Lunds snickerifabrik var med och byggde det moderna Lund

Butiksinredningar i trä, möbler i intarsia och fönster och dörrar på flera platser i Lund – spåren av Arthur Christensson och kompanjonen Nils E. Ohlsson på Lunds snickerifabrik i Västerbro är många. Alltid av den högsta kvalitet.

I dag är Lunds snickerifabrik i annan ägo, men snickeriet finns kvar på Åldermansgatan 8, där Arthur Christensson och Nils E. Ohlsson byggde det 1946. Det var precis efter kriget, men den positiva 1950-talsandan hade börjat genomsyra landet. Nu skulle allt bli bättre.

Vi träffar Cecilia Hanner, som är barnbarn till Arthur Christensson. Hon minns sin farfar med värme.

- Min farfar föddes den 14 april 1912, samma natt som båten Titanic sjönk. Farfar sade ibland att han fått en själ från Titanic. Han hade en enkel bakgrund. Föräldrarna jobbade på Klostersågen i Veberöd och farfar var statarpåg. Det finns en bild på farfar när han är nio år och vaktar kor. Hela familjen var väldigt driftig och farfar blev lärling på ett snickeri i Veberöd. Där tog han sitt gesällbrev som finsnickare och det finns ett annat fotografi som visar hur stolt han är. Farfar var både konstnärlig och duktig i matematik, berättar Cecilia. 

Ett nybyggd och fullt modernt inrett snickeri

Efter att ha arbetat som snickare i några år i Veberöd och Kvarnby ville Arthur och hans gode vän Nils starta eget. Cecilia visar ett dokument där det står att de båda snickarna köpte fastigheten på Åldermansgatan av Lunds stad den 26 april 1946 för 7 977 kr och 60 öre. I boken Skånes näringsliv, från Sydsvenska industriförlaget i Malmö, kan vi läsa att ”Den nuvarande fabriken, som är nybyggd, är fullt modernt inredd med ny och tillfredsställande maskinpark, såsom bandsåg, rikt- och planhyvel, fräsmaskin, putsmaskin, m. fl. Firman utför alla slag av byggnadssnickerier, samt även utföres en stor del butiksinredningar. Alla kostnadsförslag och ritningar utföras på eget kontor. Förutom ägarna äro f. n. tio man anställda inom företaget.”

- I början när min farfar hade startat snickerifabriken cyklade han till Lund från Sallerup. 1947 flyttade han till Lund. Först bodde familjen på Hökvägen. 1952 köpte de ett hus på Neptunusgatan, som byggdes av byggmästaren Tatis Andersson. Även min farfars kompanjon köpte hus här, så de bodde nära varandra. Senare skaffade han och farmor, som hette Henny Lönn, också ett sommarhus i Habo Ljung. Även dit cyklade farfar. Även om han hade en gammal T-Ford, var lundaborna vana vid att se honom cykla vart han skulle.

Stor omsorg om trä och människor

Arthur och Nils arbetade hårt. Som flest hade de 15 anställda. Även ungdomar som hamnat snett i livet fick komma och arbeta i Lunds snickerifabrik. Snickeriet beställde hela järnvägsvagnar med trä, som alltid skulle vara av högsta kvalitet till fönster och dörrar. Fönster tillverkade av snickeriet finns bland annat kvar på Måsvägen i Lund, i de vackra 1950-talshusen. Till Sundelins och Olssons Päls eller ”Pälsa-Olssons” gjorde snickeriet hela butiksinredningar. De tillverkade även orgelhus för Mårtenssons orgelfabrik. Orgelhusen finns kvar i flera av kyrkorna i och omkring Lund.

Det moderna Lund växte fram efter kriget

Arthur och Nils samarbetade med den tidens stora byggmästare i Lund. Tillsammans var de med om att bygga upp den moderna staden. Cecilia minns glada sammankomster med herrar i kostym och cigarett i handen hemma hos farmor och farfar. Men Arthur själv var nykterist. Han hade sett hur mycket elände alkoholen kunde vålla.

Cecilias farmor Henny var utbildad sömmerska, men hon var hemma och tog hand om de tre sönerna. Cecilias pappa kommer ihåg att hans far arbetade mycket, men att sönerna gavs full frihet att utbilda sig till vad de ville. Det fanns inget tvång på att ta över verksamheten. Även Cecilia minns sin farfars och farmors hem på Neptunusgatan som öppet, kärleksfullt och kreativt.

- Flickor kan springa lika snabbt som pojkar, sade min farfar ofta till mig. Han fick nio flickbarnbarn och ett pojkbarnbarn och han var lika stolt över oss alla. Farmor och han tog ofta hand om oss barnbarn. Farfar var en tidig feminist, kan vi säga och han var väldigt värderingsstyrd.

Sömnad på ovanvåningen och snickeri i källaren

När 1970-talet kom upptäckte Arthur att det inte längre fanns samma efterfrågan på kvalitetssnickeri. Han och Nils valde att sälja snickeriet vidare. Men i källaren på Neptunusgatan inredde Arthur ett litet snickeri och här fortsatte han att arbeta, bland annat med att tillverka fina intarsiamöbler. Arthur jobbade också som avdelningschef på Samhall när han sålt fabriken och fram till sin pension. Där han fick möjlighet att hjälpa och stötta människor, som han också brann för. Arthur var i 60-årsåldern när han sålde snickeriet och han och Henny fick många fina år tillsammans. På ovanvåningen sydde Henny och i källaren snickrade Arthur. Där emellan fanns det plats för ett stort umgänge med familj och vänner.

- Jag hade själv små barn när farfar gick bort. Han var sjuk låg på en säng på nedervåningen i huset. När jag frågade hur han mådde, ville han bara veta hur det var med mina barn. Det har varit fint att få prata om farfar. Vi har så goda minnen.