Utomhuspedagogik i teori och praktik

Här kan du läsa Elisabeth Hurtigs Masters-uppsats från 2002, "Utomhuspedagogik i teori och praktik".

[SAMMANFATTNING]

Författaren beskriver hur alla skolämnen kan läras utomhus samtidigt som elevernas goda relation till naturen stärks. Elisabeth har gjort en kartläggning av hur utedagar, med stöd och inspiration från Naturskolan, har spridits i Lunds kommun sedan starten och fram till att uppsatsen publiceras (2002). De pedagogiska teorier som underbygger utedagen, och de metoder som används, är också beskrivna i texten. Slutligen ges tre exempel på hur olika skolor arbetar med sina utedagar.

-------------------------------------------------------------------

Elisabeth Hurtig, för Naturskolan i Lund hösten 2002. Upprinnelsen till denna skrift om Naturskolan i Lund och utedagen är ett examensarbete för graden Master of Education som jag lade fram vid Greenwich University i juli 2002. Ursprungligen skrevs uppsatsen på engelska men här presenterar jag den i en förkortad och omstuvad variant på svenska.

Jag beskriver i texten hur alla skolämnen med lätthet kan läras in utomhus samtidigt som elevernas goda relation till naturen stärks. Metoden är att ha en utedag i veckan, vilket möjliggör för barnen att lära av naturen på många olika sätt. Jag har gjort en kartläggning av hur detta koncept, med stöd och inspiration från Naturskolan, har spridits i Lunds kommun sedan starten och fram till idag. De pedagogiska teorier som underbygger utedagen, och de metoder som används, är också beskrivna i texten. Jag har också varit intresserad av att titta på särskilda kvaliteer i lärandet som kan uppnås genom att arbeta utomhus. Kanske är det så att en nyckel till reformering av undervisningen i svensk skola är det kunnande som finns hos landets Naturskolor.
Mina slutsatser är baserade dels på den kartläggning jag har gjort, dels på djupstudier i form av intervjuer av lärare och elever på några av kommunens skolor, samt observationer gjorda under utedagar.
Sist ger jag tre exempel på hur olika skolor arbetar med sina utedagar, men jag vet att det finns fler goda exempel på skolor i kommunen som arbetar med att utveckla utedagarna på andra sätt.

Naturskolans och utedagens historiska rötter
För att förankra Naturskola och utomhusundervisning historiskt måste vi först gå tillbaka till de gamla grekerna. Från de tidiga naturfilosoferna som Herakleitos och Demikretos gör vi ett första stopp hos Aristoteles (384-322 f.Kr.). Han betraktas som den förste europeiske biologen. Aristoteles huvudsakliga intresse var att studera förändringar i naturen. Han hade en holistisk och organisk syn på naturen och tog alltid sinnena som utgångspunkt i de studier han gjorde.

Under en lång efterföljande period som varade i över 1000 år tillät den kristna kyrkan mycket lite nytänkande och utvecklingen av naturstudier vilade.

  • Så kommer vi fram till Commenius (1592-1670). Han var talesman för inlärning i autentisk miljö.
  • Rousseau (1712-1784) är en annan viktig talesman. Han trodde att lärande stimulerades genom lek och första hands erfarenhet med hjälp av sinnena och beskriver sina ideer i den kända boken Emile.
  • Vi passerar Basedov (1723-1790) som pläderade för mindre studier av böcker och mer lektioner utomhus i den direkta omgivningen.
  • Pestalozzi (1746-1827) önskade undervisa huvudet, handen och hjärtat på ett sådant sätt att eleverna gavs optimala möjligheter att utvecklas. Detta trodde han skedde bäst i den verkliga världen.
  • Fröbel (1782-1852) utvecklade Pestalozzis ideer och trädgården blev central för lärande i hans förskolor. Fröbel ville att barnen skulle älska och uppskatta naturen och det bästa sättet att göra det var genom att vistas i den. Han sa att lärare och elever skulle varje vecka göra exkursioner ut i naturen för att få möjlighet att observera och lära av den. Genom att göra detta skulle lärarna inte föreläsa utan väcka en känsla för och en nyfikenhet på naturen hos sina elever. Kunskap om naturen skulle bygga på erfarenhet.
  • Linne (1707-1778) tog ofta ut sina studenter i naturen för att möjliggöra för dem att lära sig av den. Många av hans efterföljare föreläste mer än de gav studenterna möjlighet att själva studera.
  • Ellen Key (1849-1926 ) är en svensk förkämpe för alternativ utbildning. Hon ansåg att eleverna skulle söka kunskap i verkligheten snarare än i böcker.
  • Thoreau (1817-1862) som har inspirerat den amerikanska utomhustraditionen såg på naturen som en helhet. Den kunde bara förstås som delar av en helhet.
  • Dewey (1859-1952) har en pragmatisk syn "lära genom att göra". Kunskap utvecklas genom praktisk erfarenhet av konkret material. Den tänkande sidan knyts till aktivitet. Erfarenheterna tillägnade genom sinnena måste beröra den lärande och krypa under skinnet på dessa. Annars sker inget äkta lärande. En holistisk syn på lärostoffet måste finnas.

Genom hela historien och ända in i dagens moderna aktionsforskning surrar den sokratiske bromsen. Den Sokratiska metoden eller den Heuristiska metoden menar att den lärande måste själv nå fram till sanningen i dialog med sin lärare. Frågor och svar både givna och tagna leder eleven till att söka svaren inom sig själv.

Var finns den visdom vi förlorade i kunskap?
Var finns den kunskap vi förlorade i information?
(Källa okänd)

Ytterligare teorier och metoder som stödjer utepedagogik
Den litteratur jag i huvudsak valde att studera är inte äldre än 10 år. Jag läste både svensk och engelsk litteratur och fann klara samband mellan de olika författarna. Alla är överens om att lärande om naturen sker bäst i omgivningarna och inte i ett klassrum.
Utomhusaktiviteter ger lärande om naturen (och kanske även andra ämnen) en bättre kvalite som förhoppningsvis stannar i eleven för alltid. Eller för att låna några ord från min förre rektor Folke Frennhoff: Om du vill få in naturen i huvudet, får du ta huvudet ut i naturen!

Mina litteraturstudier visar att det bästa sättet att undervisa och lära är att knyta undervisningen och lärandet till situationer i verkligheten. Det kan göras genom att arbeta mycket utomhus och lära i ett sammanhang, samt att låta eleverna "gripa för att begripa" och få ha roligt när de lär i meningsfulla situationer. Här nedan presenterar jag några av teoretikerna närmare.

Ausubel (1968) har en konstruktivistisk syn. Han hävdar att basen för vår förståelse grundas av tidigare erfarenheter och ideer om verkligheten. Den viktigaste faktorn för lärande är det den lärande redan vet. "Fastställ detta och undervisa därefter".

Molander (1993) säger att vi måste "gripa för att begripa". Det har att göra med ett samspel mellan hjärna och kropp. Det är viktigt att få stanna upp och reflektera. Görandet måste alltid knytas till tänkandet. Verkligheten måste ses som ett landskap av vilken vi är en del.

Dahlgren och Szcepanski (1997) säger att lärande om naturen måste vara knuten till direkta upplevelser i en autentisk miljö. Det utvecklas genom direkt kontakt och aktivt deltagande och reflekterande.

Den amerikanske psykologiprofessorn Csikszentmihalyi vill skapa lärandesituationer fyllda med tillräcklig spänning som skapar en eurekaeffekt hos den lärande. Detta tillstånd benämner han "flow".

Bodil Jönsson och Per Wickenberg (1992) föreslår att man byter begrepp och kallar miljö och naturstudier för omgivningsstudier. Dessa omgivningstudier är av yttersta vikt för framtiden. En av skolans viktigaste uppgifter är att förmedla hopp inför framtiden hos våra elever. När vi gör det kan vi luta oss mot konstruktivismens tre grundideer.

Dessa tre grundideer talar också Littledyke (2000) om. De är:

  1. Materialet måste förstås av både lärare och den lärande.
  2. Den lärande måste ha nödvändiga kunskaper och erfarenheter på vilka dessa nya ideer kan byggas och läraren måste ta reda på vilka dessa är.
  3. Den lärande måste vilja lära och behöver en anledning som rättfärdigar en tankeinsats.

Till dessa tre grundteser kan vi lägga Brunners ide från 1966:
Den lärande måste känna att de har användning för sin kunskap för att kunna aktivera den och anse den relevant.

Den tyske didaktikern Hilbert Meyer (1995) betonar vikten av att eleverna dagligen och interaktivt använder huvudet, handen och hjärtat men också foten därför att det är vitalt att eleverna dagligen samlar in data utanför skolans väggar.

Brugge, Glantz och Sandell (1999) talar om vikten av att idag när det mesta av lärandet sker inomhus , så måste skolan se till att vidga klassrummet och flytta utomhus. När vi gör det bör vi tänka på

  • Uterummet som en lärande miljö
  • Att arbeta problembaserat
  • Att arbeta tematisk och ämnesöverskridande
  • Att ta en holistisk ståndpunkt
  • Att se på lärande utomhus som ett komplement till lärande inomhus.

