Skapa en äng hemma

En pollinatör hjälper växter med pollinering, vilket är växternas fortplantning. I Sverige är det framför allt insekter som är pollinatörer. Bin, flugor och fjärilar är de vanligaste. I andra länder finns det fåglar som är pollinatörer och på platser med för få, eller inga pollinerande insekter blir det människor som får sköta denna syssla.Vad är en pollinatör?

Pollinatörer är insekter som, när de samlar pollen och nektar för mat och uppfödning av sina larver, också sprider pollen från en blomma till en annan. De kan delas in i olika grupper:

Vilda bin

Det finns 270 arter av bin i Sverige. Av dessa är alla vilda, utom honungsbiet. Bin kan delas in i två grupper, solitärbin och sociala bin. Solitärbin lever ensamma medan sociala bin har ett bo, där de lever tillsammans. De flesta humlor tillhör gruppen sociala bin.

Fjärilar

Gruppen fjärilar omfattar både fjärilar som man ser under dagen, men även nattfjärilar är duktiga pollinatörer. Kaprifol är en av deras favoriter.

Blomflugor

Blomflugor är en stor och varierad grupp, både till utseende och utifrån vilka behov de har.

Andra viktiga pollinatörer

Det finns andra insekter som också är viktiga pollinatörer, exempelvis spyflugor, getingar och skalbaggar. En skalbagge som är lätt att känna igen och som är en flitig pollinatör är den gräsgröna guldbaggen.

Humlor är allra bäst på att pollinera, eftersom deras långa päls fångar upp mycket pollen. När en humla besöker en blomma hamnar pollen från pälsen på blommans pistill. En blomma kan ha många fröämnen och varje gång ett pollenkorn hamnar på pistillen kan ett fröämne utvecklas till ett frö. Ofta behövs därför många besök av olika pollinatörer.

Honungsbin är specialister på att samla in nektar och pollen och att producera honung. De är effektiva och ganska stillsamma vid insamlandet. En del pollen fastnar i pälsen och trillar av vid nästa blombesök. Humlor är stora och håriga. Även de vill ha pollen och nektar. För att få tag på mycket pollen flaxar de med vingarna så snabbt att pollen trillar ner i pälsen. Det är detta som låter när man  hör en humla i en blomma. På detta sätt blir pälsen alldeles full med pollen. När de sedan flyger till nästa blomma och rör sig på den ramlar mycket pollen av från pälsen samtidigt som ny pollen fastnar. Humlor är också mer vädertåliga. Dagar med dåligt väder stannar honungsbin i bikupan medan humlor är ute och flyger.

En ekosystemtjänst är en tjänst som bidrar till människors välmående och som naturen ger oss gratis. Exempel på detta är pollinering.

För att svara på denna fråga behöver man först dela in pollinatörerna i olika grupper. Humlor och vilda bin ger sina larver framför allt pollen att äta. Pollen är en proteinrikföda, vilket behövs för tillväxten. Fjärilar däremot tar inte hand om sina larver, utan lägger äggen på en särskild växt, värdväxt. Larverna äter sedan upp värdväxten. Det finns arter som nässelfjärilen vars larver enbart äter brännässlor. En annan fjäril, kålfjärilen är välkänd bland de som försöker odla kål, då larverna äter kål. Blomflugor varierar ännu mer. Det finns blomflugelarver som äter bladlöss medan andra gillar förmultnande växtdelar. Den gräsgröna guldbaggen på bilden ovan bor som larv i komposter.

Det bästa sättet är att ta vara på de blommor som redan växer i gräsmattan. Testa vad som händer om du inte klipper gräsmattan under några veckor. Dyker det upp några fina blommor, spara dem och klipp resten av gräsmattan. Låt blommorna stå tills de får frö. När blommorna har blommat över ska det långa gräset bort.

Det tar tid

Det tar många år för en äng att utvecklas, men hjälper man till så det går snabbare. Plantera in vårlökar så blir det blomning en längre tid på året. Vill man hjälpa blommorna att sprida sig, så ta bort gräset på små ytor. Detta kan man göra genom att gräva bort gräset eller att kratta hårt. Nu finns det möjlighet för fröerna att gro. Det går också att så eller plantera in nya blommor i luckorna som bildats i gräsmattan.

Så frön

Ett annat sätt att anlägga en äng är att så in frön. Ängen kan sås antingen på våren (april och maj) eller hösten (september och oktober).

1. Se ut en bra plats. Ängar trivs bäst där det är torrt och soligt. Är det gräsmatta på platsen där ängen ska vara så ska gräset grävas bort.
2. Hur är jorden? Är det lerjord så lägg på sand. Är jorden sandig, så låt den vara som den är.
3. Strö ut fröna och mylla ner dem försiktigt med en kratta. Ungefär 1 msk frön till 1 m2 är en lagom mängd. Det blir lättare att sprida ut fröna om man blandar fröna med en lika stor mängd av exempelvis sand eller vetekli.
4. Vattna och låt det inte torka ut under de första veckorna. När väl ängen har växt upp klarar den sig utan extra vatten.

Även om man inte har en egen trädgård, så kan man hjälpa pollinatörer på olika sätt. Ett av de bästa sätten är att se till att det finns mat. Det kan vara svårt att ha en flerårig äng på balkongen, på grund av vinterförvaringen. Ett alternativ är att så ettåriga blommor.

1. Ta en kruka och fyll med jord. Jorden ska, om möjligt, inte vara gödslad.
2. Vattna först.
3. Lägg ut fröna på ytan och mylla ner dem försiktigt.
4. Håll ytan fuktig medan fröna gror. Vattna sedan när det börjar bli torrt.

Lunds kommun har som mål att ha en rik biologisk mångfald, väl fungerande ekosystemstjänster och god tillgång till kvalitativa gröna miljöer. Att arbeta med pollinering är en del i detta arbete.
För att pollinatörer ska trivas behöver de tillgång till mycket mat, vilket är pollen och/eller nektar från blommor till vuxna individer och lite mer varierat till larverna. Ett sätt att öka mängden mat är att förändra skötseln av gräsmattorna på kommunens parkmark. Målet är att gå från kortklippta gräsmattor till blommande gräsmattor och långgräs. Blommande gräsmattor klipps några gånger per säsong, men inte lika ofta. Istället låter man klöver och andra lågväxande blommor få blomma. Långgräs klipps en gång per år och gräset transporteras sedan bort. Denna typ av skötsel berör inte alla gräsmattor, men kommer bli ett allt vanligare inslag i Lund.
Just nu pågår också ett Lokalt naturvårdsprojekt (LONA) med syfte att förbättra för pollinatörer inom kommunen. I projektet ingår både att göra förbättringar för pollinatörer på parkmark, men också att informera allmänheten om pollinatörer och att vi tillsammans kan skapa miljöer där både människor och naturen trivs.

Om det är många eller få fästingar på en plats beror på fästingarnas värddjur. Finns det inga värddjur för fästingar i ett område kan det inte heller finnas fästingar. Vanliga värddjur är rådjur, hjortar och harar. Det blir alltså inte fler fästingar i ett område för att det är högt gräs.

Fästingar trivs bäst där det är fuktigt och skugga. De får inte torka ut. Skog och buskrika miljöer passar dom därför bäst. Allra sämst trivs de i en kortklippt gräsmatta. Högt gräs är bättre för fästingar än kortklippt gräs, men om det höga gräset är på en varm och solig plats så är detta ingen bra miljö för fästingar.