Hej Johan Krabb på Svenska representationen i EU!

Johan Krabb är mertens på Svenska representationen i Bryssel.

Vem är du och vad gör du på Sveriges representation i EU?

Min bakgrund är att jag är statsvetare från Uppsala universitet, och har jobbat i Regeringskansliet sedan 2006. Jag har varit här Svenska representationen sedan 2017, jag började som lantbruksråd och har nu arbetat fyra år som mertens. Det är en roll som finns på varje representation som närmaste medarbetare till en av ambassadörerna. Min roll är att samordna alla förberedelser inför ambassadörens formella möten i rådet och ministerrådsmöten på vår sida. Det handlar mer om process än sakinnehåll, hur nära fattar du beslut, hur förhandlar du, hur driver du frågor framåt. Min roll blir mycket att ha en horisontell överblick.

Hur involverade i ordförandeskapet är ni från representationen?

Jätteinvolverade! Sverige har sagt att man ska ha ett Brysselbaserat ordförandeskap. Jag brukar säga vi ska ha ett förhandlingsbaserat ordförandeskap. Den som sitter som ordförande i en arbetsgrupp ska ha ett stort mandat. De allra flesta ordförande finns i det här huset, men det finns också ordförande som sitter i Stockholm. De behöver alla ha ett tydligt mandat. En ordförande som måste ringa hem till huvudstaden tre gånger under ett möte fungerar inte, så vi på reppen är jätteinvolverade. Den dagliga verksamheten, det är vi som driver den.

Hur stor del av ert arbete har ni ägnat åt att förbereda inför ordförandeskapet?

Delvis flyter det ihop. Förberedandet av ordförandeskapet är också att följa förhandlingarna för att veta vad vi ska ta över. Många säger de tre-fyra månaderna innan ett ordförandeskap är de värsta, för att då måste man dels göra allt vanligt plus att man ska förbereda ett ordförandeskap och fortfarande har tid att tänka efter och planera om. När man väl sitter i det finns inte tid att ha mycket tankar om man ska göra på ett annat sätt. Jag skulle tro att jag lägger 60 % av min tid på framåtsyftande ordförandeskapsfunderingar och 40 % på att hantera det vi gör idag. Så huvuddelen ägnas åt att förbereda, och vi har också förstärkt representationen. Min funktion är i normala fall en person, nu är vi tre.

Hur påverkar de senaste valet ordförandeskapet?

EU-systemet rullar på oavsett vad vi har för regeringskris i Sverige. Förhandlingarna sker. Vi är helt beroende av att Regeringskansliet fungerar, och det är en välfungerande tjänstemannaorganisation. Man kanske undviker att ta större politiska initiativ i perioden mellan två val, men i grunden rullar det på, vi måste hantera det, och det gör vi.

Det blir skönt att ha en regering på plats för att få mer tid att förbereda ministrarna. Den nya regeringen kommer ha vissa egna prioriteringar, det måste vi också hantera. Sedan tror jag att både Covid, kriget i Ukraina och regeringsskiften visar att man som ordföranden måste ha flexibilitet att hantera det som kommer. För ett år sedan hade vi inte tänkt att vi skulle ägna jättemycket tid åt att diskutera energipolitik, nu är det nästan de enda som man på politisk nivå vill diskutera. Det vi försöker göra är att bygga ett system där vi kan hantera det som kommer. Vi har en plan, det är de här sakerna vi vill göra, vi ska ha de här mötena, vi ska nå så här långt på de här rättsakterna och så vidare, men jag är helt övertygad om att det inte kommer vara det som är resultatet men då har vi någonting att avvika från. Vi har en grundstruktur som är trygg.

Hur har prioriteringarna ändrats i och med kriget i Ukraina och dess konsekvenser? Har det behövts göras ändringar?

Ja, det har det. Dels är energi det uppenbara, det är både en prisfråga och en tillgångsfråga. Överhuvudtaget har säkerhetspolitik blivit viktigare. Det diskuteras mer än tidigare. Den allmänna diskussionen är mer att vi kanske inte ska basera oss på globala värdekedjor. Industrin tittar mer och mer regionalt. Då kan man fundera på hur det kommer påverka politiken, både lagstiftning och statsstöd, eller konkurrensfrågor. Där har det skett en förändring i prioriteringarna. Det finns mer av en krismedvetenhet, även inom livsmedelsförsörjningen. Den gemensamma jordbrukspolitiken utvecklades en gång som ett svar på svälten under andra världskriget, och vi har inte haft svält i Europa, men diskussionerna är mer om vad vi har för självförsörjning i Europa. Man brukar säga att Sverige kan äta morotskaka, vi är självförsörjande på rotsaker, socker och mejeriprodukter. I övrig är vi inte det, men kan vi vara mer självförsörjande inom Europa. Där har det skett en förändring.

De svenska prioriteringarna, kan du säga någonting om dem?

Man väntar med att lansera dem för att den regering vi har ska vara dem som får sätta sin prägel men man hade en diskussion med riksdagen från den gamla regeringen och landade i ett antal ganska övergripande frågor. Säkerhetspolitik, konkurrenskraft, klimat. Jag tror att de till stora delar kommer ligga kvar, men jag tror att fokus kan skifta. Det kan skifta på grund av att vi byter regering, och det kan skifta på grund av att omvärlden ändras. För ett år sedan hade inte säkerhetspolitik stått där. Det är de där sista 5 % som ändras beroende på regering, men de är ganska enliga om vad Sverige vad vi vill. I många frågor är hela EU enliga om vad man vill. Det huvudsakliga arbetet det styrs sedan av vilka lagförslag som finns från kommissionen på bordet.

Hur samverkar ni på din nivå med Frankrike och Tjeckien under ordförandeskapet?

Vi samverkar ganska mycket. Vi är organiserade i det som heter en trio. Formellt ska man ta fram ett 18-månadsprogram. Det viktigaste är att vi håller varandra informerade. Jag har följt både franska och tjeckiska, man känner lite extra ansvar för att hålla sin egen trio i loopen. Så vi samarbetar jättemycket. Jag har ett mycket nära samarbete med min tjeckiska kollega nu. Jag träffar dem på formella möten tre gånger i veckan, det går nog inte en dag utan att jag har sms eller telefonkontakt. Det blir väldigt viktigt att ha en god relation.