Max de Boo (1999) menar att den kognitiva psykologin beskriver barnet som bland annat

  • En aktiv sökare efter mening
  • En person som kan reflektera över sitt eget lärande och sin förståelse
  • En individ med särskilda perceptioner på världen och sin del i den
  • En lärande med sina egna läroplansbehov och intressen

Läraren måste bland många saker bekräfta

  • Sin roll som medlärande med barn och kollegor
  • Sitt ansvar som tillhandahållare av lärande, modeller för lärande och förhandlare av mening tillsammans med barn
  • Sin roll som möjliggörare av barns lärande snarare än undervisande

Flera undersökningar gjorda av forskare på Alnarp visar att barn som arbetar och lär utomhus är friskare, utvecklar fler färdigheter och tillägnar sig mer kunskap än elever som bara arbetar inomhus. Viktigt är också att påpeka att de när de lär inomhus blir bättre i sin inlärning.

Elgeest och Harlen (1990) hävdar att lära sig av, få insikter ifrån och visdom om sin egen omgivning är naturligt för varje barn. En bra lärare arbetar bredvid barnet som en jämlike om än något mer erfaren. I detta möte måste interaktionen bli en inbjudan till att studera, undersöka eller ställa frågor på vilka det inte finns direkta svar.

Hjärnforskare som D.Ingvar, M.Bergström, R.Sylvester och B-L.Theglander är alla överens om att hjärnan mår bra om den får arbeta utomhus och det är sannolikt att det lärda stannar inom den lärande alltid om inlärningssituationen är trevlig, meningsfull och att hjärnan aktiveras med en stimulerande omgivning. Om inlärningssituationen är för tråkig eller för lång stänger hjärnan av. Den högra och vänstra hjärnhalvan måste betraktas som jämlika för att man skall undvika överhettning av den ena halvan. Ju fler centra i hjärnan som aktiveras ju bättre blir lärandet. Hjärnforskarna stödjer också holistiskt lärande. Jag citerar David Ingvar som säger:

Det är nödvändigt för våra hjärnor att vara utomhus för att våra hjärnor skall stimuleras av det flöde av ljud, ljus, former och färger som naturen bjuder på. Vi behöver de stimuli för vår hörsel, vår syn och vår hud som finns utomhus t.ex. i fågelsång och vindsus, solreflexer och skuggor, fukt och dimma och färgupplevelser bland blommor och insekter. Våra hjärncellers tillväxt är beroende av denna särskilda stimulans som naturen erbjuder.

Jag vill avsluta med att ta upp några mer renodlade metodiker.

Mellan 1928 och 1972 fanns det en skola som hette Viggbyholmsskolan. Den grundades av Per Sundberg och byggde allt sitt lärande på inspiration från naturen. Teoretiskt och praktiskt arbete skulle jämställas. På förmiddagarna arbetade eleverna teoretiskt och mycket av det skrivna baserades på elevernas egna erfarenheter och observationer ifrån naturen. Därefter följde två timmars friluftsliv. Eftermiddagarna ägnades åt handens arbete i olika verkstäder. Alla ämnen vävdes på så sett samman till en meningsfull helhet för eleverna.

Friluftsfrämjandets över 100-åriga verksamhet har inspirerat till bildandet av " I Ur och Skur " förskolor och skolor runt om i landet. Även dessa skolor tar naturen som utgångspunkt för allt lärande. Några av målen för I ur och skur-skolorna är:

Att ge bättre kunskap om naturen. Denna kunskap omsätts till naturkänsla och förståelse för samband i naturen och resulterar i medvetenhet i miljöfrågor. 
Lärarna kallas ledare och skall genom lek låta eleverna utveckla sin fantasi, sin kreativitet och sociala färdigheter. Genom att de använder alla sina sinnen breddar eleverna sin uppfattningsförmåga. 
Läraren är medupptäckare, medupplevare och medaktör. Naturens variationer skall ge barnen en god grund för ett livslångt lärande. 
Barnen tillägnar sig kunskapholistiskt genom upplevelsebaserade metoder och arbetar både teoretiskt och praktiskt och problembaserat med naturen som inspirationskälla. 
Susan Humphries har under de senaste tjugofem åren tillsammans med lärare och elever skapat och utvecklat Coombes skola i England. Hon visar på en skola där allt tänkande om omgivningens betydelse synes falla på plats. Hon betonar vikten av att:

  • betrakta utomhusmiljön som ett klassrum som skall matcha vad som pågår inomhus.
  • låta barn använda alla sina sinnen i alla lärandesituationer som de kommer i kontakt med.
  • låta alla barn följa olika processer utomhus och ge dem tid att reflektera.
  • ge barn möjlighet att se hur vårt samhälle möter samhällen i naturen.
  • föra in ett ekologiskt tänkande i allt som pågår i skolan både ute och inne.
  • ge barnen glädje " a never ending fun " i allt de gör i skolan.

