Vi har klarat det tack vare att vi har hjälpts åt

På en förskola kryper barnen upp i knäet, oavsett en pågående pandemi. Det har lett till en del oro bland personalen på kommunens förskolor. Karin Rosberg och hennes kollegor har dessutom fått hantera föräldrar som velat lämna barn med symtom och hastigt fått byta både avdelning och förskola för att täcka upp för sjuka kollegor. Ändå har verksamheten rullat på, tack vare att alla har hjälps åt.

Karin Rosberg

Namn: Karin Rosberg
Ålder: 56 år
Yrke: Förskollärare på Blåtunga förskola
Antal år i yrket: 31 år
Det tar jag med mig från den här tiden: "Att tänka om och tänka nytt samt att vara flexibel och lösningsfokuserad."

 

Den 2 mars var förskollärare Karin Rosberg och hennes kollegor från Blåtunga förskola på en kommungemensam utvecklingsdag i Lunds Arena.

– Jag minns att vi pratade väldigt mycket inför det om lämpligheten i att samla personal från alla kommunens förskolor sådär, hela Arenan var ju fullsatt. Vissa av mina kollegor var upprörda. Dessutom satt det en dam bredvid oss som berättade att hon just kommit hem från sportlov i Italien. Det kändes inte bra, säger Karin.

Å andra sidan minns hon hur overkligt allt kändes för alla i början av pandemin och hur snabbt situationen och rekommendationer förändrades. Arbetskollegorna kommunicerade dock sin oro till sin chef, som i sin tur tog det hela vidare inom barn- och skolförvaltningen.

– Jag vet att man sedan diskuterade detta länge i högsta ledningen, det var ingenting som nonchalerades. Det togs även upp av första talaren under fortbildningsdagen. Men man hade landat i att ändå köra som planerat, säger Karin.

Ingen av kollegorna blev heller sjuk i samband med den där folksamlingen i Arenan. Men bara två veckor senare var krisläget ett faktum i kommunen.

– Det första som hände då var att vi uppmanades att förlägga så mycket som möjligt av verksamheten utomhus. Alla förskolor fick de instruktionerna, har jag förstått, säger Karin.

Svårt med anpassningar för de yngsta barnen

Hon arbetar själv på en avdelning för de allra yngsta barnen, som är mellan ett och två år. När den här uppmaningen gick ut runt den 19 mars var det fortfarande ganska vintrigt och kallt. Karin och hennes kollegor funderade fram och tillbaka hur de skulle lösa det med måltider och liknande för de riktigt små barnen. De börjar snabbt frysa och har inte riktigt utvecklat sin motorisk för att hålla värmen.

– Vi kom fram till att vi skulle fortsätta äta lunch och mellanmål samt ha vilan inomhus. Allt annat flyttade vi ut, även för de allra yngsta.

I början var det ovant. Men Karin kan också se att det har lett till att verksamheten har utvecklats.

– Vi har upptäckt att mycket av det vi gör inomhus även kan ske utomhus. Man behöver bara tänka till lite extra och i vissa fall göra anpassningar.

Karin och hennes kollegor har burit ut stafflier, lego, ordnat sagohörnor med filtar, spänt upp målarpapper utomhus på förskolans väggar och, så snart det blev varmare, även tagit ut vattenleksaker.

– Jag tror att det kommer att förändra hur vi tänker även framöver, vi kommer troligtvis att erbjuda mer planerad verksamhet också utomhus.

Karin Rosberg

Ökad sjukfrånvaro ledde till nya rutiner

Dessutom gav det sig ganska omgående av sig självt, det där med risken för smitta vid inomhus-aktiviteter. Vanligtvis går 14 barn på den avdelning där Karin arbetar, i mars och april minskades skaran snabbt till mellan tre och fem närvarande barn om dagen. Blåtunga förskola ligger på Linero och 98 procent av barnen har annat modersmål än svenska. Många kommer från familjer med släkt i andra länder där restriktionerna varit mycket hårdare.

