Länk till startsidan

Svanegatshuset - hus B

Framför dig har du den långsträckta byggnaden som kallas Svanegatshuset eller NV-huset (Naturvetarhuset). Byggnaden består egentligen av fyra sammanfogade delar, och det skiljer 150 år mellan den äldsta och den yngsta huskroppen. Här finns alla våra specialsalar för de naturvetenskapliga ämnena.

Bara några få år efter Katedralskolans flytt till denna tomt 1837, blev skolan alltför trång. De gamla husen mot Svanegatan, vilka hade bestått av stallar och kök, kom att rivas 1847, och domkapitlet beviljade medel för att uppföra en ny byggnad i vinkel mot Karl XII-huset på tomtens sydöstra hörn. Den ritades av F W Scholander och uppfördes 1851 och utgör den första ”klossen” av byggnader mot Svanegatan. Delar av den nya byggnaden kom att nyttjas som rektors- respektive vaktmästarbostad. Nästa byggnad, efter ritningar av murarmästaren N.J. Ohlsson, stod klart 1855 och gav ett tillskott på ytterligare fyra lektionssalar. För att kompensera att en del av trädgården togs i anspråk för den nya byggnaden mot Svanegatan planterade dåvarande rektor den 18 februari 1857 ett bokträd – skolans älskade vårdträd som stod fram till försommaren 2012. Det nuvarande vårdträdet planterades på senhösten 2019.

Inte heller denna andra tillbyggnad gjorde slut på lokalbristen och då varken staden, domkapitlet eller staten sköt till medel så upptog läroverket ett lån för att kunna uppföra den tredje ”klossen” som färdigställdes1865. Denna del ritades av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall. Mest iögonfallande torde vara det åttkantiga tornet som på andra våningen inrymde skolans första kollegierum. Detta tillskott gav skolan ytterligare fyra salar samt tecknings- och sångsal.

Efter drygt 120 år var det dags för den sista tillbyggnaden. Björn Hegeland ritade huset som med sitt gula tegel väl ansluter till de övriga delarna. Och 1998 kunde biologi- och naturkunskapslärarna flytta från huvudbyggnaden till salar och biutrymmen särskilt anpassade efter deras ämnesbehov. Genom detta kom alla naturvetenskapliga ämnen att samla sina institutioner, salar och labbrum i den långsträckta huskroppen mot Svanegatan. Därav kommer att huset även kallas ”Naturvetarhuset”.

Helgo Zettervalls åttkantiga torn

De två första Svanegatshusen är uppförda i gulrött tegel. Den äldsta delen har gult enkupigt tegeltak, medan den andra har takbeklädnad av engelsk skiffer. Trapphuset i medeltidsstil, med trappstegsfris på gaveln samt ett fönsterparti med tre smala rundbågiga fönster över porten, är den mest framträdande dekorationen.

 

Zettervalls huskropp är mer utsmyckad med två frontespisar. Tegelfasaden är grågul och taket av skiffer. Tornbyggnaden har en romansk portal och smala ”kyrkfönster”. Hegelands avslutande del är egentligen inte sammanbyggd med den Zettervallska delen utan står kloss intill. Husets fasader är i gult tegel lagt i munkförband med markerade hörn och dekormurad takfotsgesims. Det röda sadeltaket, med enkupigt rött tegel, anknyter väl till den äldsta delens tak.

De två första Svanegatshusen

Den äldsta delen kom ursprungligen att vara både bostad och skolhus. Övre våningen inrymde klassrum och den nedre hyste rektors kök och vaktmästarbostad. En öppning upptogs i det äldsta huset så att Karl XII-husets ovanvåning gick att nå från Svanegatshuset. Så är det än idag och utgör med dagens säkerhetskrav en viktig utrymningsväg. Etapp två och tre kom att i sin ursprungliga form inrymma vanliga lektionssalar. Det mest anmärkningsvärda var att det i tornbyggnaden inrättades ett kollegierum, och i anslutning till det fick lärarna både en egen tambur och ett biblioteksrum. Sångsalen kom ursprungligen att förses med såväl orgel som särskild bänkinredning men behövde snart i anspråkstas för vanliga lektioner. Och vad gällde teckningssalen, som låg längst västerut i bottenvåningen, ansåg teckningsläraren den vara omöjlig att arbeta i eftersom den hade fönster åt tre håll. Rektor Sommelius var, med de nybyggnationer som skett under mitten av 1800-talet, mycket nöjd och ansåg att såväl den inre som yttre miljön var högst tillfredsställande.


Nästa förändring av Svanegatshusets funktioner kom i samband med att den nya huvudbyggnaden uppfördes då teckning och sång fick nya salar i huvudbyggnadens entréplan. De flesta ämnen kom också att undervisas i huvudbyggnaden, och i de gamla husen mot Svanegatan kom enbart de naturvetenskapliga ämnena att husera. Först botanik och zoologi, därefter fysik, och från och med 10-talets mitt, efter branden i huvudbyggnaden, även kemi. Det betyder att det har bedrivits kemi- och fysikundervisning i de östra delarna av Svanegatshuset i mer än hundra år. Den Zettervallska huskroppen kom under många år att innehålla teckningssal, och tornrummet, som idag åter är lärarrum, har varit både fotostudie och rum för drejning.


I samband med tillbyggnaden 1998 kom så alla naturvetenskapliga ämnen att samlas i de fyra husen mot Svanegatan, då biologiundervisningen lämnade huvudbyggnaden, och även geografiämnet fick en egen specialsal.

Huskropparna mot Svanegatan är varken utvändigt eller invändigt lika rikt utsmyckade som vad huvudbyggnaden är. Några inslag är dock värda att notera. Porten i det Zettervallska tornet är flankerade av två uthuggna pelare med vackert dekorerade kolonnkapitäl. Notera också gärna den handsmidda vindflöjel som kröner tornspiran.

 

I samband med 90-talets tillbyggnad arbetade dåvarande biträdande rektor Örjan Paulin hårt för att få till extern finansiering av den konstnärliga utsmyckning som finns i de blinderade fönsteröppningar mot Svanegatan. Maria Hellströms förslag var det som blev verklighet. Hon förberedde mosaikerna som pappersförlagor i sin ateljé, innan de färdigställdes på plats. Konstverket har titeln ”Gnistrande stav, brinnande buske” och är inspirerad av en Artur Lundkvist dikt. Hellströms ambition var att uppmärksamma de spänningsfält vari konsten och naturvetenskapen möts, i livet och livsprocesserna. De blå spiralerna tolkas av många som stiliserade DNA-molekyler.

Spiran på Helgo Zettervalls torn

Uppdaterad:

Dela sidan:

Hjälpte informationen på denna sida dig?