Joseph Cornell är en amerikansk utomhuspedagog som arbetar med barn och lärare över hela världen. Han har utarbetat en egen undervisningsfilosofi som han kallar " Flow learning". Med sin filosofi vill han skapa en mer djupgående upplevelse och erfarenhet av naturen. Den bygger på upplevelsebaserat lärande och kan delas in i fyra steg.

  1. som vill väcka entusiasm
  2. som vill fokusera uppmärksamheten
  3. som vill ge direkt upplevelse
  4. som går ut på att dela erfarenheter och upplevelser

Den amerikanske ekologiprofessorn Steve van Martre siktar på kunskap i både huvud och hjärta. Han kallar sin lärfilosofi " Earth Education". Han vill integrera förnuft och känsla och säger att:

  • naturstudier skall vara strukturerade så att de skapar lärande upplevelser som fokuserar på att dela med sig, samt betonar belöningar, uppmuntran och relationsskapande.
  • man skall fördjupa sig i många rika förstahandsupplevelser i naturen och ge relationer till naturen genom att möjliggöra för individerna att få vara ensamma i naturen och reflektera över allt levande. 

Om jag uttrycker mig väl
Både med kropp och själ
Barnet direkt på mig lyssnar
Och alla runt omkring mig tystnar
För att med mig sedan agera
Kom med så blir vi flera
(Källa okänd) 


Vad är en naturskola ?

Denna fråga kan besvaras med hjälp av en tidigare skolminister. På en fråga om Naturskolor ställd till henne i riksdagen år 2000 svarade hon genom att säga:
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara en ledande nation när det gäller utvecklingen till ett hållbart samhälle. Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt hållbar utveckling. Natur och miljöundervisning i skolan skall skapa intresse hos barn och ungdom för natur och miljö samt livsstilsfrågor i övrigt. En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska dimensionen i samhällsbygget skall lyckas. Positiva upplevelser i naturen är grunden för att förklara och förstå miljöfrågor. Många kommuner använder naturskolan för att sprida kunskap om natur och kretsloppstänkande. Naturskolor är inte en reglerad verksamhet men finns i många kommuner. Det finns ett sjuttiotal naturskolor i landet vars ide kan sammanfattas i "Att lära in ute". Naturskoleföreningen är ett nätverk för alla som arbetar med naturskolorna. Barn och elever kan komma på studiebesök hos naturskolorna som inte är ett hus utan ett arbetssätt och eleverna ges stor frihet att själva ta initiativ och genomföra sina arbetsuppgifter. Naturskolorna ger aktiva elever och bedriver en uppskattad och viktig verksamhet som kan utgöra ett stöd i skolornas arbete för en hållbar samhällsutveckling. Naturskolorna bedriver också kompetensutveckling av lärare.

Den första svenska naturskolan grundades 1982 i Skäralid i Skåne. Sedan dess har naturskolornas antal vuxit till att idag vara över 70. I en broschyr tillhandahållen av Naturskoleföreningen säger de själva:

Naturkänsla! Vi arbetar med en ide att lära in ute. Positiva upplevelser utomhus är grunden för att förklara ekologiska samband och förstå miljöfrågeställningar. Detta gäller både barn och vuxna. Att utveckla en känsla för naturen är ett första viktiga steg. Kunskap om naturen startar i naturen. Vägen som leder dit är baserad på:

  • Det första steget som är upplevelser.
  • Det andra steget som är upptäckter.
  • Det tredje steget som är förståelse.
  • Det fjärde steget som är insikter.

Den grundläggande synen för lärande är att använda undersökande och upplevelsebaserade metoder som ger eleverna frihet och initiativ att fullfölja sina uppgifter. Naturskolorna arbetar för att skapa aktiva lärande elever. Att regelbundet arbeta utomhus ger kunskaper tillsammans med färdigheter och samhörighet.
I boken Naturskola med liv och lust (1992) av Germund Sellgren fördjupar författaren naturskolornas filosofi. Han säger:

För att göra lärandet effektivt måste vi ge den lärande hakar att hänga upp sin kunskap på. Detta kan göras med till exempel:

  • Att berätta en saga.
  • Att arbeta praktiskt.
  • Ge känslomässiga upplevelser av glädje( kasta kardborrar, smärta ifrån en nässla, tystnad genom att sitta stilla och tyst, skönhet av höstens färger på löven.
  • Att sortera genom färg form och storlek.
  • Att mäta längden och omkretsen på ett träd eller längden på ett löv.
  • Att leka-det finns en oändlig variation på minneslekar.
  • Att stimulera frågandet.

