Länk till startsidan

Denna artikel är äldre än 6 månader och är kanske inte längre aktuell.

Bodils plånbok kom tillbaka efter mer än 50 år

En kvinna i grått hår och glasögon sitter vid ett vitt runt bord i en ljus lokal. På bordet ligger dokument och lappar utspridda.
1970 blev Bodil Anderssons plånbok stulen i Stadshallens garage. Över 50 år senare hittades plånboken i ett schakt och kom tillbaka till sin ägare.

Tänk dig att du kunde skicka en flaskpost till dig själv i framtiden. En sådant meddelande fick Bodil Andersson när hennes plånbok som stals i Stadshallens garage 1970 - helt plötsligt hittades i ett schakt under ombyggnaden.

En vanlig fredagsmorgon vid 9-tiden ringde Bodils telefon. I andra ändan fanns en ung tjej, Nellie Karlberg, praktikant på byggnadsfirman Otto Magnusson. Nellie hade googlat fram Bodil efter att de hade hittat en gammal plånbok med innehåll i ett schakt i Stadshallens garage. Ville kanske Bodil komma och titta på plånboken och se om det var hennes?

Bodil skrattar vid minnet när hon sitter i Domkyrkoforums café med plånbokens innehåll utspritt framför sig på bordet. Det är som en tidsresa tillbaka i Bodils eget liv.

Vad var det som hände i Stadshallen 1970?

- Jag jobbade som civilanställd på polisen. Bland annat hjälpte jag till med rättning av prov för blivande skolpoliser. Just den här dagen hade skolpoliserna ett prov på Stadshallen och jag kommer ihåg att jag satt på ett podium och rättade. Det var också avslutning för skolpolisutbildningen. Jag hade fått skjuts till Stadshallen av min chef. Det var hans privata bil och ingen polisbil. Med mig hade jag en stor brun bag, varför minns jag inte. Bagen ville jag inte ha med mig upp i Stadshallen, så den lämnade jag i bilen – med plånboken i. När vi kom tillbaka var bildörren öppen och plånboken var borta, berättar Bodil.

Bodil och hennes kollega letade i hela garaget och anmälde att plånboken var stulen. Sedan hörde Bodil inget mer. Tills vintern 2021.

Det mesta var kvar i Bodils Andersson plånbok. Att gå igenom den är som att göra en tidsresa tillbaka till 1970...

Civilanställd hos polisen i 46 år

På 1960-talet var Bodil bilkårist och kåren hade ett nära samarbete med polisen. Det var genom sitt engagemang i bilkåren som Bodil sedan började jobba hos polisen.
- 1966 var vi bilkårister på en kårafton i polishuset. Jag tror att polishuset byggdes 1964 och jag tyckte det var så nytt och fräscht. Dessutom låg det nära järnvägsstationen. Jag jobbade då på BTJ, som låg på Tornavägen. Det var långt från stationen och jag pendlade från Kävlinge – långt före Pågatågens tid. En kollega berättade att de hade ett ledigt vikariat hos polisen. Jag ringde upp och fick tala med en sträng äldre intendent. Efter ett besök blev jobbet mitt och sedan stannade jag hos polisen i 46 år, så när på en och en hav månad, säger Bodil.

Biljett till Glada änkan, sparbanksbok och bild på ung Bodil

Närmare till jobbet och ett spännande arbetsliv fick Bodil tack vare detta. Vi gör en djupdykning i innehållet på cafébordet och hamnar i minnenas sjö. Här finns sedlar och en parlör från Israel. De härrör från en konferens som Bodil deltog i för polisens räkning. En biljett från Reso i Jönköping användes för en mindre arbetsresa, här finns ett medlemskort från International Police Association, en lista med namn på poliser, bilder på en ung Bodil och hennes lillasyster som barn, en biljett till Glada änkan på Malmö stadsteater, en sparbanksbok och mycket mer.
- Jag kanske skulle gå till banken med min bankbok? Tänk om det är ränta på pengarna? Bodil skrattar.
- Jag minns att jag tog ut 100 kronor precis veckan innan. Det gjorde du på plats på banken på den tiden. Men jag minns inte att jag hade besvär efter att plånboken blev stulen. Kanske förlorade jag inte så mycket pengar, kanske låg mitt körkort någon annanstans.

Alltid spara plånboken

1970 var det kanske mindre krångel med att förlora sin plånbok än i dag när allt är så digitalt. Eller så är det mobilen som är värst att tappa idag. Bodil tar upp plånboken till näsan.
- Den luktar fortfarande läder, fast att den har legat i ett betongschakt så länge. När jag blev av med min plånbok var jag 22 år. I dag är jag pensionär och bor med min man i Hofterup. Jag har barn och barnbarn. Mitt arbetsliv hos polisen har varit roligt och intressant och jag har fortfarande kontakt med några gamla poliskollegor för att prata minnen. Det är onekligen nostalgiskt att titta på att det här. Jag ska alltid spara plånboken och dess innehåll.

Läs mer om ombyggnaden av Stadshallen.

Uppdaterad:

Dela sidan: