Först en chock, men snart gemensam handlingskraft

Det LSS-boende i Lunds kommun där Sabiha Tataragic arbetar drabbades av covid-19-smitta i april. Men tack vare förberedelser, tydliga rutiner och gott samarbete spred sig aldrig viruset.

Sabiha Tatargic pratar i telefon

Namn: Sabiha Tataragic
Ålder: 59 år
Yrke: Samordnare och undersköterska på LSS-boende
Antal år i yrket: 25 år
Det tar jag med mig från den här tiden: "Jag och mina kollegor har lärt oss mycket, det har varit svårt men lärorik. Det är jätteviktigt med bra samarbete och kommunikation i gruppen, tydliga rutiner, information och god skyddsutrustning. Det är också viktigt med en bra ledning, vår chef har gjort allt för att vi ska kunna göra ett bra jobb under en svår period. Jag är tacksam över att vi innan smittan på boendet hade fått all information om covid-19 smitta. Vi hade fått se instruktionsfilmer och hade tydliga rutiner om exempelvis basal hygien som gjorde att alla visste hur de skulle göra."

 

När medierapporteringen om covid-19-fallen i Europa började öka under senvintern spetsade Sabiha Tataragic öronen. Hon arbetar som undersköterska och samordnare på ett kommunalt LSS-boende där sex stycken brukare med olika typer av intellektuell funktionsnedsättning är hyresgäster. Förutom att jobba med brukarna, vilket kan innebära alltifrån stöd med städning och handling till motivation, samordnar hon också sina elva kollegor. Hon lägger scheman och ordnar med vikarier.

Plötsligt, strax efter sportlovet, konstaterades det första covid-19-fallet i Sverige. Sabiha och hennes kollegor pratade alltmer om situationen i samband med att rapportering efter rapportering vittnade om att det särskilt var personer med någon underliggande sjukdom som var mest i riskzonen för allvarliga komplikationer av viruset. Detta gäller många av brukarna på boendet. Men under fikapauserna på jobbet var stämningen fortsatt ganska avslappnad.

– Vi tänkte nog allihop länge att coronan aldrig skulle komma till oss.

Men det gjorde den.

En av brukarna insjuknade

Beskedet kom en helg i april. Sabiha var i tjänst tillsammans med fyra andra kollegor. En av brukarna hade varit sjuk i feber och hosta några dagar och ett covid-19-test hade gjorts. Nu var resultatet klart och det var positivt. När Sabiha och kollegorna fick veta, kändes det först som om allting rämnade.

– Vi såg ett kommande kaos framför oss. Ingen var egentligen särskilt rädd för egen skull, vi var alla så fokuserade på brukarna. Men vi hade ju lusläst rapportering från boenden på andra ställen i landet, om hur snabbt smittan kunde spridas.

Chocken gick dock ganska snart över i handlingskraft. För personalen var väl förberedd, både mentalt och praktiskt. Alla hade fått god information om covid-19 långt innan smittan drabbade arbetsplatsen. Samtliga kollegor hade tagit del av tydliga instruktionsfilmer och gått igenom alla rutiner, som exempelvis vikten av att följa basala hygien-rutiner. Helgsjuksköterska tog nu snabbt kontakt med samtliga chefer.

Sabiha Tataragic

Fokus på att stoppa smittkedjor

– Inom en halvtimme kom serviceenheten med allt vad vi behövde i form av munskydd, förkläden, handskar, visir och handsprit. Högsta förvaltningschef ringde oss två gånger under den där helgen och försäkrade sig om att vi hade allt vi behövde. Vi fick också genast tillgång till chef i beredskap, dygnet runt. Jag är så otroligt imponerad av hur smidigt allting fungerade, säger Sabiha.

Hon och kollegorna delade snabbt upp sig och bestämde vem som skulle gå till vilken brukare för att undvika att smittan spreds, om den skulle visa sig finnas hos fler.

– Vårt samarbete var bra redan tidigare. Nu var vi alla överens om att en kollega som själv är i riskgruppen inte skulle behöva arbeta med den covid-19-smittade, andra anmälde sig snabbt och frivilligt.

Övriga brukare isolerades direkt i sina lägenheter, ingen fick längre gå ut i gemensamhetsutrymmen. Sabiha och kollegorna gick runt och knackade dörr för att förklara och placerade dessutom små lager med skyddsutrustning utanför varje lägenhet för att alltid ha den till hands lättillgängligt.

Städrutiner och besöksrutiner ändrades och i två veckor satt brukarna i karantän inne i sina lägenheter. Ingen gick till sin dagliga verksamhet under den perioden. Det innebar mer jobb för personalen för att ändå lyckas skapa meningsfulla dagar för brukarna.

– Vår chef var oerhört förstående, vi fick direkt tillåtelse att ringa in mer personal för att ändå kunna uppfylla vårt uppdrag, säger Sabiha.

Sabiha Tataragic

Stärkt av att ha klarat situationen

Den covid-19-smittade blev så dålig att hen efter några dagar hamnade på sjukhus, men blev så småningom bättre och kunde efter ett par veckor komma hem och få fortsatt vård av personalen.

– Jo, jag var en av dem som gjorde det. Det var första gången jag jobbade i skyddsvisir för egen del, men det gick bra och jag var trygg. Det kunde bara bli lite svårt att se eftersom jag har glasögonen och de immade lätt igen under visiret, säger Sabiha.

Hon var aldrig rädd för egen del, men berättar att hon ändå valde att inte ta upp situationen med familjen hemma.

– De har fått veta först efteråt, annars hade de troligen blivit jätteoroliga, säger Sabiha.

Den brukare som blev sjuk är nu symptomfri och ingen annan blev smittad, varken bland de boende eller i personalen. Vardagen är tillbaka, åtminstone för tillfället.

– Jag är så otroligt stolt över alla mina kollegors och min egen insats. Det, ihop med att alla rutiner fungerade, gjorde att vi faktiskt klarade den här svåra situationen, säger Sabiha.

Intervjuerna med Lunds kommuns medarbetare genomfördes under juni 2020. Artiklarna är inte avsedda att läsas som en utvärdering av hur arbetet påverkats av pandemin utan skildrar enskilda medarbetares upplevelser av pandemins första månader.

Fler berättelser från våra medarbetare