Författaren citerar hjärnforskaren Matti Bergström som säger:

Befästande av kunskaper sker bäst om dessa stimuleras från olika källor. Olika sinnesorgan, rörelser, organ och hjärnstammen. Vi ska inte bara föra in ny kunskap i hjärnan utan stegvis bygga helheter. Hos små barn skapas helheter i lekarna. Kunskaper är värdelösa om man inte kan välja ut, ordna materialet, göra urval….
Motoriska aktiviteter leder till mental aktivitet.

Sellgren hävdar försiktigt att naturskolekoncepetet är en förebild för god undervisning där teori och praktik går hand i hand och den holistiska inställningen betonas. Han inbjuder läsaren att se på sig själv som en del av naturen av vilken alla i slutänden är beroende. Eleverna behöver utveckla en försiktighet och varsamhet om naturen. Det är viktigt att implementera grundsatserna av Agenda 21 som Sverige har skrivit under tillsammans med flera av världens länder. Det finns en grön tråd som kan ge utomhusundervisningen en klar struktur och det finns ett grönt spår som kan fastna i eleverna. Den gröna tråden har nio blad som är viktiga för en bra aktiviter utomhus och de är:

  • Stor variation
  • Fascination
  • Att arbeta utomhus
  • Livscykler
  • Samband
  • Naturkänsla
  • Alla sinnen
  • Första hands upplevelser
  • Glädje

Utan förvåning kommer det inte att bli någon förändring av attityder. 

Naturskola och utedagar i Lunds kommun
Naturskolan i Lund startade 1986. De övergripande målen är att skolutveckling inom området naturvetenskap och hållbar utveckling (Agenda21) ska stödjas och stimuleras. Naturskolan utgör en resurs i undervisning för både elever och personal i förskola, grundskola och gymnasieskola. 
Naturskolan i Lund har inget eget hus. Istället bedriver de uppsökande verksamhet hos de skolor som efterfrågar deras tjänster. För närvarande arbetar Naturskolan i första hand med lärarna och lärarlag och når på så sätt eleverna. "Här får du lära dig hur du kan göra" ger en bra bild av vad det hela handlar om. Naturskolan tränar lärarna i deras eget sammanhang.
Fenomenet utedagar har alltid existerat, tror jag. Vad jag menar med utedagar är när en klass eller en grupp av elever arbetar utomhus för att få lära, leka och uppleva. Som jag har för avsikt att beskriva det här så är det hur det sker över hela Lunds kommun med hjälp och inspiration av Naturskolan. Denna organiserade form av utedagar startade 1994 när sexåringen skulle börja skolan i Sverige. Frågan uppstod bland lärarna hur man bäst kunde möta behovet hos sexåringen och hur undervisningen skulle ske. Arbetslag av pedagoger med olika behörighet formades och nya ideer och tankesätt dök upp. Kontakter togs med Naturskolan. På detta sätt föddes utedagen.
För att ta reda på hur konceptet utedagar spridits i Lunds kommun sedan 1994 skickade jag ut en enkät till samtliga 33 skolor i kommunen med klasserna F-6. Av dessa svarade 30.

Det visade sig att de flesta skolorna i kommunen regelbundet har utedagar med barnen. Det totala antalet klasser är 102. 
I genomsnitt har klasserna mellan 25 och 30 elever. Det innebär att mellan 2500 och 3000 elever varje vecka får en utedag i naturen. Eftersom ett skolår omfattar fyrtio veckor ger det på ett år minst 100 000 elevutedagar. 
Mellan 63 och 76 % av eleverna i klasserna F-3 har utedagar. För årskurs 4-6 är det mellan 1 och 2 %. Detta är en dramatisk nedgång. Utmaningen för Naturskolan skulle kunna vara att även få med de högre klasserna. 
Det är också spännande att konstatera den genomslagskraft utedagarna har haft under en relativt kort tidsperiod av åtta år. Det visar på en fantastisk skolutveckling inom Lunds kommun i arbetet för ett hållbart samhälle. 
Av kommentarerna från skolorna lär jag mig:

