Lundaforskare om det prestigefyllda uppdraget

Under 2021 beslutades att ett klimatvetenskapligt råd skulle inrättas på EU-nivå. Det skulle vara ett oberoende och rådgivande organ som övervakar utvecklingen och bidrar med vetenskaplig expertis inom klimatfrågor.

Rådet döptes till 'European Scientific Advisory Board on Climate Change' och 15 forskare valdes till medlemmar. En av dem är Lars J. Nilsson som arbetar vid Lunds Tekniska Högskola. Europa Direkt Lund har träffat Lars och fått veta mer om rådets uppdrag och vad de arbetar med just nu.

Ett klimatvetenskapligt EU-råd med Lundakoppling

I den europeiska klimatlagen som kom 2021 sattes ett bindande mål om att EU ska nå klimatneutralitet innan 2050. Lagen fastslog också att ett vetenskapligt, rådgivande klimatråd skulle inrättas för att stötta arbetet mot det här målet. Liknande klimatråd finns sedan tidigare på nationell nivå i flera EU-länder. Tanken är att det ska finnas en oberoende organisation som håller koll på utvecklingen och övervakar om regeringarnas klimatpolitik, enligt vetenskapen, håller rätt spår. Den här idén lyftes i och med klimatlagens införande upp på EU-nivå. 15 sakkunniga valdes ut till det prestigefyllda uppdraget att arbeta i rådet. En av dem var Lars J. Nilsson, professor i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola.
Lars har arbetat med energi- och klimatfrågor under de senaste 30 åren. De senaste tio-tolv åren har han fokuserat mycket på basindustrin, särskilt på energi- och utsläppsintensiva industrier som kemi, stål och cement.

–Det har vart ett skifte kan man säga, om man går tillbaka drygt tio år tänkte man att man skulle minska utsläppen med 20-40 % och då behövde inte industrin göra så mycket. Efter Parisavtalet och under senare år har nödvändigheten av nollutsläpp blivit tydlig, och då behöver industrin också ha nollutsläpp, säger Lars.
Arbete på internationell nivå är inget nytt för Lars. Sedan 2007 har han arbetat med IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Bland annat har Lars kompetens inom just industrins gröna omställning tagits tillvara i IPCC-rapporten som kom för ett år sedan, där han tillsammans med en annan forskare ledde arbetet med industrikapitlet. IPCC-rapporten innehåller totalt 17 kapitel med olika fokusområden, så som transporter, bebyggelser, städer, industri och även mer tvärvetenskapliga kapitel om exempelvis finansiering och styrmedel. Rapporten är en utvärdering av kunskapsläget som ger vetenskaplig insyn i klimatfrågan genom att belysa akut och långvarig problematik och som får politisk påverkan.

Mandat att sätta egen agenda

Sedan 2022 är Lars en av 15 medlemmar i European Scientific Advisory Board on Climate Change. Det är enligt Lars "ett kul och spännande uppdrag". Rådet har ett öppet mandat, är oberoende och de har frihet att själva bestämma vad man ska arbeta med. Medlemmarna har gemensamt diskuterat fram ett arbetsprogram för 2023 med fem huvudsakliga fokusområden. Dessa områden väljs utifrån vad som är på gång inom EU och var medlemmarna anser att deras expertis behövs. Exempelvis ska ett mål för Europas utsläppsnivåer år 2040 sättas under nästa år. Till 2030 finns målet att utsläppen ska sänkas med 55 % och nu är det dags att besluta om nästa steg. Lars berättar hur rådet, utifrån kunskapen om att ett beslut ska tas, har börjat titta på vad som skulle vara en rättvis kvarvarande utsläppsbudget för EU, för att kunna ge perspektiv till diskussionen framöver.
Det klimatvetenskapliga rådet riktar sig ofta till de olika EU-institutionerna, där de ser att det finns ett behov av rådgivning. Det händer även att de kommer i kontakt med andra aktörer som är involverade i olika projekt. Exempelvis bjöds de under 2022 in till diskussioner kring TEN-E, Transeuropean Network for Energy, som handlar om hur man ska bygga kraftledningar mellan länder.

