Bruniushuset - hus D
Detta hus, som du just nu har framför dig, har haft mångskiftande öden: från stall och fäktsal till vaktmästarbostad, skolläkarmottagning och idrottshall. Delar har eldhärjats och andra byggts om och byggts på. Namnkunniga arkitekter som Brunius och Zetterwall har satt sin prägel på vissa partier. Idag rymmer huset idrottssalar med omklädningsrum, ateljé, undervisningssalar och lärararbetsplatser.
När Katedralskolan flyttade till nuvarande tomt 1837 så var längan i väst-östlig riktning stall. Men redan 1841 föreslog rektor att stallet skulle göras om till gymnastiklokal. Kattes elever hade hittills fått ha gymnastik i universitetets lokaler (vilket kanske underlättades av att samma lärare undervisade både på universitetet och Katedralskolan.) Detta förslag bifölls och 1842 förlängdes byggnaden och fick ytterligare en våning som kom att inrymma fäktsal. Utöver denna inreddes även vaktmästarbostad samt något klassrum. Vaktmästaren flyttade tvärsöver gården redan 1851 när det första Svanegatshuset stod färdigt. Därmed fick gymnastiken ytterligare yta.
1860 var det dags för nästa tillbyggnad. Då uppfördes den vackra gaveln mot stora Södergatan och huset förlängdes österut. I denna del inreddes en ny vaktmästarbostad, kolbod, några klassrum samt ett utrymme på vinden för biblioteket. Strax därefter fick rektor nya stallbyggnader vilka kom att utgöra en förlängning av idrottshuset åt väster. Dessa kom dock på 1880-talet att omvandlas till omklädningsrum. Vaktmästaren flyttade alltså tillbaka till Bruniushuset, och vaktmästarfamiljerna bodde här fram till 1980, men på andra våningen från 1935 då skolläkaren fick mottagning på entréplan.
Vid sekelskiftet blev det uppenbart att lappandet och lagandet vad gällt byggnader för gymnastiken inte längre räckte till. De gamla stallarna och ladorna revs och 1905 uppförde en helt ny och ändamålsenlig gymnastikbyggnad som anslöts i vinkel till de gamla utrymmena vilka blev omklädningsrum med moderna duschar.
Mängden elever fortsatte att öka och fr.o.m. 1933 antogs även kvinnliga elever vilka skulle erbjudas separat gymnastikundervisning. Så redan på 1950-talet framförde gymnastiklärarna behovet av bättre idrottslokaler, men trots att Katedralskolans ungdomar delvis fick ha idrott på andra skolor dröjde det till 1992 innan en ny idrottshall uppfördes. Detta sedan en eldsvåda härjat den gamla byggnaden natten mellan den 15 och 16 december 1991.
Den äldsta byggnaden, som ursprungligen var stallänga, och alltså avgränsar skolområdet mot norr, uppfördes 1807 och har väggar murade av gråsten. Gråstensmuren är fortfarande synlig i fasaden mot norrsidan, medan bottenvåningen mot skolgården är putsad. Sedan Katedralskolan övertagit gården blev stallet fäktsal. Den övre våningen i "götisk stil" byggdes till 1842, efter ritning av Carl Georg Brunius. Murverket i rött tegel är dekorerade med lisener, rundbågsfris och strömskift vid takfoten. Taket är täckt med röd falsplåt och skiffer. Dörrarna är inte de ursprungliga utan monterades 1919.
Helgo Zettervall som ritade den vackra portbyggnaden ligger också bakom byggnadsdelen norr om själva porten vilken uppfördes samtidigt. Den trekantiga gaveln mot gatan är utsmyckad med rundbågsfris och blinderingar. En ursprunglig trappa av trä löper i det norra tornet.
1905-års gymnastikhus är en hög envåningsbyggnad med fasader i rött maskintegel som ritades av stadsarkitekt August Bernhard Jakobson. Dekorationen med lisener och rundbågsfris anknyter till Brunius äldre delar. Även fönstren är rundbågiga. Huset har ett flackt sadeltak. Om- och återuppbyggnaden efter 1991-års brand gjordes av arkitektfirman Hegelund/Marsvik och den kom exteriört att anknyta till sin föregångare, och idrottshallen behöll också sina mått om 29x13 meter, men nya omklädningsrum byggdes till, och utrymmena där eleverna tidigare bytt om inreddes nu för gym, pingis och dans. I samband med dessa förändringar renoverades också resten av Bruniushuset.
Få ämnen har ändrat karaktär så mycket som det som utövas i detta hus. Under 1800-talet utgjordes idrottsundervisningen av en blandning av Ling-gymnastik och militärövningar, och gymnastiklärarna utgjordes följaktligen av officerare. Undervisningen innehöll så väl exercis som vapenhantering vilket fortgick fram till första världskriget slut, 1918.
Därefter bytte ämnet delvis fokus, och fram till nästa krig kom undervisningen att handla om gymnastik, fysisk utbildning och i viss mån fäktning. Under andra världskriget uppsatte gymnastiklärare ett hemvärnskompani och i undervisningen kom hemskydd, förbandsläggning och beredskapstjänst att ingå. Friluftsdagarna ersattes av värntjänstövningar. I Jubileumstidningen berättar en f.d. elev hur kompaniet med Katedralskolegossar under tidigt 40-tal utgjorde Lunds enda militära styrka. Samma elev minns 40 år senare väl sin gymnastiklärare, kapten Otherdahls, definition av gymnastikens syfte: ”Svensk gymnastik vill göra kroppen till ett lydigt redskap i den goda viljans tjänst”.
Under 30- och 40-talen blomstrade Katedralskolans idrottsföreningar, bl.a. lyfts framgångar för det kvinnliga handbollslaget och friidrottsföreningen fram i skolans årsredogörelser. Skyttegillet hade sin största popularitet under de två världskrigen, men tynade bort efter 1945. På skolan finns fortfarande några av skyttegillets hundraåriga fanor bevarade.
Under efterkrigstiden utvecklades idrottsämnet alltmer från ett ämnesinnehåll med fokus på disciplin, styrka och hållning till att få ett betydligt bredare anslag. Dagens läroplan nämner fortfarande kroppslig förmåga och fysiska aktiviteter men också ämnesområden som livsstil, hälsomedvetenhet, naturen som källa till välbefinnande, kroppsideal och etik och moral i relation till idrottsutövande.
Med det förändrade uppdraget och för att tillfredsställa behovet av olika former av idrottsundervisning har Katedralskolan sedan 1900-talets andra halva haft ett sinnrikt rotationsschema där idrottsundervisningen växlar mellan Katedralskolans inte fullstora idrottshall, badhuset samt en fullstor hall på stan. Trots sin begränsade storlek så upphör inte verksamheten för att skoldagen är slut, utan så fort gymnasisterna har cyklat hem fylls idrottshuset av barn och unga som t.ex. tränar gymnastik. Då är inte arvet från Ling långt borta.
Per Keidser tillträdde som skolvaktmästare 1950 och flyttade tillsammans med barn och hustru, som var sjuksköterska, in i Bruniushusets vaktmästarbostad. De kom att bo här drygt trettio år. I Jubileumstidningen från 1985 omnämns han som en glad historieberättare och en mångsidig man som utöver sina vaktmästarsysslor även hade erfarenhet av att vara sjukvårdare, boxare, frisör och elitgymnast. Efter Keidsers pensionering kom den gamla vaktmästarbostaden att rymma olika former av ”vanlig” skolverksamhet.
Uppdaterad:
Hjälpte informationen på denna sida dig?