"Här kan du lära dig hur du kan göra" kunde vara ett motto för Naturskolan i Lund när de utvecklar lärande tillsammans med personal från skolor och förskolor. 
Samtidigt lär personalen från förskolor och skolor i ett sammanhang tillsammans med Naturskolan. 
Lärarutbildning när den är som bäst ger personalen möjlighet att arbeta praktiskt och utveckla sitt eget kunnande om naturen. Detta lärande transformeras sedan till lärande aktiviteter för eleverna. Är detta kanske också det ultimata sättet att lära även för vuxna? 
Nästan alla skolor i Lunds kommun är överens om att det är tack vare Naturskolan som utedagar alls existerar. Kommentarerna underbygger också behovet av en resurs som kan stötta, träna och vara en spindel i nätet för skolor som vill ge naturkänsla till sina elever och utbilda för ett hållbart samhälle. 

De metoder som används av Naturskolan när de tränar och stöttar pedagogerna omformas sedan av de senare till elevers olika åldrar. Metoderna är omsorgsfullt valda och bygger på teorier om hur lärande med god kvalite bör se ut. Vikten av en Naturskolas betydelse visas tydligt genom mina resultat och slutsatser. Särskilda kvaliteer i lärandet som nås genom utedagarna är bland annat:  

  • Eleverna får möjlighet att leka, utforska, undersöka, observera samt reflektera och lära av verkligheten
  • Eleverna får social träning, lär sig hantera plötsliga förändringar, lär sig lösa problem, tränas i konflikthantering. Detta utvecklar deras personlighet.
  • Eleverna får fysisk träning och utvecklar en bättre motorik.
  • Elevernas arbete sker i en positiv atmosfär och de ges utrymme, upplever naturens mångfald och får många förstahandsintryck genom sina sinnen. Detta är fundamentet för allt bra lärande.
  • Eleverna blir öppna, glada, modiga, vana att vistas utomhus, positiva och deras självförtroende växer.
  • Eleverna lär sig holistiskt och ser hur allt hänger samman.
  • Eleverna får inspiration av arbetet som sker utomhus och har nytta av det när de arbetar inomhus under resten av skolveckan. Deras koncentrationsförmåga växer.
  • Lärarna ges rika tillfällen att observera sina elever under deras arbete och fria lek.
  • Lärarna arbetar som medundersökande och medlärande.
  • Eleverna ges kunskap och andra verktyg för att lära och arbeta för hållbar utveckling.  

Tre exempel på skolor som utvecklat utedagar

Exempel 1. Uggleskolan - pionjärerna

Utedagarna föddes 1994 inom projektet "En mjuk start för framtiden". Uggleskolan ville skapa en egen modell och såg bland många andra saker sexåringens behov av stora ytor för inlärning och lek. Valet att arbeta mycket utomhus föll sig därför ganska naturligt. Kontakt togs med Naturskolan och personal därifrån kom ut och arbetade med och tränade de personallag som skulle arbeta med sexåringarna. Målet var att ge eleverna all den kunskap och de färdigheter som föreskrevs i Läroplanen.
Eleverna blev mycket engagerade. Personalen tyckte om sättet att arbeta och föräldrarna gav också sitt stöd. Planen för en utedag kunde se ut så här:

  • Promenad till den plats som valts ut för dagens arbete med uppgifter längs vägen och tid för en liten fika.
  • Fri lek när målet för dagen nåtts.
  • Arbete i smågrupper med undersökande arbetssätt och problembaserat lärande
  • Lunch ( skollunchen kördes ut till eleverna)
  • Arbete i små grupper precis som före lunch
  • Promenad hem.

Allteftersom eleverna växte och personaltätheten minskade fortsatte ändå arbetet i smågrupper genom att eleverna fick ta allt större ansvar. Effekterna och erfarenheterna var i början odelat positiva. Endast om vädret var riktigt dåligt kortades arbetet utomhus och avlutades istället inomhus. Arbetet utomhus följdes alltid upp inomhus under resten av skolveckan. Lärarna noterade att det var möjligt att arbeta utomhus med alla läroplanens ämnen. De noterade också att de använde ett mer problembaserat och undersökande arbetssätt utomhus än inomhus. Under två år dokumenterade eleverna sitt arbete de gjort utomhus i stora böcker med text och bilder. Det tredje året startade ett dataprojekt i anslutning till utedagarna. Nu blev bilderna istället digitala och rapporten från utedagen skrevs på datorn. Skoltidningen fick också artiklar från utedagen. Detta sammantaget blev en fantastisk dokumentation av allt det arbete som gjordes.
Elevernas lärande påverkades stort. Lärarna noterade deras förmåga att arbeta ansvarsmedvetet utomhus och gav dem därför större frihet att även planera sitt inomhusarbete mer individuellt. Personallaget lärde sig mycket om och av sina elever genom att utomhus gavs pedagogerna större möjlighet att observera barnens arbete och lek och lärde av det. Barnen blev familjära med naturen och mer aktiva. De visste också hur de skulle vara utrustade för att klara sig utomhus. Varje läsår avslutades med en lägerskola med boende i tält eller vindskydd. 
En av de lärare jag intervjuar avslutar med följande mening.
"Utedagar i kombination med datorer, storyline och processkrivning skulle ge den ultimata läroplansvänliga skolan."

