Länk till startsidan

Denna artikel är äldre än 6 månader och är kanske inte längre aktuell.

"Det här saknade jag när jag kom till Sverige"

Lejla, Yaman och Sasha har alla kommit till Sverige på grund av krig i sina hemländer. De har kommit vid tre olika tillfällen men med samma typ av uppoffringar och risker på vägen. Det finns många likheter mellan deras historier men också skillnader i deras upplevelser av att komma in i det svenska samhället.

Vid en roll up med texten "Kom vidare - stör för nyanlända". Står tre personer, två kvinnor och en man. De pratar med varandra.

Lunds kommun driver sedan september 2021 projektet Kom vidare där kommunen och civilsamhället hjälps åt att stötta nyanlända i Lund. Projektet är ett svar på utmaningen att navigera bland olika myndigheter. Det är mycket som en nyanländ måste ordna, bland annat att folkbokföra sig, lista sig på en vårdcentral och skriva in sig i etableringsprogrammet.

När Lejla Krupic, som är lönekamrer på Lunds kommun, läste om projektet på intranätet kontaktade hon projektledaren för att säga att projektet var precis det hon saknade när hon kom till Sverige på 90-talet. I sitt hemland Bosnien jobbade hon som finans- och redovisningschef.

– Det var lång väntetid på SFI (Svenska för invandrare). Jag ville jobba och lära mig svenska. Jag fick ett tillfälligt arbete i stället för socialbidrag, men det tog sex år att få mitt första riktiga jobb. Nu har jag jobbat 21 år i Lunds kommun, säger hon.

Vill göra avtryck

Yaman Alloush, som kom till Sverige från Syrien 2015, har en liknande berättelse. Både han och hans fru jobbade som ingenjörer i Syrien.

– Vi kämpade hårt. Min fru har valt att utbilda sig till barnskötare, men har nu fått jobb som ingenjör. Jag själv ska börja studera igen, en mastersutbildning. Vi vill göra avtryck här i Sverige. Vi försöker sprida positiv energi men vi hade nog inte orkat om vi inte fått hjälp av vänner, säger han.

Sasha Panasenko är den som kommit till Sverige senast. Hon flydde från Ukraina på krigets första dag. Hon jobbar idag på mötesplatsen för ukrainare som kommunen ordnat tillsammans med civilsamhället.

– Det är bra med mötesplatsen. Där finns en plats att prata om våra upplevelser. Det är också bra med en information vi får där. Allt är helt nytt och vi får veta var vi kan börja. Vi kan få mat, leta jobb, förstå hur sjukvården fungerar, barnen kan leka. Det är viktigt för mig att få jobb. Jag har alltid sett mig själv som en person som jobbar. Mötesplatsen ger mig möjlighet att hjälpa andra ukrainare. Jag kan både kunna tjäna pengar och hjälpa andra samtidigt.

Alla tre gick igenom många svårigheter på sin väg till Sverige. De lämnade allt i sina hemländer – släkt, vänner och karriärer. Alla tre hade en lång och svår resa till Sverige. De har passerat många olika länder med risker och oklarheter på vägen.

Ett sätt att underlätta vägen in i samhället

De tycker alla tre att initiativ som Kom vidare är ett bra sätt att stötta dem som kommer nya till Sverige.

– Det märks att stödet behövs. Många av samtalen blir väldigt långa och det finns ett behov av att få sitta ner i lugn och ro och prata igenom sina ärenden med någon som förstår systemet och kan ens modersmål, säger Hanna Nilsson som är projektledare för Kom vidare.

Hur ska då Sverige och Lund kunna göra mer för att underlätta för dem som kommer nya från andra länder?

– Jag tror på en rikstäckande, gemensam linje för hur man tar hand om nykomna svenskar. Det ska inte behöva ta sex år av kamp. Vi som är högskoleutbildade är vana att plugga och vill inte förlora det vi kämpat för. Men jag kom för 30 år sedan och Sverige blev nog tagna på sängen då av den stora invandringen från Balkan, säger Lejla.

Yaman tycker att Sverige ska fortsätta med sin långsiktiga strategi och leva upp till sin historia av att driva på för mänskliga rättigheter. Sen kan samhället bli mer flexibelt i det kortare perspektivet.

– Jag tror på mer agila metoder för hur nya kan komma in på arbetsmarknaden. Systemet i Sverige är långsamt. Många av dem som har tagit sig hit har jobbat på vägen, under flykten. Det kommer också människor som inte kan skriva eller läsa så det måste också finnas lätta jobb. Vi måste jobba tillsammans för att lyckas med det. Jag hoppas att Sverige fortsätter att möta nya med öppna armar, säger Yaman.

Sasha har sett både svårigheter och möjligheter under sin korta tid i Sverige.

– Ärenden tar lång tid i Sverige. Migrationsverket öppnade en e-tjänst, vilket var jättebra. Jag är överraskad över hur många människor som kunnat ge så mycket. Vi har fått mycket stöd från människor. Kommunerna kan lära av varandra. Här i Lund har kommunen varit väldigt aktiv. Jag har hört att det inte varit så i alla kommuner, säger Sasha.

Positiv syn på framtiden

Med olika och till viss del fruktansvärda vägar till Sverige och olika vägar in i svenska samhället ser de ändå alla tre positivt på framtiden.

– Jag vill vara kvar i Sverige eftersom mina barn är här och de har sina familjer här. Jag hoppas att jag om fem år är en glad pensionär på flygande fot. Om jag är frisk vill jag resa och besöka platser jag drömmer om, säger Lejla.

Yaman börjar till hösten studera sin mastersutbildning.

– Jag stannar här för min familj, men jag vill också söka jobb utomlands. Jag vill upptäcka världen, säger Yaman.

Sasha har med kriget lärt sig att man kan planera sitt liv, men man vet aldrig vad som händer.

– Jag försöker ha ett kort perspektiv. Dag för dag. Lära mig språket, hitta jobb. Det kommer vara svårt i Ukraina länge och ingen vet hur det kommer att se ut efter kriget. Nu bor jag här och så fattar jag beslut senare, säger hon.

Fakta om Kom vidare

Rådgivningen finns på kommunhuset Kristallen på måndagar kl. 14.00 – 16.00, i Dalby på tisdagar kl. 11.00 – 12.00, 13.00 – 14.00, på mötesplatsen på onsdagar kl 10.30 - 12.00 och i Kyrkstugan i Genarp den 14 juni kl. 10.30 – 12.30

Projektet är en satsning från Lunds kommun, med finansiering från Länsstyrelsen, att samla rådgivare från olika myndigheter och civilsamhälle.

Kom vidare

Uppdaterad:

Dela sidan: