriket har en unik biologisk mångfald, med många rödlistade och sällsynta arter i området. I området finns också en fantastisk livsmedelsproduktion och vattenproduktion från Vombsjön. Samtidigt är området befolkningstätt med en hög exploateringstakt, förklarar Anna-Karin.

Unescos biosfärprogram skapades för att bidra till hållbar utveckling och bygger på lokalt engagemang. Det ska fungera som ett modellområde och visa, för resten av världen, hur man kan nyttja ekologiska resurser utan att de förbrukas.

– Biosfärområden är modellområden för de tre pelarna inom hållbar utveckling - ekonomiskt, social och ekologisk hållbarhet. Det handlar om att försöka bibehålla och bevara dessa värden samtidigt som man utvecklar området. Så vi människor ska kunna bo och leva här, säger Anna-Karin.

Underifrånperspektiv för att involvera lokalsamhället

Anna-Karin understryker även att modellkonceptet bygger på flera viktiga perspektiv. Bevarandekonceptet inom biosfärområdet är ett av flera viktiga perspektiv berättar Anna-Karin.

– Biosfärområden bygger både på civilsamhällsengagemanget men även projekt och innovation. Unesco är tydliga med vikten av att koppla in skolor och universitet, så man ser till att föra in forskning i praktiken, säger Anna-Karin.

För civilsamhället och företag kan Storkriket innebära möjligheter i form av projekt och deltagande. Just nu bedriver vi ett projekt kring hållbar turism och destinationsutveckling, berättar Anna-Karin. Projektet kallas Vår plats i biosfären och är bland annat EU-finansierat. Målet är att i bred samverkan med lokala aktörer, såsom småföretagare och civilsamhället, ta fram en strategi för att engagera lokalsamhället.

– Vår plats i biosfären började med att vi skulle analysera destinationer inom området. Vad har vi för platser att lyfta fram? Vad har vi för utmaningar? Vi har arbetat med att tematisera ett antal områden i syfte att skapa olika turistnoder för att knyta ihop och utveckla området till en hållbar besöksplats, förklarar Anna-Karin.

Nedskräpning, brist på kollektivtrafik för turister samt känsliga naturområden är några utmaningar som Anna-Karin tar upp. I Storkriket lever till exempel kronhjorten som är känslig för turism.

– Vi har precis fått finansiering för att utveckla en ny vandringsled för att se storkar i Storkriket. Genom att utveckla infrastruktur för besökare i dessa områden blir det en positiv sidoeffekt att man minskar besökstrycket på de områden som är mest skyddsvärda, inflikar Anna-Karin.

Vem bär ansvaret för nedskräpning i naturen?

På ett nationellt plan är en långsiktig utmaning frågan om vem som ska förvalta natur- och kulturområden såsom vandringsleder. Vem ska till exempel tömma papperskorgar och städa toaletter? Anna-Karin förklarar att den kommunala utmaningen är att kostnaderna kontinuerligt stiger.

– I Sverige har vi allemansrätten med fri tillgång till naturen. Men en fråga som dykt upp och diskuteras i Sverige är huruvida naturen kan vara kostnadsfri överallt? Är det kommunerna som ska stå för kostnaderna och hur ska vi klara av de stora turistflödena?, frågar sig Anna-Karin.

Vad händer nu?

Nästa steg är att få Storkrikets förslag till Unescoansökan om att bilda ett biosfärområde formellt klar. Efter det ska kommunfullmäktige i de tre kommunerna ta ställning till ansökan innan den skickas in till regeringen. Sen är det upp till dem att nominera Storkriket till UNESCO. Någon gång under 2025 förväntas vi få slutgiltigt beslut.