Exempel 2. Vårfruskolan - Utedagar i alla klasser

På Vårfruskolan, mitt i centrala Lund, har alla klasser utedagar var tredje vecka. Naturskolan har tränat och stöttat alla personallag med planering och genomförande. Detta efter ett beslut fattat av rektor om utedagar för alla klasser. Men rektorn såg också till att de pedagoger som kände sig mer osäkra fick extra träning av Naturskolans personal som också följde med ut till en början tillsammans med eleverna.
Målet för denna skolas utedagar är att ge innerstadens barn möjligheter att komma ut och erfara den stora rikedomen i naturen. Man reser med Skånetrafikens klasskort och barnen har med sin egen lunch hemifrån. Skollunchen ersätts från skolmåltiderna på så sätt att eleverna alltid har frukt under skoldagen alla skoldagar när de är i skolan.
Lärarna jag träffar anser att lärandet förbättras av utedagarna genom att de genomförs i en positiv anda. Barnen får social träning och lär sig av verkligheten. De tränar sig i konfliktlösning, har en positiv inställning och tränas i att klara förändringar.
De vill ge eleverna den biologiska mångfalden, många sinnesintryck avverkligheten som ger mer än planscher och fysisk träning. Eleverna får också rika tillfällen till fria undersökningar och fri lek.
Genom att till exempel arbeta med temat fåglar lär eleverna sig att iaktta och observera fåglar i olika miljöer som havet eller staden och har fått vara med när de ringmärks.
Engagemanget har varit stort bland både elever, pedagoger och föräldrar. Föräldrar ställer upp och kör när målet för dagens utflykt inte kan nås med kommunala transportmedel.
Utedagarna börjar utomhus klockan 9 vid tjänlig väderlek och klockan 10 när det är kallt och blött. Man kommer tillbaks till skolan klockan 14 eller15. Lärarna vill att innehållet i dagarna skall utgå från elevernas egna förslag till ämne och aktiviteter. Man vill lära dem att se och trivas ute.
Det positiva med utedagarna är att eleverna är glada och öppna. Eleverna vågar ta kontakt med nya kompisar (två klasser arbetar alltid ute tillsammans), vågar undersöka, blir modigare och får större självförtroende. Det negativa med dagarna är att elever ibland kommer dåligt klädda eller utan matsäck.
Arbetet utomhus följs alltid upp inomhus. Man vill att de ska se hur allt hänger ihop. Mycket av bildarbetet tar sin utgångspunkt i utedagarna och man har arbetat med alla läroplanens ämnen utomhus. Lärarna vet att det fungerar när de ser glada och nöjda barn och när man utgår ifrån vad eleverna tycker och känner.
Genom åren har utedagarna gått ifrån att ha varit mycket styrda till att bli mindre styrda. Detta kan bero på att lärarna har känt sig mer säkra. Man har gemensam planering en gång i veckan för de klasser som arbetar utomhus tillsammans.
Fortlöpande använder sig skolan av Naturskolans endagskurser, man är med i Gröna skolgårdar och flera ITiS-projekt på skolan har haft naturen som utgångspunkt.
De elever jag träffar synes mig tycka om dagarna som de fick lära utomhus. De visste också varför de gjorde detta och kunde redogöra för hur och vad de lärde. Svaret "Jo, för då är vi i verkligheten" tillsammans med meningen "Jag blir mer alert när jag är utomhus och känner solen och vinden. Jag får lov att röra mig och då lär jag bättre" talar sitt tydliga språk.