–I det fallet riktar vi oss tydligt till ACER, ENTSO och kommissionen, då är det den spelplanen. Men vi är inte bundna till en spelplan utan kan hoppa in där det behövs, berättar Lars.
Det klimatvetenskapliga rådet har ett brett perspektiv och försöker identifiera var det finns potential att förbättra EU:s klimatpolitik. Det kan omfatta allt från att försöka minska efterfrågan av något, material- och energieffektivisering, förbättra återvinningssystem till att byta ut bränslen eller utveckla sätt för koldioxidinfångning och lagring. Energiförbättring och cirkulär ekonomi talas det redan mycket om men Lars berättar att något som får mindre uppmärksamhet är att dämpa efterfrågan och materialeffektivisering.

–Vi skulle kunna använda 30–40 procent mindre cement och stål ifall vi var smartare i våra konstruktioner och inte överdimensionerade. Men vi har ingen politik, eller styrmedel, för att främja det, förklarar Lars.
Just efterfrågan, är något Lars planerar att titta närmare på framöver och det är ett komplext område. Hur mycket kan man styra och ska man överhuvudtaget styra efterfrågan? Vad kan man ha för regelverk för att påverka beteenden och vad finns det för regelverk idag som leder till att vi efterfrågar mer än vi behöver? Det är framtida frågeställningar.
Ett annat område som rådet arbetar med just nu är "carbon dioxide removal" (CDR).

–Mycket pekar på att de globala utsläppen kommer vara sådana att vi skjuter över 1,5 graders målet. På sikt måste vi ta bort CO2 från atmosfären för att komma tillbaka. Då behövs koldioxidinfångning och lagring. Vi tyckte i våra diskussioner att det inte finns någon tydlig strategi eller politik för det i Europa ännu, utan det är något som måste utvecklas, berättar Lars.

Omställningen är fullt möjlig

När vi frågar om utmaningarna kring att uppnå klimatneutralitet i Europa är Lars uppenbart optimistisk. Omställningen är fullt möjlig ekonomiskt, resursmässigt och tekniskt, menar han. De utmaningar som han ser är främst att:

–Det finns politiska och ekonomiska intressen i fossilbränslen och de som vill fortsätta tjäna pengar på det, till exempel biltillverkare som vill fortsätta med förbränningsmotor och inte ställa om till batteribilar. Nu pågår det ett skifte, batteribilarna kommer starkt. Men den typen av trögheter är en utmaning.
Intressen kan, enligt Lars, dock komma att skifta framöver.

–I takt med att de gröna industrierna blir större och större blir de i någon mening också mäktigare. Det handlar om tusentals jobb, de blir viktiga för ekonomin. På något sätt blir då de fossila företagen mindre viktiga för ekonomin, säger han.

Lars poängterar att man måste arbeta med sociala och ekonomiska dimensioner bredvid de tekniska för att klara omställningen. Han ger exemplet att man i Europa inte kan stänga ner kolgruvorna utan att ha en plan för hur människorna som arbetat där ska kunna försörja sig framåt.
Rådet har nu funnits i drygt ett år och Lars beskriver att det har varit en brant lärokurva. De har behövt lära känna varandra, sekretariatet skulle byggas upp och ett arbetsprogram diskuteras fram. Trots detta har de hunnit publicera flera rapporter, exempelvis gällande TEN-E. Rapporterna har enligt Lars fått stor påverkan. De har kommit i rätt tid i policyprocessen och blivit underlag för beslut. Lars ser väldigt positivt på rådets påverkanskraft och avslutar vår intervju med några hoppingivande ord:

–Jag har stor tillit till att det här rådet kommer göra skillnad och bidra till utvecklingen.