Berätta kort om dig själv
– Mitt namn är Åsa Önnerfors. Jag jobbar som handläggare med statistik för de globala hållbarhetsmålen. Tidigare har jag arbetat som assistent med koordination av regionalstatistik. På Eurostat har jag bland annat varit med och tagit fram Eurostats regionala årsbok och datavisualiseringar.
Vad har du för utbildning och hur kommer den till användning idag?
– Ursprungligen läste jag humanistiska ämnen och biblioteksvetenskap. Däremot började jag i en helt annan tid än idag. Som bibliotekarie på 90-talet, när internet växte fram, fanns det en tanke om att bibliotekarien skulle vara den som hjälpte användarna att söka information på internet. Den idén har åldrats snabbt och så har det inte blivit. I retrospektiv inser jag att det hade varit bra för mig att läsa kurser i projektkoordination, media och kommunikation för det som jag har jobbat med. Men allt detta har jag istället fått lära mig på jobbet.
Hur har din karriär sett ut och hur hamnade du i din nuvarande position?
– Allting började med att jag klarade EPSO:s antagningsprov för bibliotekarier. När jag hade klarat provet befann jag mig i Luxemburg och tänkte att jag skulle hamna på kommissionens bibliotek. Det blev aldrig så. Istället kontaktade jag själv olika EU-institutioner som jag visste fanns i Luxemburg. Till slut gick jag på två intervjuer och hamnade på Eurostat som assistent. På den tjänsten stannade jag i 16 år. Efter det gjorde jag ett internt uttagningsprov och jobbar idag som handläggare med de globala hållbarhetsmålen.
Hur kan en vanlig dag på jobbet se ut?
– Det är otroligt mycket koordination. När jag inte koordinerar arbetet handlar mycket av arbetet om att dubbelkolla, korrekturläsa och se till så att all statistik fungerar. Jag har upptäckt över årens lopp att det är otroligt mycket förhandlingar. Vi förhandlar om allting!
Slutligen, vad är det bästa med din arbetsplats?
– Det bästa med min arbetsplats är utan tvekan det faktum att vi är så många nationaliteter. Den kulturella mångfalden på mitt jobb är det bästa. Jag får dagligen se min egen kultur utifrån andras perspektiv. Det är lärorikt.