– Ungefär en tredjedel höll barnen hemma under mars och april, även om de var friska. Familjerna var rädda för smittan och tog de beslutet utifrån de nyheter de tog del av. Sedan är yngre barn ofta förkylda även vanligtvis och nu var ju alla tvungna att vara hemma vid minsta symptom. Det ledde också till mer frånvaro än vanligt.

Förskolan införde som rutin att ringa de hemmavarande barnen varje måndag för att behålla kontakten. För i förskolan finns ingen närvaroplikt som i skolan, men ändå är det en verksamhet som ofta behövs med barnets bästa framför ögonen.

– Ofta har vi fått till en kommunikation som lett till att föräldrarna så småningom kommit tillbaka med sina barn. I juni hade vi 9 av 14 närvarande, det är rekord!

Men Karin har också mött det motsatta under den vår som passerat: föräldrar som blivit upprörda när personalen har sagt nej vid morgonens lämning eller bett dem hämta ett barn med symtom.

– Det har tärt mycket att behöva säga ifrån och ta diskussionerna när vi haft olika uppfattningar. Men vi har ju haft kommunens riktlinjer att förhålla sig till och då ska ingen vara på förskolan om näsan rinner eller man hostar. Det spelar ingen roll om föräldrarna menar att det bara är allergi.

Karin betonar dock att hennes chef ända från start har varit tydlig med att medarbetarna alltid kan hänvisa till henne om det råder skilda uppfattningar.

– Det har vi också gjort, hon har tagit jättemycket. Men ändå, vi möter de här föräldrarna varje dag och det har inte känts bra när de gått irriterade, stressade och suckande härifrån.

Svårt att freda sig för virus

För egen del har Karins oro gått i vågor. Hon har till viss del bakomliggande orsaker som gör att hon tillhör riskgrupp. På en förskola är personalen ständigt nära barnen, verksamheten fungerar inte med avstånd. Särskilt för dem som jobbar med de allra yngsta är det fysiska extra påtagligt, barnen kryper ständigt upp i knän och kramar är en del av arbetsverktygen.

– Vi diskuterade helt kort munskydd men insåg ju snabbt att våra små skulle ha blivit livrädda då. Det går helt enkelt inte att freda sig från eventuella virus på en förskola. Men sedan kom ju informationen om att barn inte smittas så mycket. Jag försökte förlita mig på den, säger Karin.

Våren har också inneburit ökade krav på att vara flexibel, rent organisatoriskt. Blåtunga förskola ingår i samma enhet som Ängslyckans förskola. Den förskolan har en permanent ute-profil och under de mest corona-drabbade vårmånaderna visade det sig att barngrupperna där ständigt var i princip fulla. Däremot var personalen på Ängslyckans sjuka i högre omfattning än på Blåtunga.

– Vi har ju samma chef och hon ville nu flytta runt oss för att klara av bemanning. Vi funderade en del på om det var bra, att personal flyttades mellan avdelningar och förskolor. Samtidigt var det ju inte mycket att göra, säger Karin.

Karin Rosberg

Läroplanen gäller – trots pandemi

Just detta, kravet på flexibilitet, följde sedan henne och kollegorna genom hela våren. För Karins del har det lett till en hel del ökad stress. För även under en pandemi kräver Skolverket att verksamheten ska leva upp till läroplanens högt ställda mål. Det har inte alltid varit så lätt när personal flyttats från en dag till en annan eller man varit kort om vuxna. Ovanpå detta har det ingått fler arbetsuppgifter, alltifrån ett ökat tryck med frågor från föräldrar till att behöva anpassa och tänka om i planering eller att se till att torka av leksaker oftare. Karin har själv inte behövt vara hemma på grund av någon misstänkt covid-19, men däremot fått både migrän samt tryck över bröstet som krävt att hon sjukskrivit sig och varvat ner hemma några dagar under två olika vändor.

– Det är påfrestande när planeringen inte blir som man tänkt sig, föräldrar blir upprörda eller när kollegor blir irriterade för att de måste ställa upp. Vi har alla varit stressade och pressade och det leder lätt till småkonflikter. Men vi har ändå löst det och jag hoppas vi ska kunna se tillbaka på det här och tänka att vi klarade det, tack vare att vi hjälptes åt.

Fler berättelser från våra medarbetare