Exempel 3. Klostergårdsskolan - Utedagar i kombination med Bifrostmodell

Den här skolan har lång erfarenhet av utedagar i de lägre klasserna och har med åren valt en temamodell som bygger på den danska Bifrostskolans ideer. Allt arbete i skolan både ute och inne tar sin utgångspunkt i utedagarna. Denna upplevelse ger stoff vid en gemensam idesprutning av eleverna om hur de skulle vilja arbeta vidare. Ur dessa ideer formas sedan tre verkstäder en forskarverkstad, en skrivarverkstad och en skaparverkstad. Alla elever arbetar sig under temats gång igenom alla verkstäder. Avslutningen av temat sker i form av t.ex en redovisning, en föreställning eller en vernisage. Skolan har haft ett långt och nära samarbete med Naturskolan ända sedan Naturskolan startade och deltar flitigt i allt det Naturskolan erbjuder. Man arbetar med Gröna skolgårdar och även på denna skola har flera ITiS-projekt handlat om naturen.
Jag träffar en klass med treor som under fyra år haft utedagar en gång i veckan och deras lärare. När denna grupp barn började förskoleklassen ville "deras vuxna" ge dem "ett ljus i tunneln" av vad skola egentligen kan vara. Sexåringen ansågs bäst komma till sin rätt när de fick arbeta och leka mycket utomhus. Målet var att ge dem naturkänsla och det är lätt att knyta till utbildning för ett hållbart samhälle. Under de fyra år eleverna och lärarna skulle arbeta tillsammans förväntades eleverna klättra i miljötrappan som innehåller sex steg:

  1. Känna sig säkra och tycka om att vistas i naturen
  2. Erfara, observera, sortera och ha roligt i naturen
  3. Lära sig förstå naturen
  4. Lära om människans påverkan på naturen
  5. Ta ställning i miljöfrågor
  6. Kunna påverka och ha inflytande i miljöfrågor.

Lärarna här anser att det som lärs ute stannar kvar i eleverna på ett bättre sätt. Vekligheten ger rika tillfällen till spontant lärande och kunskap skall alltid baseras på erfarenhet.
Skolledningen är mycket positiv och att starta utedagar för dem är att bryta en vana om vad lärande egentligen är. Alla skolans ämnen kan med lätthet läras ute. Allt lärande måste länkas ihop och ställningstagandet vara holistiskt.

Målet för det första året med eleverna var att få dem att trivas i naturen, låta dem träna sin motorik och lära sig erfara, observera, samla och sortera och ha roligt utomhus. Sitt arbete dokumenterade eleverna i en egen naturbok med bilder och texter samtidigt som lärarna dokumenterade med foton och texter.
Det andra året gavs eleverna uppgifter som att sortera, beskriva och rita. Regelbundet besöktes samma naturplatser och eleverna fick tillfälle att observera årstidernas växlingar. Tillbaka i skolan dokumenterades utedagen i en gemensam text som togs som utgångspunkt för all läs och skrivinlärning.
Det tredje året blev uppgifterna utomhus allt mer komplicerade. Det mesta arbetet detta år handlade om Höje å – en liten å som rinner nära skolan. Klassen byggde tillsammans med en konstnär en sagoberättarplats vid ån. "Sagor vid vatten " kallades det temat. Lärarna var involverade i ett ITIS projekt och från och med nu dokumenterades utedagarna på webben. Efter detta år utvärderades utedagarna av elever, lärare och föräldrar och man fann att:

  • elevernas motorik förbättrats
  • gruppen blivit socialiserad genom sina gemensamma upplevelser utomhus
  • utedagarna gav stoff till arbete i skolans alla ämnen
  • kunskapen om naturen hade vuxit och gett inspiration och stoff till läsning och skrivning både på webben och utanför den
  • kunskapen om växter och djur i ett vidare perspektiv gett eleverna möjlighet att ställa sig själv i relation till naturen
  • utedagarna var uppskattade av alla parter

Fjärde året har utedagarna inte bara använts till studier av naturen, utan också till andra omgivningsstudier. Historia, geografi och hållbar utveckling har varit några av ämnena. 
De elever jag intervjuar visar på stora kunskaper om naturen. De tycker om utedagarna och kan redogöra för hur och vad de lär och varför det är viktigt att lära om naturen i naturen. De hävdar också att de kan ha nytta av denna lärandeprocess i framtiden. De är övertygade om att de lär bättre om de får lära av verkligheten. Av de svar jag får på mina frågor förstår jag också att de har klättrat många steg i miljötrappan.

I en värld som blir alltmer asfalterad och alltmer teknisk åligger det den vuxne att till nästa generation förmedla kunskap om naturen från vilken vi alla kommer och av vilken vi i slutändan alla är beroende.
Barn måste så tidigt som möjligt lära sig att älska naturen så att de i sin tur kan överföra naturkänslan till sina barn.
Om naturkänslan dör vad blir det då av vårt samhälle?
(fritt citerat av okänd tänkare)